Första dagen år tre!
Dagen kunde inte ha varit vackrare. Det måste ha varit trettio grader ute. Solen strålade och jag trodde jag skulle smälta bort trotts att jag bara gick i linne till skolan. Jag slutar aldrig förundras över hur vackert Cluj-Napoca är. På vägen till skolan passerar jag igenom centrum innan jag tar mig upp mot skolkomplexet så jag får njuta en del av min fina lilla stad. Jag tycker om de höga kullarna som reser sig runt dalen. Jag älskar kyrkorna, den gammaldagsa känslan över staden samtidigt som pulsen här hela tiden är hög. Något av det finaste jag sett är det stora torget framför den fina kyrkan som alltid syns på alla bilder utav Cluj. Men det kanske är för att det har ett sådant sentimentalt värde för mig Det var där bussen släppte av mig den där morgonen när jag först kom hit. Nu passerar jag torget varje dag och det känns som om det var igår jag stod där helt vilsen. Fast ibland känns det som ett helt liv sedan. Jag är någon annan nu.
Det är så skönt att skolan har kört igång. Det är fantastiskt att få vara med vänner och familj också men efter ett tag känner jag mig så meningslös när jag bara går och drar hemma. Jag behöver ett syfte. Nu känns det som att jag har vaknat ur en dvala och jag har börjat mitt liv igen. Som att allt stått på paus.
Första lektionen för dagen var morfologi. Vi ska göra en del obduktioner och studera på både mikroskopisk och makroskopisk nivå. Läraren var fantastiskt bra och trotts att han körde på i fyra timmar i ett klassrum som kändes som en bastu så fick han det att kännas som att tiden flög förbi. Vi pratade mycket om hyperemia och sepsis. Sedan var det dags för två timmars hygien. Där pratade vi om kostvanor och kalorier. Om vilken mat som innehåller vad osv. Det var också intressant men det känns som att morfologin kommer ligga mig väldigt varmt om hjärtat.
Imorgon är det dags för fysiopatologi och semiologi. Jag kan knappt vänta! Det är svårt att sova nu när det är så mycket spännande som händer. På onsdag ska vi köra igång med kirurgi och farmakologi. Även om jag vet att det är mycket tunga ämnen nu så tror jag att det kommer bli lättare eftersom det är så intressant. Det är ju nu man lär sig alla "riktiga" läkargrejer känns det som. Innan har vi mest läst om hur kroppen ser ut och fungerar när den är frisk.
Men mitt i glädjeyran är jag lite tyngd av problemen med dekanatet. Jag orkar inte gå in på det just nu men som det ser ut så finns det hopp om att jag ska kunna lösa situationen. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte fick stanna på universitetet . Det finns inget annat jag vill göra med mitt liv. Men så ska jag inte tänka. Detta året kommer bli bra. Det bästa året hittills. Sedan är jag halvägs igenom utbildningen. Det är helt sjukt. Halvägs. Ibland tror jag att jag drömmer
Det är så skönt att skolan har kört igång. Det är fantastiskt att få vara med vänner och familj också men efter ett tag känner jag mig så meningslös när jag bara går och drar hemma. Jag behöver ett syfte. Nu känns det som att jag har vaknat ur en dvala och jag har börjat mitt liv igen. Som att allt stått på paus.
Första lektionen för dagen var morfologi. Vi ska göra en del obduktioner och studera på både mikroskopisk och makroskopisk nivå. Läraren var fantastiskt bra och trotts att han körde på i fyra timmar i ett klassrum som kändes som en bastu så fick han det att kännas som att tiden flög förbi. Vi pratade mycket om hyperemia och sepsis. Sedan var det dags för två timmars hygien. Där pratade vi om kostvanor och kalorier. Om vilken mat som innehåller vad osv. Det var också intressant men det känns som att morfologin kommer ligga mig väldigt varmt om hjärtat.
Imorgon är det dags för fysiopatologi och semiologi. Jag kan knappt vänta! Det är svårt att sova nu när det är så mycket spännande som händer. På onsdag ska vi köra igång med kirurgi och farmakologi. Även om jag vet att det är mycket tunga ämnen nu så tror jag att det kommer bli lättare eftersom det är så intressant. Det är ju nu man lär sig alla "riktiga" läkargrejer känns det som. Innan har vi mest läst om hur kroppen ser ut och fungerar när den är frisk.
Men mitt i glädjeyran är jag lite tyngd av problemen med dekanatet. Jag orkar inte gå in på det just nu men som det ser ut så finns det hopp om att jag ska kunna lösa situationen. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte fick stanna på universitetet . Det finns inget annat jag vill göra med mitt liv. Men så ska jag inte tänka. Detta året kommer bli bra. Det bästa året hittills. Sedan är jag halvägs igenom utbildningen. Det är helt sjukt. Halvägs. Ibland tror jag att jag drömmer
1 kommentarer:
Håller båda tummarna och tårna för dig. Lycka till och hoppas allt löser sig så du en dag kan smätta med plasthandskarna och säga "Jaha, dags och kolla dina hemorojder Tomas!"
Det är den dagen alla läkare längtar till :)
/Tomas
Skicka en kommentar