Jag är inne på min tredje vecka på pediatriken och jag kan med största säkerhet säga att jag aldrig kommer bli barnläkare. Jag hör barnskrik i huvudet även när jag inte är i skolan. Arga snoriga skrikiga barn överallt hela tiden och det är omöjligt att få dem att hålla sig stilla! Vad hemsk jag låter. Jag älskar barn, jag har alltid varit bra med barn. Men det är en kombination av att barnen är så rädda så att de skriker hela tiden och det faktum att jag är helt ointresserad av ämnet som gör att jag blir tycker att det är så tråkigt. Faryngit, gastroenterit och hosta och förkylningar i alla dess former. Jag saknar kardiologi! :(
Jag ser verkligen fram emot att denna modulen ska ta slut. Det är en grå period igen. Tidiga morgnar på bussen. Kallt och blött och ett ämne jag verkligen ogillar. Suck och stön.
Men om en vecka är jag hemma i Sverige igen. Det ska bli så roligt att träffa alla nu runt jul. Och att få komma ut och jobba. Jag har saknat jobbet. Att få jobba med människor och lära mig genom det. Jag har stora förhoppningar om ett jobb som underläkare där i sommar. Jag önskar mig ingenting annat just nu. Det känns så stort att få komma ut och ha mer ansvar i jobbet. Att få använda mina kunskaper för att hjälpa människor. Jag känner mig redo för det nu.
Hoppas ni läsare har det roligare än jag vart ni än är. Det är dags att tackla en ny vecka!
Modul ett är slut och kardiologin ligger tyvärr bakom mig. Jag kommer verkligen sakna det! Jag har ännu inte fått resultatet från tentan och jag har varit väldigt besviken över hur den teoretiska tentan var upplagd nu över helgen. Det var mycket frågor om lungor och sådant som inte rör hjärtat. Jag hade gått in för allt som har med kardiologi att göra 100% och jag la lite mindre ansträngning på lungorna. Så himla surt. Praktiska gick jättebra så jag hoppas att det kan väga upp till minst en nia i slutbetyg... Jaja ingen ide att må dåligt över det nu. Den nya modulen är redan igång och till min stora förvåning tyckte jag det var riktigt roligt idag!
Vi har redan täffat massor av barn i åldrarna ett till tolv. Det är otroligt vilken energi man får av dem! Det är helt annorlunda från allt jag gjort tidigare. Jag kände mig så lycklig när dagen var slut trotts att jag fortfarande är lite sliten från första modulen. Jag hade helt klart valt att bli barnläkare om det inte var så att jag är så känslig när det kommer till barn. Sjuka barn sliter alldeles för hårt på mig och jag skulle inte kunna hålla mig proffessionell i en sådan situation.
Det är lite tråkigt att vi har så långa dagar nu igen. Vi hade verkligen behövt hämta oss lite. Men schemat vi har nu är lika tungt som förra modulen. Men jag är så glad att jag tycker det är roligt. Jag trodde att jag skulle få gå en hel modul och lida nu. Allt blir så mycket lättare när man kan finna glädje i det man gör.
Nu är det vinter i Cluj. Jättekallt och en del snö. Men det är så vackert nu när de har suttit upp juldekorationerna och man går hem genom stan i allt ljus. Det blir så mysigt.
Igår var det Rumäniens nationaldag och jag hade första parkett för att se fyrverkerierna. Man ser dem precis ut genom mitt fönster. Det var otroligt pampigt. Och skönt att kunna titta på allt i värmen över en kopp kaffe.
Jag har en bra känsla angående denna modulen. Även om det är långa dagar och långt till skolan nu så kommer jag nog inte behöva studera och prestera lika hårt som jag gjorde under modul ett. Jag ska försöka slappna av mer och njuta av att vara med barnen. Det är mest tankarna kring lånet som upptar mitt huvud just nu. Men jag försöker att fokusera hundra procent på skolan nu så får jag ta allt annat sedan. Tack för att ni kikade in! Hoppas ni får en fin kväll.
Då var det dags. Dagen med stort D har kommit. Idag kl 16.00 skriver jag kardiologitentan. Jag har inte gjort något annat än att studera kardiologi denna modulen. Detta måste gå bra! Allt under åtta är en förlust, men att hoppas på tio är nog för mycket. Det ska tydligen vara en väldigt svår tenta. Inte svår att klara men svår att klara med bra betyg. Sänd några extra lyckotankar till mig idag! Jag ber en stilla bön att jag håller mig skarp och klar i huvudet hela dagen och kan prestera till max på tentan. Äntligen är det dags!
Ännu en tentaperiod har kört igång. Det känns som om tiden står still. Jag vaknar i tystnad, läser i tystnad, äter i tystnad, lägger mig under tystnad och sedan börjar jag om igen. Man vet att det är tentaperiod när ögonen är röda hela tiden för att man sitter inne och läser hela dagarna och kvällarna.
Jag känner mig hoppfull inför denna tentan. Jag kan mycket både övergripande och detaljkunskap. Jag behöver bara limma fast allt på rätt ställe i hjärnan. Det har ju hänt förr att jag blir så nervös under tentan att jag får en black out och glömmer sådant som jag egentligen vet. Det får inte hända denna gången.
På torsdag gör jag den skriftliga delen av tentan och på fredag gör jag den praktiska. Sedan är denna modulen över! Vi kör igång redan nästa vecka med den nya modulen. Jag hade behövt några dagar av vila känner jag men det är inte mycket att göra. Det kommer vara full fokus på pediatrik (barnmedicin) och barnkirurgi. Jag är inte så exalterad över det. Det är inte riktigt min grej, jag är lite för känslig när det kommer till sjuka barn. Modulen är ganska tung också. Långa dagar och tidiga morgnar varje dag i veckan precis som denna modulen. Det är ett lite för högt tempo känner jag. Jag hoppas att modulen efter jul blir lite lättare.
Nu på jullovet ska jag hem till familjen äntligen. Vi har pratat om att ta ett lån så att jag kan fortsätta mina studier här nere nu när jag inte får CSN. Det är som jag har sagt tidigare, jag hade aldrig kommit dit jag är idag utan hjälp ifrån min familj. Jag har verkligen haft tur!
Älskade föräldrar. Jag har sådan tur som har er bakom mig! Det gäller resten av familjen också. Mormor och morfar, farmor, Birgit, bröder och morbror Mats. Ni ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Erat stöd har tagit mig långt och gjort mig till den jag är idag.
Håll nu tummarna på torsdag och fredag för min största tenta detta året. Den betyder mest för mig eftersom det är kardiolog jag vill bli. Det måste bli bra betyg!
Det blir inte mycket skrivande nu. Jag hittar knappt tid att skriva till min familj. Det är väldigt intensivt. Igår fick jag tentaresultatet ifrån farmakologitentan. Det gick jättebra! Det var en ganska tung tenta så jag känner mig stolt. Nu hoppas jag att kardiologin ska gå lika bra. Jag gör den på torsdag nästa vecka. Jag tänkte passa på att rekommendera en väldigt bra bok som innehåller lite allt i allo. Det är lite som Harrisons fast denna kan man bära runt på:
Den är väldigt övergripande så den fungerar bra när man vill förstå helhetsbilden fort. För mer detaljer vänder jag mig alltid till Harissons.
Hoppas ni har det bra där hemma. Jag kan knappt vänta tills jag får komma hem till jul!
Jag förstår verkligen inte hur det kan komma sig att folk sa att det skulle bli lättare efter tredje året! Det är inte lättare någonstans! Vi har 4 moduler varje år vilka är ca 2 månader långa. Jag känner att jag måste läsa väldigt intensivt varje dag för att kunna hänga med bra på lektionerna. Även helgerna när halva modulen gått. Sen när modulen går mot sitt slut och sluttentorna kommer så får vi inga lediga dagar at studera på. Vi har tentaperiod samtidigt som vi går i skolan. Det hjälper inte att lärarna kör gestapo-fasoner mer än någonsin nu. De är extremt hårda med närvaron och de vaktar oss som hökar i klassrummet. Här om dagen var det en tjej som fick frånvaro från lektionen för att hon åt ett äpple. Och igår hotade de oss att alla skulle få frånvaro om inte fler elever kom till föreläsningarna. Men folk behöver få vara hemma och studera nu dagarna innan sluttentan. Jag förstår inte hur de tänker. Vi är inga dagisbarn! Det är för intensivt. Som sagt. Jag förstår inte på vilket sätt detta skulle vara lättare...
Nu på måndag gör jag sluttentan i farmakologi vilken känns väldigt överväldigande just nu. Sedan gör vi kardiologitentan några dagar senare. Den känns inte lika tung. Det spelar ingen roll hur många tentaperioder jag varit med om, det är lika stressigt varje gång.
Det är extra tungt nu eftersom CSN avslog min överklagan om utökat studiemedel. Jag ska åka hem över jul och diskutera en lösning med familjen. Det är mindre än två år kvar men det går inte om jag inte kan ta ett lån.
Suck och stön. Jag har i alla fall lyckats få jobb över jul så att det blir lite extrapengar. Jag håller också på att söka jobb som underläkare till sommaren. Det är lättare sagt än gjort. OM jag får tag i en arbetsgivare som vill anställa mig så måste han/hon skicka in massor av papper för att allt ska fungera. Annars blir det Norge till sommaren. It's all about the money!
Här är mitt altare där jag kommer spendera de kommande veckorna. Ni vet vad ni ska göra med tummarna ;)
Det händer så mycket nu under veckorna. Tiden flyger förbi och jag mår bättre än någonsin! Jag är verkligen i mitt element nu när jag får studera kardiologi! Det känns som att de verkligen tränar oss hårt. Fyra dagar i veckan är vi på hjärtavdelningen från klockan 07.55 till 14.00. Då har vi både praktiska aktiviteter där vi träffar patienter och får vara med under olika undersökningar samt lektioner som hålls av olika doktorer där vi diskuterar teori.
Jag har redan lyckats hitta en läkare att göra mitt examensarbete med! I kardiologi till och med! Jag trodde inte jag skulle få göra arbetet just inom det ämne jag är intresserad av! Jag har sån tur! (plus att jag tjatade hål i huvudet på läkaren i fråga) Det är så skönt att ha alla papper klara redan nu. Jag ska undersöka förmaksflimmer och hjärtsvikt i olika patienter och presentera ett arbete om det i slutet av utbildningen. Jag kommer jobba med det under två år och jag vill verkligen göra det bra.
Här kommer lite bilder från veckorna som gått:
Här är jag under en ekografiundersökning. Det innebär att man kan se hjärtat med ultraljud. Vi pratar mycket om det just nu.
Böckerna ligger framme och som vanligt har jag kaffekoppen i högsta hugg.
Igår hade jag min sista farmakologilektion någonsin. Jag kommer inte sakna de lektionerna :) Farma är väldigt viktigt men det är långt ifrån mitt favoritämne.
Det är fortfarande jättefint väder här! Det är jättemysigt att gå hem i solnedgången när skoldagen är slut.
Det är en rolig tid i livet. Jag är så full av motivation inför framtiden. Jag vet vad jag vill göra och jag känner mig säker på att jag kan ta mig till mitt mål. Jag har redan börjat leta efter underläkartjänster i Sverige till sommaren. Till jul ska jag vara på hjärtintensiven igen vilket ska bli jätteroligt. Om jag får jobb som underläkare nu i sommar och om jag får mitt CSN-lån beviljat så har jag inget mer att önska i livet just nu. Hoppas hoppas!
Tack för att ni kikade in!
Åh vad jag har kul! Ni anar inte. Hjärtat är mitt absoluta favoritämne och varje dag i skolan är ett rent nöje nu. Hjärtmedicin är dock inte för alla. Jag märker att många tycker att det är totalt ointressant. Som jag tycker när det gäller neurologi. Hjärnan intresserar inte mig. Alldeles för diffust. Jag gillar konkreta och logiska saker.
Här är lite bilder från veckorna som gått:
Så här ser det ut när jag går hem från skolan. Jag sparar otroligt mycket pengar på att åka bussen till skolan (för 8kr) och sedan gå hem. Kyrkan som man ser där framme ligger alldeles intill min lägenhet så det tar bara ca 20 min att gå hem.
Så här ser det ut nästan utanför dörren. Det har varit helt otroligt fint väder här. Strålande sol och jättevarmt.
Så här ser det ut i skolan. Vi studerar en hel del ekg och varje dag pratar vi med patienter på hjärtavdelningen. Här om dagen var vi med under en angiografi som ni ser på den första bilden. Läkarna injicerar "färg" i blodådrorna på patienten och vi kan se på datorskärmen hur hjärtat kranskärl fylls. På så sätt kan man se om det finns förträngningar i hjärtats blodtillförsel.
Det är kardiologi för hela slanten som ni förstår. Min närmsta vän är mitt stetoskop.
Igår var jag på middag med tjejerna från klassen. Jag har så fina tjejer i min närhet. Lika intelligenta som de är vackra. Jag hoppas att vi ska spendera mycket tid tillsammans dessa sista två åren. Jag kunde ha sett gladare ut men jag känner att det här med CSN ständigt hänger över mig. Jag fick ju avslag på min första ansökan om utökat studiemedel så jag har överklagat till överklagandenämnden nu. Jag hoppas verkligen att det ska lösa sig så att jag kan sluta hålla andan och bara fokusera på studierna!
Det känns lite oroligt att de utreder tre studenter här nere för ebola. Jag vet ännu inte om det är några jag känner eller hur illa det är men det stod i tidningen idag att de utreds på infektionskliniken här i centrum. Jag tror inte att det är någon fara men det känns lite obehagligt när det blir så nära. Vi har haft lektioner en del på det sjukhuset och kommer ha det igen i framtiden. Vi har redan fullt upp med att skydda oss från topp till tå när vi pratar med patienterna på tuberkulosavdelningen.
Hoppas ni får en trevlig helg! Tack för att ni tittade in.
Äntligen har jag fått igång internet här nere. Det är alltid lite krångel just när man kommit tillbaka. År fem har redan kört igång med storm och skolan känns roligare än någonsin! Det känns som om jag springer ett marathon och först nu ser jag mållinjen långt där framme. Det är nu jag måste springa fort och orka prestera på hög nivå den sista biten, det är bara lite kvar nu!
Denna modulen fokuserar vi mest på hjärtmedicin (kardiologi). Jag kunde inte ha fått en bättre start. Vi spenderar flera timmar om dagen med patienterna på hjärtmottagningen här i Cluj och det är samma rutiner och upplägg för patienterna som på hjärtintensiven i somras. Jag kan redan en hel del så just nu känns det som repetition.
Det är mycket fokus på stetoskopet nu. Jag skulle ljuga om jag sa att jag tycker att det är lätt.
Jag brukar ligga och lyssna på mitt eget hjärta på kvällarna innan jag somnar för att vänja in ljudet av hur ett normalt hjärta låter. Jag har precis börjat förstå hur man hör om ett blåsljud hörs i diastola eller systola. Det är skillnad på att förstå vad man ska lyssna efter och förstå vad det är man hör genom stetoskopet.
Men som vanligt finns det alltid något att oroa sig över. Just nu är det CSN som tynger ner mig. Jag har bara pengar fram tills februari detta året sedan får jag inte mer. Detta för att jag tidigare har gått om. Jag håller just nu på att överklaga CSN:s beslut och hoppas på att jag kan få utökat CSN-bidrag. Jag hoppas på att dom har lite överseende med tanke på allt som hänt mig här nere dessa åren. Det hör väl till vuxenlivet att alltid ha något att oroa sig över men det hade varit så himla skönt att bara behöva oroa mig över mina betyg och inte över huruvida jag kan gå kvar i skolan eller inte.
Speciellt nu när allt är så roligt och jag är så nära målet känns det ännu tyngre att det kan bli problem om bara några månader. Om någon av er som läser detta känner någon som överklagat CSNs beslut får ni gärna maila mig: alexandra_merzolez@hotmail.com.
Jag ska redan nu börja söka jobb inför sommaren. Jag kan inte riktigt greppa att jag ska jobba som underläkare i sommar! Det är sjukt hur fort allt har gått. Jag ser verkligen fram emot att få göra lite nytta och lite skillnad. Jag är glad att jag har jobbat mycket under somrarna som gått så att sjukhusmiljön känns familjär för mig. Idealet är att jag får jobba på en hjärtavdelning, antingen samma som i somras eller på Sahlgrenska i Göteborg. Jag hade känt mig självsäker i att få jobba med hjärtat. Det känns som att jag har tillräckligt med kunskap för att veta vad jag pratar om och efter detta året kommer jag ha ännu mer kött på benen.
Något jag försöker sätta tänderna i just nu är ekokardiografi med doppler. Ultraljudslära är generellt väldigt svårt och det känns som om man behöver repetera det i flera år för att vara riktigt säker på vad man gör. Eftersom ekokardiografi nästan har ersatt stetoskopet känns det viktigt att ha lite extra koll på det inför framtiden.
Det är skönt att jag har hela söndagen framför mig nu. Kaffekoppen står framme och böckerna är uppslagna. År fem har börjat!
Nu är det färdigjobbat för denna gången! Jag är hos pappa i Göteborg och njuter av att bara vara ledig dessa sista veckorna i Sverige. Jag har umgåtts med mina fina bröder, träffat Veronica och nu i helgen tänkte jag ta en catch-up med gamla vänner som fallit bort under tiden jag studerat i Cluj.
Måste skriva lite om jobbet på hjärtintensiven. Jag har aldrig haft så roligt och mått så bra på ett jobb tidigare! Jag har fått lära mig så mycket nytt och framförallt övervunnit min fobi för nålar! Jag fick ta blodprov dagligen och till och med ge en del injektioner. Det är så stort för mig eftersom jag trodde att min rädsla för nålar skulle sitta i för alltid.
Jag har kollat upp möjligheterna att komma tillbaka till samma avdelning nästa sommar som underläkare. Det ser ut som att det kommer bli så. Det hade varit helt fantastiskt. Jag älskar avdelningen och mitt intresse för kardiologi har verkligen växt denna sommaren. Den 29e september kör skolan igång igen och vi börjar med den tyngsta modulen direkt. Jag är så glad att vi ska läsa kardiologi under första modulen. Jag har läst mycket nu under sommaren och känner att jag kan en hel del. Det ska bli roligt att få träffa patienter och diskutera olika fall. Jag är så taggad!
Men nu är det fokus på att vila. Bara ha roligt. Ikväll ska jag ut med bröderna och min bästa vän. Det är chalmersfest och vi ska runt på lite olika ställen i Göteborg. Vädret är med oss och det ser ut som om det blir en riktigt fin kväll.
Jag är så glad att jag har fått komma familjen nära denna sommaren. Tills nu har jag bott hos lilla mamma och i två veckor nu ska jag umgås med pappa.
Här har vi pappa i egen hög person. Ända sedan jag var liten har han suttit och spelat gitarr stora delar av dagen. Hans gitarrspel i bakgrunden känns väldigt hemma för mig. Duktig på att sjunga är han också.
Lille Yodagrisen mår också bra. Han är så stor nu. Fluffigare djur får man leta efter. Älskar att burra ner ansiktet i hans nacke och panna. Jag önskar att jag kunde ha honom med mig ner till Cluj men det hade aldrig gått. Jag har knappt tid till mig själv där nere mellan alla studier och Yoda hade haft jättetråkigt.
Nu ska jag skriva lite patientfall tills Veronica dyker upp här. Det är obligatoriskt att få påskrivna papper från sommarpraktiken samt att skriva om 10 patientfall som man sett under sommaren. Det är riktigt roligt eftersom jag läser i mina böcker om varje patientfall och på det sättet lär mig väldigt mycket.
Tack för att ni kikade in!
Hinner inte med mycket. Allt kretsar kring jobbet. Har fortfarande inte träffat så många i släkten och de jag har träffat utöver mamma har jag träffat en gång. Jag jobbar och håller igång med kardiologistudierna. Har lite dåligt samvete att jag inte kan prioritera annat. Jag bor för långt bort från familjen i gbg för att kunna komma och hälsa på under de få lediga dagar jag har från jobbet. Plus att när jag väl är ledig är jag helt slut.
Jag jobbar två veckor till sedan åker jag till gbg och njuter av min lediga tid med resten av familjen. Det ska bli skönt med lite sommarlov nu. Jag vet att jag kommer sakna jobbet också så jag kommer nog jobba lite kvällspass då och då.
Det har gått så fort att komma in i allt. Jag tar blodprov utan problem nu och lär mig mer och mer om hjärtat för varje dag. Jag får tillfällen att lyssna på sjuka hjärtan varje dag och det är som att jag lär mig förstå hjärtats språk. Det pratar nästan med mig genom stetoskopet. Vi har haft en hel del intressanta fall och jag har fått vara med och följt upp patienter under deras tid på sjukhuset. Det finns inget bättre sätt att lära sig!
Jag vill passa på att rekommendera denna bok för dem som vill ha stenkoll på grunderna gällande EKG:
Den är guld värd! Igår när jag satt och läste i den under lunchrasten på jobbet började läkarna bläddra igenom den och sa att de önskade att de haft en sådan genomförlig bok under deras studietid. Den är lättläst och väldigt tydlig. Jag känner att jag verkligen får allting fastklistrat i hjärnan. Här kommer lite bilder från boken:
Det är så roligt att känna att man verkligen förstår när man läser. Jag bläddrar i den varje tillfälle jag får. På bussen, rasterna på jobbet, innan jag ska sova osv. Jag har lite grundkunskap i kardiologi sedan tidigare så jag tror att denna boken passar bäst för läkarstudenter som läst sitt tredje år.
Jag har också träffat en hel del folk från universitetet som nu jobbar heltid på Borås sjukhus. De är redan underläkare och det är så roligt att få följa upp dem! Senast igår träffade jag en av dem som jobbar nere på akuten. Det peppar mig att kämpa ännu hårdare när man ser att de nått sitt mål.
Idag är jag ledig vilket innebär städning, tvätt och matlagning. Jag hoppas hinna läsa en del ur boken också. Hoppas ni får en fin dag.
Tack för att ni tittade in!
Jag vet inte vart jag ska börja. Jag har redan fått uppleva så mycket nytt. Jag har mer eller mindre kommit över min nålfobi, jag har lärt mig sätta katetrar och CVK-nålar. Jag har lärt mig hantera svåra situationer på ett helt nytt sätt. Jag har varit där för människor i deras mörkaste timma och sedan fått se dem komma tillbaka. Fått se dem resa sig och få styrkan på nytt och jag har fått hålla människor i handen under deras sista timmar i livet...
Det är en ny tid i mitt liv. En tid där jag står med ena foten i läkaryrket. En tid där jag utvecklar min passion för medicin. En tid där jag känner att allt jag gått igenom fram till denna punkten har varit värt besväret. En tid där livet känns lätt och meningsfullt och där jag kan titta på mig själv och känna mig stolt över vem jag blivit.
Jag känner mig mer och mer säker på att det är hjärtat jag vill jobba med i framtiden. jag har redan köpt böcker i kardiologi och jag läser så fort jag får tillfälle. Ju mer jag läser ju mer känner jag att det är här jag hör hemma.
Men med denna passion för det jag läser och jobbar med kommer också sorgen över allt jag offrar. Jag har ännu inte träffat stora delar av min familj. Jag har inte hunnit eftersom jag är ledig ca en dag i veckan. Jag är alltid helt utmattad när jag kommer från jobbet och jag bor långt ifrån min familj i Göteborg nu medans jag jobbar. Det gör lite ont i hjärtat att jag inte kan vara med dem mer nu när jag är hemma. Det kommer gå nästan ett halvår innan jag får se dem igen när skolan startar.
Jag måste hitta balansen mellan jobb, studier och nära och kära. Jag vill inte bli en sådan som gav allt till sitt jobb och sedan får sitta och ångra sig under sina sista år i livet.
Men jag vill avsluta med att understryka hur tacksam jag är för att jag får jobba och studera det jag älskar. Om man tycker om det man gör så har man inte jobbat en dag i sitt liv.
Det har varit en fantastisk dag! Jag trivs bättre än jag någonsin gjort på någon arbetsplats tidigare. Och det är så intressant! Redan första dagen har jag fått lära mig massa nytt. Jag kan knappt vänta på att morgondagen ska börja. Jag jobbar 06.00-15.00 nästan varje dag denna veckan. Jag kan fortfarande inte fatta vilken tur jag har haft. Jag flyger på moln idag!
Jag vill ge en stor eloge till sjuksköterskorna och undersköterskorna på avdelningen. De har varit så fina och hjälpsamma och verkligen tagit tag i mig så att jag ska lära mig allt ordentligt.
Det är så synd att jag blivit lite sjuk, det händer alltid när jag åker dödsbussen, det är den konstanta aircondition exponeringen under åtta timmar som ställer till det. Håll tummarna för att jag slipper feber! Det hade varit förödande. Tack för att ni kikade in!
Då var ännu ett år bakom mig. Inget krångel denna gången, inga resttentor inga jobbiga papper att fixa, ingenting! Tack och lov.
Det var synd att jag missar examen för mina vänner ikväll. Det hade varit så kul att få vara med men jag var tvungen att prioritera jobbet. Det är så overkligt att tänka att de inte kommer vara där längre när jag kommer tillbaka efter sommaren.
Men nu är det sommarlov! I två dagar. Jag hoppas på att jag får lära mig mycket på jobbet. Så att jag har ett försprång i kardiologin nästa år. Har länge känt att hjärtat intresserar mig mycket så jag får känna efter om vi klickar nu. Jättespännande men också mycket fjärillar i magen.
Först och främst vill jag bara vara med min familj. Träffa min hund, mina bröder, mamma pappa, farmor, mormor och morfar och alla andra jag saknat så mycket.
Och vad gott det ska bli med svensk mat! Riktig mat som verkligen smakar något. Kan inte vänta tills flyget går. Jag sitter på flygplatsen och väntar just nu.
Nu kommer jag äntligen hem!
Det känns som att lugnet har lagt sig. Tentastressen har runnit av mig till stor del. Det är en tenta kvar nu. I övermorgon gör jag endokrinologin. Jag har hållt mig i bra fas under terminen så nu sitter jag ute i solen och läser igenom allt igen över en kopp kaffe. Det är i stunder som dessa som jag kommer ihåg varför jag gjorde detta. Varför jag åkte ner hit och kastade mig in i något helt okänt. Jag älskar verkligen att studera medicin.
Innan jag läste mitt sista år på naturlinjen var jag inte intresserad av något speciellt. Jag var som ung väldigt omotiverad och ville göra allt annat än gå i skolan. Jag trodde länge att jag skulle läsa på estetprogrammet och bli någon form av konstnär. Tills jag började läsa biologi B för snart sju år sedan. Det var som att ett ljus gick upp för mig. Jag satt uppe sena nätter och läste. Lånade böcker om människokroppen och läste med en hunger jag inte tidigare haft. Jag minns att det första vi skulle lära oss var blodsystemet. Hur blodkropparna levererar syre och allt det där. Det var helt magiskt för mig. Efter den kursen visste jag att det var människokroppen jag skulle jobba med.
Och nu känner jag den känslan igen när jag sitter här med endokrinologin. Jag läser om olika hormon och hur de kan orsaka olika sjukdommar och jag läser för att jag tycker att det är otroligt intressant. Inte för att jag måste. Jag njuter av att få en förståelse för hur kroppen fungerar och hur man kan bota olika sjukdomar. Jag är i mitt element, lever ut min passion.
Alla har något de är stolta över. Något de gör bra och är passionerade kring. Min stolthet är medicin. Jag är så glad över att jag älskar det jag gör. Även om jag ofta klagar hade jag inte kunnat syssla med något annat. Jag hade inte kunnat läsa så otroligt mycket information om jag inte hade intresset för det jag läste. Tanken på att jobba med något hela sitt liv som man inte riktigt har intesse för skrämmer mig. Det hade jag inte klarat av. Ännu en gång tackar jag min lycklia stjärna för att jag får göra det jag älskar.
