Nu händer det grejer
Men nu till dagens äventyr. Först ut var kirurgi. 08.00 var det genomgång och sedan blev vi presenterade för våra handledare. Kirurgin är upplagd så att vi lär oss teorin under genomgångarna och sedan visar vår handledare oss olika fall på kliniken sedan under labbarna. Allt ifrån mindre sår till stora operationer. det ska bli kul att köpa kirurgikläder och vara med och assistera under en operation. Men det är ett tag kvar. I vilket fall gick vi runt med vår handledare idag och fick se mindre fall. Bl.a. bråck, cancer och infektioner av olika slag.
Men jag kom till en väldigt jobbig insikt idag. Min fobi för nålar kommer bli ett stort problem. Jag har inget problem med mycket blod, stora sår eller brutna ben. Men nålar. Smala långa nålar som ska pressas in i venerna får det att krypa i mig. Det blev så illa idag att benen vek sig under mig när vi skulle vara med och se hur man hanterar olika injektioner. Jag försökte stålsätta mig. Fokusera på andningen och inte spänna mig. Men tillslut såg jag prickar och jag ramlade ihop. Vår lärare fick fånga upp mig och hjälpa mig sätta mig ner. Och det vägrade gå över sedan. Jag fick sätta mig ner flera gånger under alla de timmarna vi gick omkring. Det gör mig både orolig och ledsen. Jag känner inte igen mig själv som så svag och det är avgörande för min framtida karriär att jag vänjer bort min nålfobi. Men det är ännu bara första veckan och jag hoppas innerligt att detta ska ge sig med tiden.
Sedan var det dags för labb i fysiologipatologi. Det är ett riktigt intressant ämne. Lärarinnan är fantastisk och väldigt engagerad i oss. Idag hade vi labb och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det vi fick göra. Jag brukar som sagt inte vara blödig men detta var väldigt svårt att se tycker jag. Vi skulle använda försöksdjur för att förstå hur intoxikation av olika substanser påverkar dem. Det var tre vita råttor som skulle injiceras. En med alkohol, en med phenobarbital och en med organofosfat. Sedan studerade vi deras beteende och diskuterade kring varför tex råttan som blivit injicerad med organofosfat hade muskelryckningar och varför råttan som fått phenobarbital fick så mycket gåshud att pälsen stod rakt ut. Allt detta är väldigt intressant och vi lärde oss väldigt mycket på kort tid. Men jag tyckte det var riktigt jobbigt när råttorna skrek när de fick en stor nål inkörd under huden. Man måste ju hålla fast dem och de skriker massor och försöker komma loss. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur rädda de måste ha varit. Hur brutal situationen var för dem.
I detta fallet fick alla råttor en dos av atropin efteråt så de överlevde ju men jag har hört av eleverna i de högre klasserna att det ska bli betydligt värre djurexperiment framöver. Då kommer jag nog låta bli att vara med och titta. Saker som att se ett djur bli uppskuret medan det lever för att se tarmrörelserna osv känns omöjligt att ta del av. Där drar jag en gräns. Jag trodde inte att jag skulle tycka att det var så här jobbigt.
Jag undrar lite varför man inte bara gör en video där man filmar alla experiment en gång och sedan visar den filmen för eleverna om och om igen istället för att plåga så många djur varje år för att läkarstudenter ska se med egna ögon hur till exempel organofosfat får musklerna att krampa för att det påverkar typ 3 muscarinreceptorer och stimulerar nikotinreceptorerna vid neuromuskulära förbindelsen (jag passar på att glänsa lite). Det är utan tvekan sjukt fascinerande men det hade varit lika fascinerande att se det på en inspelad film.
Men det känns med ens så verkligt att jag ska bli läkare. Målet blir liksom synligt nu när jag läser så konkreta ämnen. Imorgon är det dags för farmakologi. Jag är riktigt nyfiken på hur det kommer bli. Och det ska bli roligt att gå igenom det jag läst och förstå det ännu bättre. Jag har mycket som jag funderat på under sommaren.
Nu måste jag sova. Jag är osäker på hur jag ska hinna med bloggen. Det tar ett tag att skriva ett inlägg och jag har inte riktigt tiden nu med allt jag måste läsa och alla tidiga morgnar. Men i framtiden ska jag försöka uppdatera så gott jag kan på helgerna och några korta ord om det jag varit med om under veckorna. Livet snurrar väldigt fort nu och jag känner mig lite som kaninen i Alice i underlandet som alltid är på väg någonstans. Alltid smått stressad och rädd att bli sen. Jag har full koll när jag sitter på lektionerna. Men där emellan är jag helt lost. Det är en gåta hur allt ska gå ihop och hur jag ska hinna med allt. Men vad är livet utan utmaningar?
"No time to say hello, goodbye! I'm late! I'm late! I'm late!"
4 kommentarer:
Det är nog bra för dig själv om du jobbar bort dina fobier.Det gör man ju genom att delta och inte genom att stanna hemma. Du vet ju vad som väntar så försök intala dig att komma över de rädslande känslorna så fort det bara går genom att vara med vid varje tillfälle som gives. Lycka till. Hälsar Kaj
Håller med föregående inlägg, du måste verkligen jobba hårt med fobier och delta i experimenten med råttorna. Och dessutom ska du prioritera studierna, inte bloggen. Har du ont om tid och känner press så skit i bloggen, läsare får sitta och muttra samt stampa fötterna under tiden haha!
/Tomas
Ja det är nog så att du måste umgås med sprutor och allt som hör därtill så mycket som möjligt framöver. Kram
//mamma
Precis, bloggen är inte prio ett utan pluggandet, när du får tid och ork så bloggar du. Dessutom nålar å fobi är du inte ensam om ja va alldeles genomsvettig när jag skulle öva på att ta venprover på pat, Gud alltså, det sköna är att ju mer man övar destobättre blir det. Min absoluta favorit har blivit butterflies de ljusblå, har en väldigt tunn nål, och ja viss vårdpersonal muttrar om att det lättare leder till hemolys men tycker det är värt det. I värsta fall får man bara ta om ifall c labb hör av sig. sedan så är det ju väldigt skönt om läkare kan synka sin provtagning, för ibland så känns det som man sticker de stackars patienterna i onödan. Alla nålar är så att säga inte jättetjocka. Vi är nyfikna som läser men dina studier är viktigast !!
Skicka en kommentar