Det går långsammare med studierna än jag väntat mig. Jag har fokuserat mycket på farmakologi under lovet men knappt tagit tag i patologisk fysiologi. Ångesten börjar krypa i mig nu och tentaperioden närmar sig med stormsteg. Mitt största problem är att jag måste skriva ner saker samtidigt som jag läser. Jag läser lärarens material tillsammans med böckerna jag har hemma och sedan skriver jag ner det viktigaste ifrån dem båda. För mig fungerar det bäst och jag lär mig och kommer ihåg väldigt fort bara jag skriver ner allt och repeterar en eller två gånger. Men nu har det gått en hel vecka åt bara farmakologi. Det är för mycket. Usch får ångest bara av att skriva om det. Måste fortsätta nu.







Ledsen att bloggen är så tråkig. Jag får ge den ett ansiktslyft efter tentaperioden. Om jag överlever.

Hoppas ni hade en roligare jul med vänner och familj. Och ett gott nytt år till er alla. Mitt nyårslöfte ska nog bli att utveckla en effektivare studieteknik. Bara jag visste hur.

Tack för tipsen på böcker! Ni är underbara. Jag är så glad att bloggen kan hjälpa mig i sådanna stunder när jag inte vet vem jag ska fråga.



Tillbaka till farmakologin. Jag tycker det är riktigt roligt nu när jag förstår mig på det autonoma nervsystemet och hur olika läkemedel fungerar. Jag läser om allt från ögondroppar till hjärtmedicin. Denna terminen går vi igenom cholinergic agonists/antagonists. Adrenergic agonists/antagonists, dopamin, alla läkemedel som påverkar dessa och de olika receptorerna. Jag har läst mycket om alzheimers och vilken effekt olika mediciner har på sjukdomen. Läkemedlens effekt på hjärtat är också väldigt intressant nu när jag förstår hur det fungerar. Sådant gör mig "hungrig" på kunskap. Haha det låter konstigt på svenska. Det är svårt att skriva om vad vi läser på svenska eftersom jag läser allt på engelska. Jag kan alla termer på engelska men har ingen aning om vad det heter på svenska så ibland känns det som att jag låter dum när jag försöker förklara. Ni får ha överseende. Tillbaka till böckerna. Kram på er!

Just nu sitter jag och strukturerar upp allt material inför jullovet. Det känns som om jag ska gå i ide och bunkrar upp inför vintern. Jag har sorterat och planerat sedan i måndags och jag försöker göra en plan för hur jag ska ta tag i allt. Jag har insett att min största svaghet är EKG i patologisk fysiologi. Jag kan grunderna gällande EKG men jag behöver en bok som fokuserar på patologiska ändringar i PQRST-komplexet. Internet hjälper inte och mina anteckningar ser ut som hieroglyfer som bäst med olika kurvor och siffror överallt. Jag förstår inte hälften av det. Jag har försökt med Internet men det hjälper mest för att förstå sig på EKG generellt. Jag behöver en bok som går igenom de vanligaste patologiska förändringarna och hur man identifierar dem. Men också lite basics så som att räkna ut medianpuls och tachycardia samt bradycardia. Jag känner mig väldigt osäker på det mesta som har med just ekg att göra och eftersom en tredjedel av sluttentan i patofysiologi ska handla om just ekg och olika patologiska ändringar i pqrst-komplexet så börjar jag bli orolig. Så jag undrar: 

Är det någon som läser bloggen som kan rekommendera en bra bok om EKG och de vanligaste förändringarna i pqrst-komplexet?

Jag har hittat många alternativ på adlibris men jag skulle vilja höra vilka böcker som hjälpt andra läkarstudenter innan jag bestämmer mig. Det finns tusentals att välja mellan. Så maila gärna mig eller skriv kommentarer om ni har någon bra bok att rekommendera. Det måste vara en bok på engelska dock. Något i stil med pathophysiology of the heart med fokus på ekg. Hade varit fantastiskt om ni hade lite tips.

Nu ska jag iväg på kirurgi. Jag hoppas på att få se något intressant idag. I början av terminen var allt väldigt fascinerande men nu har jag sett så många operationer speciellt "varikosa vener" tror jag det heter på svenska. Operationer där de tar bort utvidgade vener oftast på äldre personer. Jag hade velat se något mer komplicerat. Deep vain thrombosis hade varit intressant. Det har vi läst mycket om.

Hoppas ni får en bra dag!

Äntligen fredag! Jag lyckades hålla ut hela långa kalla veckan. Det tar emot lite nu när vi har extralektioner inför jullovet och jag vill bara ha lov så jag kan börja strukturera upp allt jag måste läsa inför tentaperioden. Just nu känner jag mig hoppfull och i någorlunda fas.

Jag gjorde veckans genidrag i förrgår. Vi övade på att injicera och sätta in intravenösa katetrar. Allt gick bra när jag satte in nålen och jag fick katetern på plats utan problem. När jag drog ut nålen var jag dock lite skakig och slant en aning. Jag skulle fatta tag i nålen fort men istället råkade jag köra den rakt igenom skinnet mellan tummen och pekfingret. Jag tror inte det kan gå mycket sämre än så. Väldigt pinsamt...

Så här ser det ut bara några meter utanför min dörr. Cluj är så vackert att titta på. Men ack vad hemskt det är att traska till och från skolan i detta snöovädret. Och värre blir det för varje dag. Idag gick det inte att gå på trottoaren ens. Alla halkar runt i snödrivorna och stora snöblock faller från taken. Jag fick ett i huvudet imorse utanför sjukhuset. Som tur är var det snö och inte is men det var en hel snödriva. Rakt i huvudet, in under jackan och så  klart höll jag just på att lägga ner saker i min skolväska så den blev helt full av snö. Det måste ha sett väldigt roligt ut.


Det var en intressant kirurgilektion idag. Även om handledaren var ett praktexempel på hur rumänska lärare kan vara när de är hårda vilket får en att känna sig som en väldigt liten mus. Jag vet inte om jag kan kalla handledarna för lärare då de är kirurger inom olika områden. Så jag kallar dem för handledare istället. I vilket fall var han av den typen som pekar ut en elev och sedan förhör den eleven framför alla andra. Idag fick vi frågor om allt från anatomi till kemi och kunde man inte svara blev man förlöjligad. En kille som inte visste vad Wirsung duct var fick sig en riktig kalldusch. Läraren stönade högt och frågade honom "vet du ens hur många jul en bil har"!?. Killen visste att Wirsung duct är samma sak som major pancreatic duct men råkade säga bile duct istället. Antagligen på grund av nervositet. Jag tycker det är bättre att läarere är hårda än för snälla. Bara de är rättvisa. Men när de förlöjligar elever resulterar det bara i att ingen vågar svara på frågor istället.

Men han lät oss se mycket saker och en av oss fick ta blodprov helt själv och en annan utförde en prostataundersökning. Det är stort. Vi fick också vara med på ultraljud och han förklarade hur man identifierar alla organ i buken och hur man kan se t.ex. cancer eller leversjukdom.

På semiologin lyssnar vi mycket på lungorna och jag har börjat lära mig att korrelera olika ljud med olika lungsjukdommar riktigt bra nu. Det hjälpte mycket att vi fick lyssna på olika andningsljud på skolans simuleringscenter. Vi fick använda våra stetoskop och lyssna på en docka. Man kan ställa in olika patologiska ljud så som "knastrande" vilket är vanligt vid lunginflammation. Det var användbart att få lyssna på dockan innan vi började med patienter. Jag har också äntligen denna veckan lärt mig att utföra perkussion korrekt. Det tog ett tag innan poletten ramlade ner. Perkussion innebär att man "hamrar" med fingrarna över lungorna eller andra organ på ett speciellt sätt vilket genererar ljud. Ett dovt ljud indikerar tex vätska/cancer i lungorna medan hyperresonans indikerar emfysem. Det är häftigt att kunna höra organen och kunna avgöra om något är fel. Igår hade vi en kvinna på kliniken som hade svårt att andas. Efter att ha utfört perkussion var det tydligt att ljudet var dovt på hennes högra lungbas. När jag lyssnade med stetoskopet hörde jag knastrande och kunde därför gissa diagnosen lobulär lunginflammation. En annan kvinna hade samma symptom men perkussionen genererade dovt ljud på båda sidor vilket kan betyda att hjärtats vänstra kammare inte fungerar som det ska. Det är mycket lunginflammationer och emfysem just nu så det var intressant att se något annorlunda. Då och då kommer det in patienter med fibros och andra lite mer sällsynta diognoser men det blir inte så ofta.

Jag ska försöka vara en del på kliniken nu under lovet så att jag har möjlighet att undersöka patienter själv. Det är svårt när vi är så många och det hade varit en stor möjlighet att få utvecklas om jag kunde gå själv med min handledare. Jag hoppas att det ska gå bra. Annars kommer jag bli smått galen av att bara sitta inne och häcka i tre veckor här i Cluj.

Nu är det sängen som gäller. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna efter klockan nio. Dagarna är långa och proppfulla av nya saker att lära sig och jag känner inte att jag är utmattad förens jag kommer hem och sätter mig ner. Då är det som att all energi bara lämnar kroppen. Det är knappt att jag orkar äta kvällsmat. En städerska och en mattant hade varit en fin julklapp kan jag lova.

Det är inte så kallt i Cluj som i Sverige. Bara några ynka minus. Men det snöar jättemycket och blåser extremt mycket. Det har bara gått tre dagar sedan snön började falla och jag är redan dödstrött på det. Våren är min årstid och jag har aldrig längtat så mycket efter den som jag gör nu. Det enda som är tråkigt med våren är att sommeran är så nära inpå. Jag är inte jätteförtjust i den.

Jag hittade en bild igår som togs för ca tre somrar sedan när Veronica var här och hälsade på. Det slår mig hur tiderna förändras. Hur jag är någon annan nu.


Men om allt går som det ska detta året så ska jag fira som aldrig förr. Det är ett som är säkert. Det känns dock väldigt långt bort just nu. Jag måste komma i mål innan jag kan fokusera på att ha kul och slappna av. Att ha åstadkommit en bachelor i medicin är en ganska bra anledning att fira.

Tack för att ni kikade in!

Farmakologitentan gick jättebra. Vi fick frågor om "transporters of drug in blood" "Excretion of drug from kidney" och "G-protein coupled receptors, mechanism of action". Jag kände mig säker på allt med glömde ett protein på första frågan. Kan bli en tia ändå. Det svåraste just nu är patologisk fysiologi och EKG. Jag ska ta tag i det på allvar nu över lovet. Jag vet hur man läser av ett EKG problemet är alla patologiska ändringar i pqrst komplexet.

Det känns bra att det snart är lov så jag kan strukturera upp ett studieschema nu inför tentaperioden. Det är ett berg av information och jag är tveksam över hur jag ska tackla allt. Nu är jag tacksam för alla småprov under terminen som har tvingat mig att ha en någorlunda översikt på allt. I mitten av januari kör tentaperioden igång.

Just nu är det snökaos i Cluj. Så här såg det ut igår kväll

Datorn har lagt av igen sa nu hamnar bloggen pa is ett tag. Jag kommer stanna har i Cluj over julen och plugga. Tentaperioden ligger sa nara inpa efter jullovet sa jag vagar inte riskera att tappa studietakten. Ni far ursakta hur jag skriver men jag sitter vid ett engelskt tangentbord.

Jag ska forsoka fa tag i en billig netbook nu i helgen. Man blir verkligen handikappad utan egen dator.

Pa fredag ar det prov i farmakologi. Vi har ca 400 slides om pharmacokinetics. Jag gillar pharmacodynamics mycket mer. Allt har gatt bra hittills. Vi har borjat titta lite smatt pa rontkenbilder men hittills bara relaterat till lungsjukdommar.

Idag var forsta dagen med sno i Cluj. Det ar svinkalla och tidiga morgnar tar emot en del. Men nar det kanns outhardligt tanker jag tillbaka pa nar det var sommar har och 40 grader. Da kanns frostbitna nasborrar inte sa illa plotsligt.

Jag saknar familjen. det kanns som om jag missar sa mycket. Allt som heter liv och socialt beteende kastar jag bort. Tiden flyger forbi och jag lever mitt liv i mina bocker. Det blir ensamt ibland. Jag hoppas kunna bygga upp den sociala biten till sommaren. Fast mest vill jag umgas med min familj.

Tack for alla fina kommentarer. Jag blir sa glad nar jag laser att bloggen ar en inspiration for er och att ni gillar den.

Hoppas det loser sig for dig Joanna! Vagen till malet ar aldrig kort. Kampa sa gott det gar.

Kram pa er alla ifran ett iskallt Cluj. Vi snackar jacka och tredubbla strumpor. Inomhus.

Äntligen har jag sovit ut. Jag gick och la mig kl 19.00 igår och vaknade klockan 06.00. I torsdags hade vi prov i kirurgi. Jag hoppas att jag får ett någorlunda betyg. Efter patofysiologin i början av veckan hade jag inte mycket krafter kvar och hittills har kirurgi inte intresserat mig så mycket. Jag hoppas det blir ändring på det bara jag får tillfälle att fördjupa mig mer. Vi har läst mycket om bråck med mycket fokus på åderbråck hittills, inget som intresserar mig speciellt mycket men man måste börja någonstans. Jag hoppas att det blir intressantare nu efter detta kapitlet.

Slutresultatet i hygien kom igår. Det blev en nia så det känns bra. Jag har redan börjat höja mitt snitt.

I patologisk fysiologi har vi precis avslutat kapitlet om patologi relaterat till blod och börjat med kapitlet om EKG. Vi lär oss läsa av olika ekg-kurvor för att hitta tex klaffel eller hjärtsvikt. Jag tänker ta tillfället i akt och repetera PQRST komplexet denna helgen då jag känner mig ganska skranglig. Jag kom knappt ihåg hur man räknar ut hjärtats elaxel så jag har en del att göra. I semiologi har vi kastat oss in i det stora kapitlet om andningsorganen. Vi lär oss lyssna på lungor och jag övar mycket på perkussion, det innebär att man "knackar" på olika organ utifrån. T.ex. lungorna för att upptäcka vätskeansamlingar eller patologisk ihålighet i organ eller under huden. Det är ganska svårt och jag tränar på att knacka på rätt sätt så att jag kan regenerera så pass mycket ljud att jag kan avgöra om ljudet är ihåligt eller dovt. Igår gjorde jag en perkussion på en kvinna som kommit in till sjukhuset med andnöd. Ljudet från mina knackningar lät ihåligt och smått högre än det brukar och kvinnans bröstkorg hade en större diameter än vad som är normalt. Jag kunde utifrån de tecknen dra slutsatsen att kvinnan hade emfysem. Sådant känns väldigt häftigt.

Nu i helgen är det fokus på att läsa så mycket som möjligt i patologisk fysiologi och semiologi. De kurserna är bredast denna terminen men jag försöker att hålla någorlunda tempo i de andra kurserna också. Nästa helg måste jag ta tag i farmakologin och mophologin. Blir smått nervös bara av att skriva om allt. Nu måste jag sätta igång om jag ska få något gjort idag. Jag avslutar med en passande bild:



Livet före och efter läkarlinjen. Det stämmer väldigt bra. Dessa två veckor som gått har jag varit ugglan till höger. För att inte tala om tentaperioderna. Det är roligt att vi läser så mycket om stress i skolan och hur farligt det är, men så gör vi inget annat än stressar. Jag undrar hur många av oss som kommer ta examen med hjärtsvikt och högt blodtryck. Och allt detta kaffe man hinkar i sig.... Jaja slut på klagandet och tillbaka till andningsorganen. Hoppas ni har en trevlig helg!

Jag är så trött. Jag ska inte klaga men nu har det varit mycket. Hittills har vi gjort praktisk och teoretisk sluttenta i hygien. Teoretiskt prov i semiologi och praktisk och teoretiskt prov i patologisk fysiologi. Så fem prov på två veckor.

Jag fick en åtta på semiologin fick jag reda på idag vilket var vad jag hade räknat med. Hygienresultatet kommer på fredag och nästa vecka får jag reda på hur det gick på patologisk fysiologi. Dom två sista proven var riktigt svåra. På den praktiska delen igår var det mycket frågor om olika blödarsjukdomar, normalvärden, mycket frågor kring koagulationskaskaden och vilka faktorer som fattas i olika sjukdomar. Det är mycket detaljer kring externa och interna koagulationssystemet speciellt kring faktorer som påverkar prothrombin och thromboplastintiden. Mycket sjukdomar med väldigt lika symptom. Jag tycker det är lite svårt att hålla reda på allt. Men allt som allt så tyckte jag det praktiska provet igår gick helt okej med tanke på hur mycket det var vi skulle kunna på så kort tid.

Värre var det idag på den teoretiska delen. Det var ett riktigt svårt prov måste jag erkänna. Och lärarinnan är stenhård. Hon slängde ut en elev för att han tittade på sitt provpapper för tidigt. Hennes material är tungt och väldigt svårt att tugga sig igenom och det finns ingen tid till att sammanfatta allt men jag har läst varje tillfälle jag har fått. Men efter två veckor av stress blev det för mycket. Jag gjorde det stora misstaget att jag inte sov inatt utan satt uppe och repeterade istället. Sedan slängde jag i mig lite fil innan jag sprang till skolan och gick hela dagen fram till provet utan mat. Jag fick totalt hjärnsläpp på tentan och saker som jag egentligen kan väldigt bra var som bortflugna ur huvudet. Det var som ett vakuum. Jag blir så trött på mig själv. Jag kunde de första frågorna men på de tre sista där man skulle skriva fritt gick det inte alls bra.

Första frågan var "beskriv hypoxemi som en följd av ischemi". Jag radade upp hela processen av hypoxemi på cellulär nivå. Jag pratade om natrium-kalium pumpen och om cellexpansionen osv osv men sedan plötsligt från ingenstans började jag radda upp massor av fakta om hypotermi. Detta insåg jag i efterhand till min förskräckelse när jag gick igenom allt på vägen hem. Jag var så trött att jag blandade ihop de patofysiologiska mekanismerna för hypoxemi och hypotermi. Då är det illa. Jag har tur om jag ens får något poäng för den frågan.

Nästa fråga var inte bättre den. Jag är inte säker på hur jag ska skriva det på svenska så det får bli på engelska: "describe the alloimmune thrombocytopenia-post-tranfusion purpura". Jag hatade verkligen hela kapitlet om trombocytopeni och hoppades slippa frågor av det slaget men jag kunde tillräckligt för att i alla fall få poäng för frågan.

På sista frågan skulle jag skriva om sickle cell anemia vilket var en lätt fråga. Men nu i efterhand är jag ganska säker på att jag skrev att hemoglobin som frigörs av de röda blodkropparna binder till haptenoglobin och använder upp kväveoxid vilket orsakar vasodilation. Det ska vara vasokonstriktion. Jag hoppas verkligen inte att jag skrev fel där också.

Det var två olika prov så att man inte kan fuska och kolla på den som sitter bredvid. Efter provet diskuterar alla elever vilka frågor som varit på vilka prov och naturligtvis kunde jag varenda fråga på det andra provet. Det grämer mig verkligen...


Jag märker att min strategi inte fungerar och jag måste tänka om. Plugga effektivare men också få alla timmar sömn jag behöver. Jag hoppas att det bara blir ett prov i veckan nu tills tentaperioden kör igång.

Idag började vi använda våra stetoskop i semiologin. Vi har börjat med kapitlet om andningsorganen och därför ska vi hålla på en del med auskultation. Det var riktigt intressant att lyssna på olika typer av ljud relaterade till olika lungproblem. Det är en häftig känsla att sätta på sig den vita rocken och hänga på sig stetoskopet på morgonen. Jag ska försöka ta något kort men det känns så opassande att stå och fota inne på sjukhuset.

Mitt fokus ikväll är planering och sömn. Jag har redan börjat strukturera upp en bättre studieplan och jag hoppas att det ska gå bättre på nästa prov. Målet är att kunna allt och inte bara 80%.

Hoppas ni har haft en bättre dag! Kram på er

Tur att vi har läst det innan i fysiologin så att jag slapp lära mig det från grunden. Här är en jättebra länk för intrinsic och extrinsic pathway. Ett bra tips till er som läser fysiologi nu. Vad skulle vi göra utan youtube:



 Vi lär oss en del om blodrelaterade sjukdommar nu. Hemofilia, DIC osv. Vi pratar också om kroppens försvar generellt och en del om hur man kan läsa av ett elektrokardiogram och se om det finns någon patologi. Det är roligt men jag känner mig pressad eftersom jag inte har haft så mycket tid på mig att repetera. Det blir extra läskigt när tentan är muntlig. Jag blir så nervös ibland att jag glömmer saker som jag egentligen vet. Så jag hoppas att allt ska sitta som sten imorgon.


Jag lyssnar mycket på denna mycket nu när jag pluggar. Jag är svag för fantasyfilmer och sagan om ringen ligger mig varmt om hjärtat. Denna sången passar bra nu när det är så kallt och mörkt ute. Och jag sitter inne i min varma lägenhet med mitt kaffe och läser. Det är väldigt mysigt:

Det är knappt så jag kan hålla ögonen öppna. Vilken stressig vecka det har varit.  Det känns som om tentaperioden redan börjat. Jag har inte spenderat en minut till något annat än studier. I säng kl 24.00 och upp 04.00 för att hinna med allt. Jag har repeterat och repeterat och jag känner mig stolt över min insats denna veckan.

Provet idag i semiologi var lite jobbigare än jag trodde. Vi fick tio frågor var av fem var av formen ringa in, tre var korrelationer och två var öppna frågor. Jag var helt säker på åtta av frågorna men jag hade inte repeterat kapitlet om kroppstyper så mycket och blandade därför ihop "mesomorph" och "ectomorph" (muskulös respektive smal kroppstyp)
Vi har hittills läst kapitlen

*anamnes
* fysisk undersökning
* Position/attityd
* Hud och slemhinnor
*Hår och naglar
* subkutana förändringar
* Muskuloskeletala förändringar
* Näring
*lymfkörtlar
*cirkulation

På provet idag fick vi frågor om gulsot, hypotyroidism, cyanos, ödem etc. Jag ångrar att jag fördjupade mig i kapitlet om rheumatism och osteoporos så mycket som jag gjorde eftersom det inte kom någon fråga om det. Jag måste lära mig att det är viktigast att kunna lite om allt inte mycket om lite.

Jag hade dock tur med de två öppna frågorna som är värda höga poäng. Den första var: "beskriv hur du klassificerar smärta i anamnesen"(patienthistorien) Det var ingen jättesvår fråga eftersom vi gör anamneser flera gånger i veckan. Svaret var SOCRATES metoden: S = sight of pain, O = Onset of pain, C = characteristic. osv. Det är viktigt att beskriva smärtan en patient upplever eftersom det ger viktiga ledtrådar för diagnosen. Tex att smärtan strålar ut i vänster arm är vanligt vid hjärtsjukdom medan andra sjukdomar har andra symptom. Den sista frågan var klurigare. "allt om central cyanos". Som tur var la jag ner mycket tid på cyanos så det var inga problem. Sådana frågor kan vara lite kluriga eftersom det är detaljer som skiljer liknande manifestationer från varandra. Perifer cyanos är tex kall medan central är varm och den centrala cyanosen tyder på lungproblem tex copd - chronic obstructive pulmonary disease (cyanos är ett tillstånd då vävnader blir smått blåfärgade på grund av den ökade mängden deoxihemoglobin/reducerat hemoglobin i blodet).  Jag hoppas på minst en åtta. Det är viktigt för mig att få höga betyg nu i alla prov. De små proven vi gör nu under terminen räknas in i resultatet på sluttentorna och jag vill ha ett högt snitt för att eventuellt kunna söka till Sverige i framtiden. Det känns viktigt att prestera allt jag kan detta året.


Igår pluggade jag på golvet eftersom jag inte har så mycket plats här. Jag ville få en överblick och jag hade inte tid att hänga allt på väggen. Det fungerar bra med bilder och tydliga sammanfattningar. Jag börjar hitta min teknik nu och jag lär mig fortare och fortare hela tiden. Det är fantastiskt att plugga ämnen som semiologi. Det är då jag känner att jag ska bli läkare. Jag kan läsa några kapitlet ena dagen och sedan läsa av några symptom på en patient för att sedan ställa en egen diagnos. Inget avancerat ännu, lite njurinfektioner och ventrickelproblem men ändå. Jag spricker nästan av lycka varje gång jag gissar rätt. Men det är det som är konsten med hela läkaryrket. Man måste förstå hur allt hänger ihop för att ställa en diagnos. Det är inte så lätt. Kroppen är som ett spindelnät.

Jag trodde jag skulle få pusta ut nu i helgen efter denna tunga veckan men icke. Det är prov i patofysiologi på måndag och sedan ett till prov på torsdagen. Helt sjukt. Vet inte hur de har tänkt att vi ska hinna. Patofysiologin handlar om exakt vilka mekanismer en sjukdom har. Vilka hormoner som är inblandade tex eller vilka enzymer som påverkas. Det är intressant men där gäller det verkligen att ha koll på detaljerna. Jag hoppas att pluggmotivationen är på topp imorgon efter att jag har sovit ut. Bara att köra på nu. Här kommer en passande sång (dom sjunger att dom arbetar mormor och morfar)

Det gick jättebra! Jag fick utbetalning för alla timmar jag har lagt ner och jag kände mig helt säker på alla frågor på  den teoretiska tentan idag. Jag skrev dock fel på en av vitaminerna i mjölk men jag hoppas att det inte ska dra ner mig ifrån tian då labbtentan och alla småprov har gått så bra. Nästa fredag får jag mitt slutbetyg.

Jag prioriterade helt fel idag. Jag tänkte att det skulle vara en bra ide att gå upp klockan 04.00 så att jag hann plugga innan lektionen. Jag fick också den briljanta iden att jag skulle sammanfatta alla kapitel i hygien under de timmarna jag kunde springa hem mellan dagens lektioner (vi slutar ofta tidigare på kirurgi och semiologi) så nu har jag suttit med sammanfattningen sedan 04 och är fortfarande inte klar. Jag ville ha allting uppe på väggen så att det skulle gå fort att repetera det men nu har jag suttit och skrivit i flera timmar men knappt fått repeterat något. Panik!

Tur att jag har läst lite under terminens gång. Men detta blir en läxa tills nästa gång: aldrig sitta och sammanfatta massa kapitel dagen innan tentan! Jättedumt.

Jag är riktigt stressad över provet i semiologi på fredag också. Jag har inte hunnit repetera någonting inför den. Och imorgon efter hygiententan har jag bara några timmar på mig på kvällen för att repetera ca sjuttio sidor med olika kliniska symptom. Jag försöker intala mig att det är viktigast med hygiententan imorgon eftersom det är en sluttenta. Den är viktigast. Men semiologin är roligare och mer relevant.

Sedan börjar det kännas svettigt att tänka på att nu i trean får jag inte ha några tentor över. Det finns en gräns mellan trean och fyran och de som har en enda resttenta efter trean får gå om. Och sekreteraren sa till mig sist att jag inte får gå om en gång till. Så sätter jag inte allt nu detta året så kommer jag inte vidare hur jag än gör. Än så länge känns det okej men jag bävar lite inför tentaperioden. Jag brukar vara ett vrak under den månaden i vanliga fall. Och nu blir det extra nervöst. Men det bästa jag kan göra är att plugga lite hela tiden. Nu har det gått två veckor och jag har pluggat tidig morgon till sen kväll helt utan paus och nu börjar det ta emot. Denna helgen har jag bara ett fokus: sömn!

Jag hoppas att motivationen håller hela året ut. Jag tror att det kommer gå bra bara jag får vila mellan de intensiva passen av studier. Det var verkligen ingen underdrift att trean är värst av alla år. Roligast hittills men ack så mycket information under kort tid. Helt sjukt. Det finns absolut ingen tid till något. Inget gym, inget umgänge, ingenting. Inte om jag ska ligga i fas med allt.

Men det är spännande. Så mycket på spel och så mycket utmaningar.

Tillbaka till hygien. Just nu repeterar jag matförgiftning. salmonella, shigella och staphylococcus aureus. Vissa kapitel är riktigt intressanta! Jag hoppas att jag slipper frågor om "natural occuring toxicants and antinutrients in plant foods".  Ugh.

Det intressantaste på hela kursen är bakterier och vitaminer tycker jag. Jag gillar att ha koll på vilken mat man ska äta för att få i sig vilka vitaminer. Och vad som händer vid vitaminbrist av olika slag.

Jag skriver imorgon hur det gick. Tentan är svår vad jag har förstått och vi kommer få tre frågor där vi själva ska skriva fritt. Jag föredrar prov där man ringar in svarsalternativ. Jag tycker det är lättare då eftersom jag känner igen det jag läst bara jag ser några meningar ur sammanhanget. Men när jag ska skriva fritt måste jag ha stenkoll på allt. Och inte göra misstag som tex att goitrin är en subklass av goitrogens och inte tvärtom. Ett dåligt exempel men jag menar på att terminologin är svår att memorera till 100% även om man förstår sammanhanget.

Men vad jag babblar på! Tillbaka till studierna. Tack för att ni kikade in!

Det blev en tia på den första tentan för i år! 

Känns fantastiskt! Jag fick frågor om olika tekniker för att mäta kroppsfett och jag fick prata en del om BMI och normala och patologiska värden. Jag hade hoppats på att få prata om botulism eller tenia solium eller andra lite intressantare ämnen men jag ska inte klaga. Så här ser det ut på min vägg just nu:

Av någon anledning har vi sluttentan i hygien mycket tidigare än de andra ämnena. Idag ska jag göra den praktiska delen och den teoretiska gör jag på torsdag. Jag har pluggat en del varje dag och fram tills igår kände jag mig väldigt lugn inför tentan idag. Men nu börjar den välbekanta tentastressen krypa sig på och plötsligt känner jag mig osäker på allt. Jag försöker intala mig vad en lärare en gång sa: "en god student är alltid nervös inför en tenta". Jag hoppas att det ligger någonting i det.

På tentan idag ska vi kunna en del om hur man hanterar mat. Köttprodukter, mjölkprodukter, grönsaker osv. Det låter lätt men läraren gillar detaljer så det gäller att lägga ner en del fokus. Hela min vägg är full av papper med olika kokpunkter och metoder för att räkna på kroppsfett. Det teoretiska är lite tyngre än den praktiska så det känns lite svettigt att vi ska ha båda på samma vecka. Dessutom har vi ett prov i semiologi på fredag. Det är ingen tenta men betyget jag får på det provet kommer räknas in i mitt slutgiltiga betyg i januari. Det utgör ca 10% av sluttentan.

Jag återkommer ikväll om hur det gick för mig. Det ska bli roligt att få göra terminens första sluttenta!

Ledsen att bloggen är så tråkig just nu. Men det finns inte mycket tid. Nästa vecka är det dags för terminens första prov sedan har vi ca 2 prov varje vecka och en sluttenta tills tentaperioden kör igång. Jag har knappt tid att äta efter de långa dagarna i skolan så all ledig tid går till studierna. Först ut är hygien och därefter semiologi. Allt är så intressant och som jag sagt innan går allt med vindens fart nu. Det är anamneser och patienthantering största delen av tiden och mycket fokus på kirurgi. Jag älskar patologisk fysiologi och har återupptäckt kärleken till det endokrina systemet.

Uppdateringarna i framtiden kommer mest handla om hur proven ser ut och hur det går för mig med både småprov och sluttentor. Jag kan knappt vänta! Jag har pluggat så mycket jag har hunnit och på väggarna här hemma sitter det massor av papper upptejpade överalt med all möjlig information. Allt från vanliga kliniska symptom till normalvärden och kemiska reaktioner i farmakologi.

Jag är otroligt tacksam nu för att jag läste farmakologin under sommaren. Det har gett mig ett välbehövt försprång. Det är ganska svårt i alla fall i början så det känns som att jag har prioriterat bra. Jag rekommenderar verkligen lipincotts pharmacology!

Hoppas ni alla har det finns och tack för att ni kikade in trots att det alltid är så glest med uppdateringar.

Detta är min första riktiga skoldag sedan jag kom tillbaka till Cluj. Äntligen kunde jag fokusera enbart på det jag lärde mig på lektionerna. Ingen ångest. Ingen oro. Bara fokus på att lära mig saker. Livet känns plötsligt så lätt.

Idag gick jag i skolan från klockan 08.00 till 20.00 utan rast. Det fungerar bara jag förbereder en matlåda dagen innan. Först ut var rumänska. Det är roligt nu när vi lär oss rumänska som vi sedan kan använda när vi är ute på klinikerna. Patienterna pratar nästan aldrig engelska så vi måste ta hela anamnesen på rumänska. Eftersom vi blir betygsatta på bland annat hur bra vi kan ta en anamnes så känns det viktigt att fila extra på rumänskan nu.

Sedan var det genomgång i semiologi där vi pratade om hur man palperar lymfkörtlarna. Sedan fick vi själva göra det på olika patienter under ronderna (som vi gör sex timmar i veckan under den praktiska delen av kursen). Vi fick också se ett fall med en man som hade ett "kallt ödem" i benen. Vi fick ta anamnesen och gissa diagnosen. Man kunde se att mannen hade cyanos på både läppar och fingrar (huden blir blå på grund av att blodet inte är tillräckligt syresatt) och efter att han berättade att han hade hjärtproblem så gissade vi på att ödemet uppstått på grund av problem med hjärtat och blodcirkulationen. Ett exempel på ett ganska simpelt fall men allt är så spännande nu i början.

Efter det hade vi genomgång i patologisk fysiologi. Det är jätteintressant. Just nu pratar vi om blodsjukdomar och det är verkligen ett hav av information. Jag önskar att jag fokuserade mer på blodkoaguleringen i tvåans fysiologi. Jag har fått läsa igen mycket dessa dagarna. Jag gillade det endokrina systemet mycket mer och lärde mig bara det mest basala om koagulering. Jag ångrar det bittert nu.

Sedan hade jag hygienlabb. Där pratar vi mest om vilka ämnen man hittar i vilken mat och vad de är bra för. Samt vad som händer om man inte äter tillräckligt av dem. Inte jätteroligt men jag tycker det är intressant med kost och hälsa. Jag har lärt mig en del som jag inte visste innan så jag tycker kursen är helt okej trotts all korvstoppning (som till exempel hur man kokar ett ägg eller hur man märker att mat blivit gammal).


Sist ut var patologisk fysiologilabb. Det var det roligaste på hela dagen! Vi fick dela upp oss i grupper om två och två och lösa ett medicinskt fall tillsammans. Jag fick följande fall:

En kvinna kommer in till kliniken med huvudvärk. För några veckor sedan började hon få problem med rika näsblödningar samt blödningar ifrån tandköttet. Innan hon lades in på sjukhuset kräktes hon upp blodkoagel. Efter att ha lämnat sjukhuset utvecklade kvinnan under de kommande nätterna en massa i halsen. Hon kände sig hes och fick svårt att svälja. Vad tror du att kvinnan led av?

Jag har översatt ifrån engelska så det blir lite konstiga formuleringar här och där. Till detta fallet fick vi i vilket fall en lista med hennes blodvärden. Från den listan kunde vi se att vissa av patientens koagulationsfaktorer var kraftigt reducerade. Faktor VII, IX, X och II. Som tur var mindes jag att just dessa 4 faktorer är reducerade vid brist på vitamin K (under en längre tid). Det kan också vara en bieffekt av mediciner med antikoagulerande effekt så som warfarin.

Vi gissade på att "massan" i halsen var ett hematoma (en blödning) nära den laryngeala nerven vilket orsakade hesheten och svårigheten att svälja.

Vi fick rätt för denna diagnosen och i det ögonblicket kände jag mig som dr. House. Det var ren och skär lycka. Det är sådant som är det fina med att läsa medicin. Som jag har skrivit i tidigare inlägg, det är en väldigt häftig känsla att kunna ställa diagnoser helt utifrån den kunskapen man har i huvudet. Det är som att lösa en gåta och det är så tillfredsställande när man benar ut problemet och tillslut kan få ett svar.


Idag var en fantastisk dag! Så här kändes det att gå hem från skolan på ett ungefär. Folk tycker nog att jag är lite obehaglig som går och nynnar för mig själv. Jag har fortfarande inte kommit ner på jorden helt sedan de goda nyheterna igår.

29/10/2012 är ett datum jag aldrig kommer glömma. Idag efter flera veckor av kämpande och ovisshet har jag äntligen fått svaret jag hoppats på från universitetet. Allt är löst och jag kan fortsätta min skolgång som vanligt. Just nu har jag inte ett problem i världen!

Jag väljer att se hela denna händelsen som ett uppvaknande. Eller en varning. Från och med nu ska jag vara bättre än innan. Jag ska ta vara på chansen jag har fått i livet och aldrig glömma hur lyckligt lottad jag är. Det som inte dödar det härdar och detta har verkligen format mig. Nu ska jag prestera mer. Uppnå mer. Sikta högre. Nå längre. Det känns som att livet ligger vid mina fötter igen.

Ett enormt tack ännu en gång till morbror och mamma som gjorde en sådan enorm insats här nere när det såg som mörkast ut. Utan er hade detta inte varit möjligt.

Ännu en gång har jag lärt mig vikten av att aldrig ge upp. Hur mörkt det än ser ut. Vill man något och vet att man har rätt till det så får inget stå i vägen. 


Detta är den bästa dagen hittills i mitt liv. Jag har fått mitt liv tillbaka. Nästa gång jag får uppleva en liknande lycka blir nog på min examen.

Tack alla ni som höll tummar och tår för mig. Som jag sa till morfar tidigare, det är fint att se att det finns rättvisa även här nere där byråkratin är så illa. Ikväll firar jag med något gott till studierna! Hoppas ni har det fint där hemma. Många kramar!

I fredags sa sekreteraren att vice dekanen inte varit i Cluj under veckan och därför har jag inte fått besked från ministeriet. De säger att svar ska komma på måndag senast tisdag. Jag hoppas verkligen jag får mitt svar  imorgon. Jag orkar inte ha det så här. Gå omkring utan att veta hur det ska bli. Känns som att gå i tjock dimma. Jag drömmer om att jag får dåliga nyheter ifrån universitetet hela tiden. Att jag kommer till dekanatet och de säger att ministeriet vägrat acceptera mina papper och att det inte finns mer att göra. Jag har inte fått sova riktigt på flera veckor. Under dagarna försöker jag att slå bort alla oroliga tankar men det är som värst om nätterna.

Jag vet inte vad det är för fel på min dator men det går inte att skriva några inlägg på blogger hemifrån längre. Så nu skriver jag från en annan dator. 
Detta har hänt:

I fredags träffade jag mamma och morbror skolans vice dekan. Hon talade om att universitetet nu erkänner att mina betyg är helt giltiga och att det inte var några problem för dem att låta mig gå kvar. Detta på grund utav alla nya papper som mamma och morbror lyckades skaffa fram nu under veckan. Problemet är att utbildningsministeriet i Bukarest också måste godkänna mina betyg innan jag blir inskriven i skolan igen. 

Nu har alltså universitetet förstått och erkänt att ett misstag begåtts men det är ministeriet som bestämmer. De måste erkänna mina betyg som giltiga och sedan meddela universitetet. Först då kan jag fortsätta som vanligt och ansöka om CSN. Just nu "flyter jag i luften" som de sa. Jag är officiellt inte en elev på universitetet men jag måste gå på alla lektioner eftersom det finns en chans att jag blir inskriven igen.

Vice dekanen sa att jag skulle få mitt besked i slutet av denna veckan men ännu har jag inte hört någonting. Jag försöker att inte spekulera kring det så mycket och bara fokusera på att gå på alla mina lektioner och plugga så mycket jag kan. Men det ligger och gnager i mig och det känns så konstigt att inom några dagar kanske jag måste lämna Rumänien. Bara sådär. Men nu får jag inte tänka så. Detta måste ordna sig. Så är det bara. Alla år av slit här nere kan inte ha varit förgäves. Då finns det ingen rättvisa.


Jag vill passa på att skriva lite om vilket uppsving utbildningen har gjort detta året. Helt nytt för i år är en kurs som heter "praktisk verksamhet". Universitetet har köpt in massor utav dockor för att vi ska kunna öva oss på allt ifrån injektioner till hur man sätter in en kateter. Det är meningen att vi ska ha lite förkunskap innan vi börjar hantera egna patienter. Dockorna är väldigt livlika och en av dem har till och med artificiellt blod i sina vener så att man kan öva på intravenösa injektioner. Sist hamnade jag och min grupp på den gynekologiska delen. Vi fick lära oss att sätta in katetrar, identifiera cancer i livmodern, livmoderhalsen och äggstockarna. Det häftigaste av allt var när vi fick turas om att förlösa en docka. Man kunde se hur fostret kunde fastna på olika ställen i bäckenet och vilka andra komplikationer som kunde uppstå. Det gick att ta av hudlagret så man kunde se precis vilka muskler som fostret kommer i kontakt med. 


Det var en otrolig upplevelse. Jag tyckte det var svårt att få ut "barnet" och läkaren sa att det är ännu svårare i verkligheten. Det känns som att man skulle behöva vara en bastant man för att kunna jobba på förlossningsavdelningen. 
Nästa vecka hoppas jag på att få öva på injektioner. Det är min stora svaghet och det känns nödvändigt att få vässa på tekniken.

Idag kl 11.00 är det dags. Jag har knappt sovit någonting denna veckan. Jag är så stressad och orolig att jag skakar. Det är så konstigt att allt ska avgöras idag. Planen är att lägga fram all fakta och alla dokument som styrker det vi har att säga och hoppas att det räcker för att jag ska få gå kvar. Fungerar inte det ska vi försöka övertyga rektorn om att jag ska få stanna i alla fall i år tre i Cluj och avsluta min bachelor i medicin. Då blir möjligheterna större sedan för att tex söka till Sverige. Just nu får jag inga papper till CSN och universitetet har sagt att jag officiellt inte ens går på universitetet längre men att de ändå sätter mig på listorna för denna veckan. Men pengarna sinar och jag hoppas och ber att rektorn ska bevilja mig åtminstone ett år till här. Skulle det bli så att jag förvägras att stanna blir situationen värre. Då tänker jag försöka stämma dem för alla de pengar jag har betalat i årsavgift under dessa åren. Men nu hoppas jag att det inte ska bli så. Jag hoppas att jag kommer ut ifrån mötet idag utan detta svarta molnet som hängt över mig i två veckor nu. Jag hoppas innerligt att allt ska ordna sig nu så att jag får fortsätta mina studier i lugn och ro. Sänd mig några extra tankar klockan elva är ni snälla. Och alla tår och tummar måste hållas extra hårt!

Min mamma och morbror ska ha en eloge för det hästjobb de gör här nere nu. De springer mellan dekanaten från det att de öppnar tills de stänger. Jag har alltid lektioner under hela den tiden så jag hade inte haft möjlighet att lösa detta själv utan att ha fått så pass mycket frånvaro att jag inte skulle vara tillåten att göra sluttentorna.

Det går framåt men väldigt långsamt. Hoppet stiger och sjunker med väldigt tvära kast och jag känner mer än någonsin hur mycket jag vill stanna. Detta året är bättre än något jag upplevt hittills och universitetet har hämtat sig rejält. Lektionerna ger mycket och bara på dessa veckorna har jag lärt mig otroligt mycket.

Just nu finns det en liten strimma hopp men jag vågar inte säga för mycket nu. Det är nästan svårt att prata om det hela när så mycket står på spel.

Det viktiga just nu är att jag faktiskt har alla papper och betyg som krävs så rätten är helt på min sida. Men vi har hamnat i en byråkratisk loop där någon gjort fel och ingen vill ta ansvaret för det. Så vi håller på att nysta och tjata så gott det går. Utan mamma och morbror hade detta aldrig gått. Vad skulle man göra utan sin familj? Tack också till alla er därhemma som hjälper till med papper och allt. Jag är så glad att jag kan räkna med er nu när det verkligen gäller!

 I slutet av veckan ska vi få svar på hur det blir. Det känns som om jag befinner mig framför en storm. Jag försöker hålla ihop allting och förbereda mig på att möta den. Detta måste gå. Det måste det bara!

Just nu går jag på autopilot. Jag försöker gå på alla mina lektioner och plugga när jag kan men det är som att ta sig fram i lera. Jag kan inte glädjas åt hur intressanta kurserna är, hur mycket jag lär mig varje dag, hur vacker staden är eller hur lyckligt lottad jag är för om bara några dagar kan allt tas ifrån mig.

Jag har lyckats få tag i ett namn på rumänska utbildningsadministreriet men inte fått något svar i telefonen ännu. Högskoleverket i Sverige har också skickat nya intyg och förklaringar till både dekanatet och deras motsvarighet i Bukarest. Jag hatar den här ovissheten mest av allt. Att bara gå och vänta på svar. Just nu är hela min framtid osäker och det är den värsta känslan jag någonsin upplevt. Efter alla strider jag har haft med detta universitetet så har det kommit till detta. Det måste finnas en mening med alla dessa motgångar. Antingen säger universum till mig att jag ska åka hem och satsa på något annat, så känns det onekligen nu efter allt som hänt. Eller så vill livet lära mig en läxa. Göra mig starkare och mer uthållig. Först blev jag starkare av att kämpa mig igenom all skit. Nu blir jag mest kuvad och paranoid. 

Nu finns det inte mycket ork kvar. Ännu en gång krånglar skolan och min plats i universitetet är återigen osäker. Jag orkar inte gå in på detaljerna men universitetet hotar med avstängning om jag inte fixar fram papper som de påstår att jag måste ha innan den femtonde oktober. De säger (efter fyra år) att dokumenten jag ansökt till universitetet med är ogiltiga. Så just nu lägger jag livet på is igen tills jag vet hur det blir. Jag har blandat in högskoleverket men inte ens ett intyg ifrån dem räckte för att lösa problemet. Nu ska de personligen kontakta universitetet och jag kan bara hoppas att det ska hjälpa.

Gud vilken dag! Jag vet inte hur jag ska börja. Och jag har knappt tid att skriva något. Jag fattar inte hur jag ska få tiden att gå ihop. Jag slutar tidigast sex på kvällen (men oftast kl 20.00) och när jag är klar med matlagning och har plockat undan är klockan redan 20.00. Minst. Då har jag max två timmar till att studera innan jag är så trött att ögonen går i kors. Vi kör ofta 08.00 till 18.00 ibland helt utan rast så krafterna räcker inte riktigt. Jag hoppas att jag ska komma in i det efter någon vecka. Helgerna får vigas åt att komma ikapp med alla repetitioner av det vi läser under veckorna.

Men nu till dagens äventyr. Först ut var kirurgi. 08.00 var det genomgång och sedan blev vi presenterade för våra handledare. Kirurgin är upplagd så att vi lär oss teorin under genomgångarna och sedan visar vår handledare oss olika fall på kliniken sedan under labbarna. Allt ifrån mindre sår till stora operationer. det ska bli kul att köpa kirurgikläder och vara med och assistera under en operation. Men det är ett tag kvar. I vilket fall gick vi runt med vår handledare idag och fick se mindre fall. Bl.a. bråck, cancer och infektioner av olika slag. 



Men jag kom till en väldigt jobbig insikt idag. Min fobi för nålar kommer bli ett stort problem. Jag har inget problem med mycket blod, stora sår eller brutna ben. Men nålar. Smala långa nålar som ska pressas in i venerna får det att krypa i mig. Det blev så illa idag att benen vek sig under mig när vi skulle vara med och se hur man hanterar olika injektioner. Jag försökte stålsätta mig. Fokusera på andningen och inte spänna mig. Men tillslut såg jag prickar och jag ramlade ihop. Vår lärare fick fånga upp mig och hjälpa mig sätta mig ner. Och det vägrade gå över sedan. Jag fick sätta mig ner flera gånger under alla de timmarna vi gick omkring. Det gör mig både orolig och ledsen. Jag känner inte igen mig själv som så svag och det är avgörande för min framtida karriär att jag vänjer bort min nålfobi. Men det är ännu bara första veckan och jag hoppas innerligt att detta ska ge sig med tiden.


Sedan var det dags för labb i fysiologipatologi. Det är ett riktigt intressant ämne. Lärarinnan är fantastisk och väldigt engagerad i oss. Idag hade vi labb och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det vi fick göra. Jag brukar som sagt inte vara blödig men detta var väldigt svårt att se tycker jag. Vi skulle använda försöksdjur för att förstå hur intoxikation av olika substanser påverkar dem. Det var tre vita råttor som skulle injiceras. En med alkohol, en med phenobarbital och en med organofosfat. Sedan studerade vi deras beteende och diskuterade kring varför tex råttan som blivit injicerad med  organofosfat hade muskelryckningar och varför råttan som fått phenobarbital fick så mycket gåshud att pälsen stod rakt ut. Allt detta är väldigt intressant och vi lärde oss väldigt mycket på kort tid. Men jag tyckte det var riktigt jobbigt när råttorna skrek när de fick en stor nål inkörd under huden. Man måste ju hålla fast dem och de skriker massor och försöker komma loss. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur rädda de måste ha varit. Hur brutal situationen var för dem. 



I detta fallet fick alla råttor en dos av atropin efteråt så de överlevde ju men jag har hört av eleverna i de högre klasserna att det ska bli betydligt värre djurexperiment framöver. Då kommer jag nog låta bli att vara med och titta. Saker som att se ett djur bli uppskuret medan det lever för att se tarmrörelserna osv känns omöjligt att ta del av. Där drar jag en gräns. Jag trodde inte att jag skulle tycka att det var så här jobbigt. 


Jag undrar lite varför man inte bara gör en video där man filmar alla experiment en gång och sedan visar den filmen för eleverna om och om igen istället för att plåga så många djur varje år för att läkarstudenter ska se med egna ögon hur till exempel organofosfat får musklerna att krampa för att det påverkar typ 3 muscarinreceptorer och stimulerar nikotinreceptorerna vid neuromuskulära förbindelsen (jag passar på att glänsa lite). Det är utan tvekan sjukt fascinerande men det hade varit lika fascinerande att se det på en inspelad film. 

Men det känns med ens så verkligt att jag ska bli läkare. Målet blir liksom synligt nu när jag läser så konkreta ämnen. Imorgon är det dags för farmakologi. Jag är riktigt nyfiken på hur det kommer bli. Och det ska bli roligt att gå igenom det jag läst och förstå det ännu bättre. Jag har mycket som jag funderat på under sommaren. 

Nu måste jag sova. Jag är osäker på hur jag ska hinna med bloggen. Det tar ett tag att skriva ett inlägg och jag har inte riktigt tiden nu med allt jag måste läsa och alla tidiga morgnar. Men i framtiden ska jag försöka uppdatera så gott jag kan på helgerna och några korta ord om det jag varit med om under veckorna. Livet snurrar väldigt fort nu och jag känner mig lite som kaninen i Alice i underlandet som alltid är på väg någonstans. Alltid smått stressad och rädd att bli sen. Jag har full koll när jag sitter på lektionerna. Men där emellan är jag helt lost. Det är en gåta hur allt ska gå ihop och hur jag ska hinna med allt. Men vad är livet utan utmaningar?

Dagen kunde inte ha varit vackrare. Det måste ha varit trettio grader ute. Solen strålade och jag trodde jag skulle smälta bort trotts att jag bara gick i linne till skolan. Jag slutar aldrig förundras över hur vackert Cluj-Napoca är. På vägen till skolan passerar jag igenom centrum innan jag tar mig upp mot skolkomplexet så jag får njuta en del av min fina lilla stad. Jag tycker om de höga kullarna som reser sig runt dalen. Jag älskar kyrkorna, den gammaldagsa känslan över staden samtidigt som pulsen här hela tiden är hög.  Något av det finaste jag sett är det stora torget framför den fina kyrkan som alltid syns på alla bilder utav Cluj. Men det kanske är för att det har ett sådant sentimentalt värde för mig Det var där bussen släppte av mig den där morgonen när jag först kom hit. Nu passerar jag torget varje dag och det känns som om det var igår jag stod där helt vilsen. Fast ibland känns det som ett helt liv sedan. Jag är någon annan nu.

Det är så skönt att skolan har kört igång. Det är fantastiskt att få vara med vänner och familj också men efter ett tag känner jag mig så meningslös när jag bara går och drar hemma. Jag behöver ett syfte. Nu känns det som att jag har vaknat ur en dvala och jag har börjat mitt liv igen. Som att allt stått på paus.

Första lektionen för dagen var morfologi. Vi ska göra en del obduktioner och studera på både mikroskopisk och makroskopisk nivå. Läraren var fantastiskt bra och trotts att han körde på i fyra timmar i ett klassrum som kändes som en bastu så fick han det att kännas som att tiden flög förbi. Vi pratade mycket om hyperemia och sepsis. Sedan var det dags för två timmars hygien. Där pratade vi om kostvanor och kalorier. Om vilken mat som innehåller vad osv. Det var också intressant men det känns som att morfologin kommer ligga mig väldigt varmt om hjärtat.

Imorgon är det dags för fysiopatologi och semiologi. Jag kan knappt vänta! Det är svårt att sova nu när det är så mycket spännande som händer. På onsdag ska vi köra igång med kirurgi och farmakologi. Även om jag vet att det är mycket tunga ämnen nu så tror jag att det kommer bli lättare eftersom det är så intressant. Det är ju nu man lär sig alla "riktiga" läkargrejer känns det som. Innan har vi mest läst om hur kroppen ser ut och fungerar när den är frisk. 

Men mitt i glädjeyran är jag lite tyngd av problemen med dekanatet. Jag orkar inte gå in på det just nu men som det ser ut så finns det hopp om att jag ska kunna lösa situationen. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte fick stanna på universitetet . Det finns inget annat jag vill göra med mitt liv. Men så ska jag inte tänka. Detta året kommer bli bra. Det bästa året hittills. Sedan är jag halvägs igenom utbildningen. Det är helt sjukt. Halvägs. Ibland tror jag att jag drömmer