Jag har spenderat mina första dagar hemma i Sverige hos min mamma i Ulricehamn. Det har varit som att bo på spa. God mat lagad till mig varje dag och vi har kunnat sola och bada. Andra kvällen bjöd mamma på kräftor nere vid bryggan och vi grillade och drack vin. Det är så skönt att vara hemma och få slappna av! Jag har sökt en del jobb men inte fått napp. Idag ska jag in till stan igen och leta men först ska jag hitta ett gym. På måndag biter jag tag i farmakologistudierna. Det går inte att beskriva hur skönt det är att äntligen vara hemma!
Här kommer lite bilder från dagarna som gått:
Hoppas ni alla har en fantastisk sommar!
Väskorna är packade, kurserna inför trean är utskrivna, allt är i sin ordning och snart lämnar jag stekheta Cluj och får äntligen se hemlandet igen. Det känns som flera år sedan nu. Det ska bli så skönt att få vara hemma! Jag hoppas på svalt och skönt väder och mycket tid med nära och kära plus ett sommarjobb. När jag kommer tillbaka hit igen i oktober börjar allvaret och tredje året, men nu är det äntligen
SOMMARLOV!
Det har varit dåligt med uppdateringar nu. Jag har sprungit runt och dubbelkollat allt inför hemresan. Jag har bott hos sekreteraren på dekanatet känns det som. Som jag kände på mig blev det lite strul med ett av mina betyg ifrån ettan. Läraren i historisk medicin hade glömt skicka in mitt tentaresultat i augusti men det var inte värre än att jag fick leta rätt på läraren och be honom skicka in mitt resultat direkt. Så nu är allt löst. Jag har inte en enda tenta kvar! Jag kan inte fatta att det är över nu. Jag är verkligen klar!
Jag lämnade inte dekanatet innan min sekreterare tittade på mig och sa "Det är ingen fara Alexandra. Allt är i sin ordning och i oktober börjar du i trean"
Jag har fått se mina betyg också så nu kan jag åka hem utan att oroa mig. Nu är sommaren min! Högsta prio blir att hitta ett jobb. Det känns som att det blir svårt att få napp så här sent men jag ska i alla fall försöka. Prio två: Plugga morfologi och farmakologi inför trean. Jag har hört skräckhistorier om de kurserna och denna gången tar jag inga risker. Jag vill vara så förberedd jag kan inför trean. De säger att det är eldprovet på läkarlinjen. Och jag måste säga att det jag hittills har gått igenom har varit nog så svårt. Så trean känns som det ultimata testet. Men vad roligt det ska bli! Efter det kan jag jobba som sjuksköterska i Norge. Då kommer det kännas så verkligt att jag ska bli läkare. Och nu ska jag ut på sjukhusen mer också. Jag ska få se operationer och lära mig ställa diagnoser. Jag kan knappt vänta!
Men högst på listan står familjen och Veronica. Saknaden river i mig nu. Det ska bli så roligt att äntligen få se alla. (tårar i ögonen)
Utan min familj, min mamma min pappa och mina fantastiska morföräldrar hade det aldrig varit möjligt för mig att vara där jag är idag. Det är tack vare er som jag har kommit så här långt och ord räcker inte för att beskriva hur tacksam jag är. Tack för att ni tror på mig!
Och morfar. Här kommer en översättning på det jag skrev på facebook som du inte förstod:
"Idag avslutade jag mitt andra år på medicinlinjen. "Bättre sent än aldrig" är ett passande citat. Jag förlorade mycket under året som gått men vann mer. Jag har lärt mig en värdefull läxa inom konsten att planera och uppnå mina mål. Jag är stolt att kunna säga att jag nu går in i trean med ett "rent register"
(det låter lite bättre på engelska. Det blir så smörigt på Svenska)
Tack för att ni kikade in och tack för alla fina motiverande mail och kommentarer. Det värmer ska ni veta!
TVÅAN ÄR AVKLARAD!
Idag fick jag äntligen skriva epidemiologitentan Det kändes ganska svårt. Jag ångrar att jag inte sov mer inatt för jag kände mig så dimmig i huvudet när jag skrev. Men jag var säker på det mesta och hoppas att det blir ett högt betyg. I slutet av veckan får jag resultatet. Nu ska jag äntligen sova. Är så trött att ögonen går i kors. Men det är så skönt att äntligen ha denna tentan bakom mig nu!
Ni som har följt min blogg ett tag vet att jag gillar Cluj-Napoca. Både staden och universitetet. Jag tycker utbildningen håller god standard och jag är väldigt tacksam över att jag har fått möjligheten att studera här. Ibland kan jag fortfarande inte tro att det är sant när jag vaknar på morgonen.
Men det är det här med dekanatet. Det är helt klart utbildningens akilleshäl. Här kommer ett praktexempel på ett vanligt problem:
Hela veckan har jag sprungit in och ut på dekanatet och tjatat om att få ut betyg samt att förbereda allt inför omtentan imorgon så att jag slipper fler problem. Om jag inte får göra tentan imorgon kommer jag nämligen få stanna tills den 23:e och då kostar tentan dessutom pengar att få göra. Pengar som jag inte har.
Men nu sitter jag ändå i en jobbig situation. I torsdags fick jag reda på att dekanatet har kommit på en ny regel. Helt plötsligt ska man få lärarens underskrift och godkännande för att få göra en omtenta. Något nästan ingen fått någon information om. Dekanatet kommer alltså på en ny regel men informerar inte skolans elever om den. Jag fick höra om detta av en slump när jag läste en konversation på facebook. Och så är det ofta här nere, alla tror massa saker men ingen vet riktigt vad som gäller och informationen kommer inte ut till oss elever. Visst att man ska ta eget ansvar och ta reda på saker själv, det håller jag med om. Men när de ändrar reglerna för omtentorna bara några dagar innan man ska skriva tentan blir det väldigt jobbigt om man inte får veta något. Och sedan inte får göra tentan för att man inte hade fyllt i blanketten som man inte visste fanns.
Jag gick i alla fall direkt till dekanatet när jag hörde om detta och hämtade blanketten man behöver för att få tillåtelse att göra tentan. Eftersom man måste få lärarens underskrift på pappret för att sedan få rektorns underskrift betyder det att jag måste jaga läraren (som redan tycks ogilla mig väldigt mycket) för att be om en underskrift. Det kan ta dagar att få tag i en lärare eftersom de jobbar på olika kliniker runt om i staden. Man har tur om man kan få tag i dem inom loppet av en timme. Så det blir ett stort projekt av det hela.
Nu kommer det jobbiga. Ryktesvägen säger att vissa lärare har krävt att man ska ha denna blankett för att tillåtas att få göra tentan. Andra lärare har inte ens frågat efter den. Därför gick jag till vår sekreterare på dekanatet med blanketten för att dubbelkolla med henne. Hennes exakta ord när jag frågade henne om blanketten var: "den där blanketten behöver du inte! Släng den!" Jag antar att hon var frustrerad för att elever hade tjatat om blanketten hela dagen. Bra, tänkte jag. Då slipper jag lägga tid på detta. Så jag valde att strunta i blanketten och använda tiden till att plugga istället.
Nu känner jag dock att det var fel beslut. Jag skulle ha jagat läraren istället för att få en underskrift för säkerhets skull. Jag gissar nämligen att han kommer vägra låta mig göra tentan imorgon för att jag inte har blanketten med mig. Han tycks verkligen gilla att sätta käppar i hjulen för mig. Varje gång gapar han om att "det finns regler på denna skolan och de ska följas" och försöker jag förklara något avbryter han mig rakt av. Det spelar tydligen ingen roll att rättvisa och regler inte tillämpas när det gäller mina rättigheter. Jag har förbjudits göra en tenta utan att ha fått en riktig förklaring på varför. Så det ska bli väldigt intressant att se vad som händer imorgon.
Dekanatet säger alltså att denna blanketten inte behövs, även om de från början sa att det var en regel, och ändå har vissa elever nekats att få göra omtentor när de inte har fixat alla underskrifter på blanketten. Inte så konstigt att man blir förvirrad.
Men jag säger detta. Om det blir så att professorn ställer sig och gapar mig i ansiktet igen om regler imorgon så kommer det vara sista droppen för mig. All den ilskan som jag samlat på mig dessa åren kommer inte gå att hålla tillbaka. Det finns en gräns för hur mycket man kan ta, hur mycket orättvisa och skit man kan kasta på en människa innan det brister. Jag ser rött bara jag tänker på att läraren skulle förbjuda mig att göra tentan imorgon. Då blir det tredje gången jag nekas göra denna tentan, allt på grund av att de gjort fel och gett mig en frånvaro som jag vet att jag inte har.
Skolan skulle behöva investera i ett nytt system för hur dekanatet sköter sitt jobb. De behöver satsa på struktur och byråkratin istället för att bygga nya fina salar och fina personaltoaletter. det har blivit bättre men det är fortfarande långt ifrån bra.Som elev ska man inte behöva vara rädd för att be om information. Man ska inte behöva vara rädd för att en ny regel ska ha uppkommit som sätter hela ens utbildning på spel. Det är så simpelt, allt vi behöver är tydlig information om vad som gäller. Svårare än så är det ju inte.
Ja nu blir det inte mycket uppdateringar. Dels för att det är så otroligt varmt så att jag blir latare än någonsin och dels för att jag inte är hemma så mycket. Jag är en del på bibloteket eller på gymmet eftersom det är så tråkigt och varmt hemma. Det finns inte mycket annat att göra än att plugga inför den sista tentan och tiden sniglar sig fram. Jag vill hem till svala Sverige nu och träffa min familj!
Så typiskt att denna sista tenta skulle krångla så här! Nu har de skjutit upp datumet för omtentan ytterligare. Nu säger de 16:e juli istället för 11:e. Men jag uppskattar att labblärarinnan ringde mig imorse och berättade det för mig personligen. Så jag slapp komma dit på onsdag utan att någon kom. Det uppskattar jag verkligen.
Så nu blir det till att sitta kvar i skållheta Cluj ett tag till. Så skönt det ska bli när epin är klar så jag kan fira att andra året är färdigt!
Jag fyllde 25 i fredags också. Det är inte roligt att bli äldre och värre är det när man är så långt ifrån familjen och ingen firar en. Då känns det sorgligt att sitta i Rumänien. Sjukt att tänka på att jag nästan bara var 20 när jag kom hit. Tiden går så läskigt fort. Känns som att det var en blinkning sedan jag jobbade som servitris och inte hade en aning om vad jag ville göra med mitt liv.
Kan bara hoppas att jag lyckas lista ut hur jag bäst ska spendera min tid innan det är för sent. Jag börjar tro att det är en konst man aldrig riktigt lär sig.
Idag blev jag nekad att göra tentan igen. Jag är så trött och yr av allt springande, tjatande och inte minst sömnlösheten. Jag har stressat inför denna tentan länge nu och stressen viskar i mitt öra att jag måste sätta högsta betyg nu när jag får göra om tentan. Och nu ska jag ha det hängandes över mig tills den 11e juli. Jag vill bara ha denna ettriga jobbiga idiotiska tentan gjord. Så typiskt att ämnet jag är minst intresserad av i världen ska vara det jag nu sitter och lär mig bäst. Vi lever i påtvingad symbios jag och epidemiologin.
En klasskompis la just upp en passande statusuppdatering på facebook:
"Detta landet knäcker även de tuffaste av karaktärer"
Det stämmer bra. Man blir kuvad efter ett tag här nere. Vissa dagar hatar jag Cluj.
Kan det sluta vara så här varmt!? Jag kan knappt tänka i denna hettan. Och varmare ska det bli för varje dag nu i veckan. Himlen är knallblå utan minsta molntuss i sikte och solen är så stark att det känns som att man ska få solsting även om man står i skuggan. Tack och lov är det bara en tenta kvar nu. Imorgon kl 10.00 gör jag epidemiologin. Sedan är alla tentor avklarade för denna gången.
Jag ska stanna här tills den 12:e juli senast. Anledningen är att jag behöver dubbelkolla allt med dekanatet innan jag åker hem. Jag vill kunna se alla mina betyg på papper. I fredags sa de till mig att de får in alla uppgifter de behöver ifrån lärarna för att kunna sätta alla slutbetyg någon gång efter den 6:e juli. Eftersom det varit strul förr så tar jag inga risker längre. Jag lämnar inte Cluj innan jag är hundra procent säker på att jag kan börja trean i oktober.
Jag hoppas på att den svenska sommaren är som vanligt. Sval och regnig. Det känns väldigt lockande just nu. Mest av allt hoppas jag att jag på något magiskt sätt lyckas hitta ett sommarjobb när jag kommer hem.
Håll tummarna imorgon är ni fina!
