Modul tre år fem går mot sitt slut

Nu börjar ännu en modul gå mot sitt slut. Jag har verkigen gillat att läsa om rheumatologi. Mer än vad jag trodde. Lupus, reumatoid artrit, skleroderma osv. Jag har lärt mig en hel del om autoimmuna sjukdomar. Något jag kände mig dålig på innan. Öron näsa hals är dock ingenting för mig. Men jag pluggar på. Suger åt mig så mycket kunskap jag kan. 



Det märks att utrustningen är smått gammaldags här i Rumänien. Jag är rätt säker på att man inte använder en sån där reflex i pannan i Sverige längre. Här nere är de jättenoga med att vi ska lära oss hur man använder den. Hur tråkigt öron näsa hals än må vara så har jag lärt mig en hel del.


Min grupp är verkligen fantastisk. Här är några av dem. Jag trivs verkligen med dem och vi hjälper varandra mycket. Vi har suttit ihop i några år nu. Det är så viktigt att man bildar ett band till folk här nere. Annars blir det svårt att klara sig.

Utöver skoltimmarna försöker jag komma igång med min tes. Eller mitt examensarbete som det heter. Men det går trögt. Jag förstår inte riktigt hur jag ska lägga upp det. Det känns skönt att jag har så mycket tid. Jag ska skriva om förmaksflimmer hos äldre människor och jämföra med förmaksflimmer hos yngre. Jag ska själv göra någon slags forskning om detta och presentera statistik. Det ska bli väldigt intressant.

Jag har också kommit igång med gymmet och träningen på allvar igen. Det gör sådan otrolig skillnad för fokuset. Jag springer och styrketränar. Jag har nog aldrig kört så hårt som jag gör nu. Två timmar om dagen alla dagar i veckan. Jag gillar att gymma mellan 21.00 till 23.00 så att jag slocknar direkt när jag kommer hem. Då sover jag som en sten och vaknar väldigt utvilad.

Allt som allt så går skolan väldigt bra. Det är ekonomin som väger lite tungt. Men det ska tydligen alltid vara något. Så är det ju här i livet.

Nu är sommaren snart här och om några månader är jag klar med år fem. Det känns så overkligt. Snart har jag bara ett år kvar till min läkarlegitimation! Men ännu är det en bit kvar. 
Eyes on the prize.






Modul tre år fem!



Nu är våren snart här och det märks i Cluj!





Det är sol nästan varje morgon och det känns verkligen som att allting vaknar från vinterdvalan. Vi har börjat den tredje modulen detta året och hittills känns det riktigt roligt! Reumatologi, öron näsa hals och onkologi kanske inte låter så roligt men det finns mycket att lära. Mycket nytt som jag inte visste innan.

Livet känns lätt igen. Jag har börjat träna på allvar. Pengarna räcker till, studierna går bra. Jag hoppas verkligen att det håller i sig! 

Det blir ett kort inlägg idag eftersom jag inte har så mycket att skriva om. Det är skola, skola och mera skola. Men jag klagar inte. Med pediatriken bakom mig så känns det som om tyngden från mina axlar har lättat!

Hoppas ni får en bra dag och att solen skiner även i Sverige (vilket jag betvivlar) :)

Andra modulen år fem är klar!

Igår skrev jag den teoretiska delen av pediatriktentan. Det kändes bra och nu kan jag äntligen lägga pediatrik bakom mig. Nu vet jag att jag aldrig kommer bli barnläkare i alla fall. Det var inte alls min grej. Som sagt, inte för att jag inte gillar barn. Jag har alltid haft god hand med barn och längtar tills jag får egna (om jag får egna), men barn på sjukhus är en helt annan grej. Något jag kommer hålla mig långt borta ifrån. Det var så otroligt mycket att lära sig också. Bara att läsa igenom allt tog flera dygn av sträckläsning. Tror det är det tyngsta rent kvantitetsmässigt sedan patologisk anatomi. Här kommer en bild som illustrerar mina känslor kring det hela:


Kommer nog aldrig öppna den boken igen....

Denna modulen kommer vi läsa reumatologi, öron näsa hals och onkologi. Det känns som att jag kommer lägga mest fokus på onkologi. Cancer är något som skrämmer mig lika mycket som det fascinerar mig. Jag mår verkligen dåligt av att prata med patienterna på onkologiavdelningen dock. Dom sitter där utan hår och med ett spindelnät av slangar och sladdar runt sig och vet att de antagligen kommer dö, och in kommer tio utländska läkarstudenter och inspekterar dem som om de vore ett djur i bur. Inte nog med det så ska vi ta deras patienthistorik på knacklig rumänska. Vi ska ställa otroligt känsliga frågor så som "när fick du reda på att du hade cancer? Har cancern spridit sig? Vilket stadie? Vilken cancertyp? Osv osv. Det känns så fel. Jag läser hällre om det och lär mig från genomgångarna än att störa folk i deras slutskede i livet.

Usch, nu till något roligare. Det är kul att följa vänner och bekanta som tagit sin examen här ifrån och nu jobbar på olika ställen i Sverige. Det motiverar mig mer än någonsin att suga åt mig all kunskap jag kan få. Min läkarlegitimation är mindre än ett och ett halvt år bort och nu är allt detta äntligen mer verklighet än dröm. Sakta men säkert klättrar jag mot toppen. Ett steg i taget.

Jag önskar er alla en härlig alla hjärtans dag. Varesig ni spenderar den i soffan med ett stort paket glass eller med kärleken i era liv :)) Jag vill ge extra mycket kärlek till mina föräldrar idag. Saknar er så mycket! 

Praktiska tentan i pediatrik


Gud vad nervös jag var idag! Jag fick ångra bittert att jag inte gav mer under terminen i detta ämnet. Jag var så nervös att jag skakade. Vi fick alla varsin patient att undersöka och ställa diagnos på. Efter det fick vi gå och prata enskilt med professorn i pediatrik som även är vice dean för universitetet. Det får inte nerverna att lugna sig precis. Jag stammade från och till och blandade ihop lite grejer här och där men på det stora hela gick det ganska bra. Förvånansvärt bra med tanke på att jag inte studerat lika hårt som jag brukar. Gud vad skönt att ha detta bakom sig nu! Praktiska tentan är alltid värst. Jag är bra på att läsa och lära mig och sedan göra bra ifrån mig på papper, men när det gäller att prata öppet är det värre. Jag önskar att jag inte blev så nervös. Fattar inte att det är lika jobbigt nu efter så många år här nere!

På fredag skriver jag den teoretiska delen och sedan är denna modulen klar! Vad skönt det ska bli!! Känns som om den har hållt på en evighet. Och jag har verkligen vantrivts varje sekund. Men jag kommer ge mitt allt nu det lilla jag har kvar. Läsa tills jag deckar och sen läsa lite till. Håll tummarna!

Stor tenta

Denna veckan gör jag modulens sista tenta. Den är rätt tung med material som känns som om det aldrig tar slut. Men mycket är repitition. Jag repeterar de olika systemen i kroppen, mag och tarm, lever, njurar, blod osv. Mycket vet jag redan men när det gäller barn så finns det en del som skiljer sig från det vi tidigare lärt oss om medicin rörande vuxna.


Det blir en hel del kaffe och en del stirrande ut genom fönstret i djupa tankar. Jag känner mig harmonisk(just nu). Det beror nog på att jag förstår det jag läser. Jag märker att mitt studiesätt är bättre, skarpare, effektivare än tidigare. Jag har lärt mig vad som är viktigt och vad jag kan lägga mindre energi på. Jag kan solla ut det absolut nödvändigaste och spara väldigt mycket tid. Jag tror att den faktorn som bidragit mest till detta är insikten om att jag faktiskt läser för mig. Ingen annan. Inte för tentan, inte för läraren utan för min egen kliniska kunskap.

Jag fokuserar inte på vilket enzym som interagerar med vilket. Jag fokuserar inte på hur många subgrupper det finns av en blodsjukdom. Visst, jag läser det och går igenom det några gånger men det jag lägger tyngd på är den kliniska medicinen. Vad ser jag? Hur ska jag undersöka det jag ser för att ställa en diagnos. Vad kan diagnosen högst troligt vara? Osv. Det handlar om att ha överblick. Det ger mig en sorts lugn att känna att jag läser för mig. Pressen är inte lika svår att hantera längre. Det blir så mycket roligare när jag ser studierna och kunskapen som en investering inför framtiden.

Men nog om mig och mina revolutionerande sätt att studera på :P Detta är nog insikter som alla läkarstudenter får förr eller senare.

Hoppas ni har en härlig söndag. jag tänker på er där hemma!