Jag har glömt hur det är att ha ett liv. Att ha det städat och rent runtom mig. Att ha smink på mig eller att kunna ha nedsläppt nytvättat hår. Allt som hör livet till är som bortblåst och det känns som om jag har suttit  här vid skrivbordet i flera år. Min hjärna känns som en centrifug. Informationen flyger runt i huvudet och det snurrar så fort på nätterna att jag inte kan sova. Jag vaknar mitt i natten helt svettig och rabblar listor med blodvärden och olika reaktioner. 

Gud vilken dag! Jag var uppe vid 05.00 och körde igenom allt en sista gång inför sluttentan i praktisk semiologi. Jag var riktigt nervös, mest för att jag har kämpat så mycket med detta ämnet och jag vill så gärna visa för mig och andra att jag klarar av utmaningar som denna. Samtidigt var jag jätteorolig att jag skulle bli så nervös som jag var igår under den skriftliga tentan då jag glömde bort två detaljer.

Tentan idag bestod av två delar. Först fick vi gå in i ett rum och lösa ett fall var. Vi fick ett papper med olika blod och urinvärden samt en beskrivande text. Jag hade oturen att få ett fall ifrån njurkapitlet. Det jag gillar minst. Fallet var följande:

En 67 årig man kommer in till kliniken med proteinuria (protein i urinen) värde 3,8 g/24h. Han har ödem samt diabetes och har sedan länge gått på NSAIDS. (non-steroidal antiinflammatory drugs). 

1.  Skriv ner albuminvärdet i blodet

2. Beskriv lipidvärdet i blodet och urinet och associerade kliniska tecken. 

3. Efter några dagar visar urinprovet hematuria (blod i urinen) och labresultaten visar på röda blodkroppar med oregelbunden morfologi (dysmorphic erythrocytes). Patienten har också högt blodtryck. Vad indikerar detta?

3. Vad är de vanligaste komplikationerna i patientens fall?


Jag upplevde detta fallet som ganska svårt. Som tur var har jag fokuserat mycket på glomerulonefrit och jag var väldigt säker på att diagnosen var nefrotiskt syndrom "pure form" med selektiv proteinuri utan hematuri. Jag baserade det det höga värdet proteinuri, diabetes och ödem. Jag skrev om albuminvärdet och komplikationer av hyperlipidemi så som xantelasma och xanthoma (lipidansamlingar runt ögon och fingrar) Sedan på fråga tre förvärrades tillståndet till nefrotiskt syndrom "impure form" med hematuri och högt blodtryck. So far so good. Men på sista frågan glömde jag nämna benskörhet som en komplikation av vitamin D bristen som uppstår i glomerulonefrit. Vilket drog ner mig från 10 till 8,50. Väldigt irriterande men jag känner mig stolt att jag kunde ställa en diagnos på ett ganska avancerat fall. Det känns avancerat för mig i alla fall som just lärt mig om njurpatologi :D

Vissa av oss klarade oss men några kunde inte ställa en diagnos på fallet vilket innebär att de blev underkända och inte fick komma vidare till "andra ronden". Redan efter detta var jag helt slut. Folk grät och vissa satt och bad utanför sjuksalen. Minst sagt en ganska stressad miljö. Själv var jag säker på att jag skulle svimma. Sist mitt hjärta slog så hårt var innan jag gjorde den praktiska delen i neuroanatomi. Och innan jag svimmade när jag var hos tandläkaren sist. Jag satt ner och fläktade mig själv i ansiktet med mina anteckningar innan mitt namn ropades upp.

Denna delen av provet var muntlig. Vi gick in två och två och blev bokstavligt talat grillade av läraren. Det haglade så mycket frågor att jag knappt kan minnas alla nu när jag tänker tillbaka. Vi fick varsin patient som vi skulle utföra olika test på. Jag fick kutana reflexer och lungauskultation. Att lyssna på lungorna var inga problem. Patienten hade något som vi kallar "barrel chest" och "kyphosis". Det ser ut som att patienten andas in väldigt intensivt fast hon inte gör det. Det förekommer ofta i emfysem/COPD. Men när jag auskulterade var ljudet normalt. Inget väsande eller pipande och inget nedsatt vesikulärt ljud. Allt lät normalt. Det var förvirrande. Men som tur var fick jag full poäng när jag skrev "normal vesicular sound. Possible emphysema/COPD due to inspection. Barrel shape and kyphosis".

Sedan var det kutana reflexer. Jag var så nervös vid detta laget att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag råkade dra instrumentet på linea alba av rectus abdominis (mittlinjen av magen) och på det förlorade jag ett helt poäng. Sedan fick jag beskriva vad testet kan indikera. Jag fick prata runt neurala skador vilket fungerade bra. Inte strålande men jag svarade rätt på alla frågor jag fick vilket höjde betyget en del. Sedan fick jag frågor om COPD och pneumothorax. Marfans syndrom, njurkolik, fysiologiska fynd i olika lungsjukdommar med mycket annat.

Allt som allt blev det en nia i praktiska och antagligen 8-9 på teoretiska. Det plus alla mindre poäng och småprov under terminen kan lyfta upp slutbetyget till en tia. Men det tror jag inte. Jag känner ingen som har fått en tia i semiologi. Nästa vecka får vi slutbetygen.



Men det är nu tentaperioden börjar på riktigt. Patologisk fysiologi är redan om fyra dagar och jag känner mig jätteosäker. Semiologin gillade jag och jag har läst mycket under terminen. Sedan fyra dagar efter patofysen är det farmakologi. Där är jag säker på den teoretiska biten men inte alls på den praktiska biten.

Efter det är det är det morfologi. Ett berg av kunskap som ska dunkas in bokstavligt. Och sedan några småämnen på det. Det känns som att jag ska bestiga ett berg. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara av allt detta riktigt. Det känns omöjligt just nu. Men jag kan bara göra mitt bästa och läsa varje minut av varje dag. Bara en månad kvar sedan är det över. Jag kommer vara helt borta från radarn nu så jag ber om ursäkt i förväg för att det kommer bli dåligt med uppdateringar fram tills jag gör patofys tentan.

Kom precis hem från den teoretiska tentan i semiologi. Jag skakar fortfarande. Jag har blivit mer nervös inför och under tentor av någon anledning. När jag väl ska börja skriva blir jag så nervös att jag svettas och skakar. Samtidigt får jag svårt att samla tankarna och saker som har varit kristallklara i huvudet innan blir som smet i huvudet. Det är otroligt frustrerande. Som att jag får en blockad i huvudet av ren nervositet. Blir så trött på mig själv.

Vi hade en sida med inringningsalternativ och korrelationer. Det gick jättebra. Jag var bara skakig på en fråga gällande vad microalbuminuria indikerar. Ringade in allt utom cardiovascular disease. Jag blev förvirrad av termen microalbuminuria istället för proteinuria. Väldigt irriterande men inte hälften så irriterande som mina svar på några av de öppna frågorna.

Vi hade fyra "essay questions" där vi skulle skriva fritt. Frågorna var

1. Osteomuskulära positionsförändringar

Här skrev jag om tetanus med alla tecken som risus sardonicus och trousseaus sign. Causes och indications. Jag skrev om torticollis men glömde helt av dupuytrens kontraktur. Något som jag övat på hur mycket som helst. Något som jag lärde mig i början av terminen men som helt försvann ur huvudet nu när det väl gällde. Sådant gör mig galen! Jag skrev istället om ankylosing spondylitis och parkinsons eftersom jag inte var säker på om de ville ha svar på både gait och positon. Eftersom provet är "eliminatory" det vill säga felaktiga svar slår ut de rätta svaren, så vet jag inte om jag får speciellt många poäng för den frågan.

2. Hemoptysis

Här skrev jag om definition och orsaker. Så som central lungcancer, bronciectasis, pulmonär infarkt. Jag glömde dock cardiac causes och tuberculosis. Jag hoppas att min detaljerade förklaring om hur man skiljer hemoptysis ifrån hematemesis väger upp det misstaget.

3. Nephrotic syndrome

Här fick jag med det mesta. Defenition och subtyper. Jag nämnde pure impure form respektive selective och non-selective proteinuria samt normalvärden. Det känns som att det blir fullpoäng på den frågan.

4. Obstruktiv atelektas, fysiska fynd under undersökningen

Här fick jag med allt. Inspektion: Hosta och dyspne. Palpitation (palpation): reducerad taktil fremitus. Perkussion: dovt över den påverkade delen av lungan. Jag beskrev vad man ser på röntgen samt defenitionen av atelektas så det känns som att det blir fullt poäng på denna också.


Det jag är orolig för är att jag ska hamna på en åtta på grund av att jag inte skrev till saker som jag kunde på de två första frågorna. Speciellt med tanke på hur mycket jag slitit med detta ämnet under terminen. Det skulle svida om jag förlorar poäng på grund av nervositet.

Men nu är det dags att repetera den praktiska delen. Ingen vila. Imorgon gäller det. Tentaperioden har knappt börjat och jag känner mig redan kuvad av all nervositet och stress. Jag försöker ta det lugnt men det står så mycket på spel. Jag får inte misslyckas med någon tenta nu. Det får bara inte hända. Upp 06.00 och i säng 24.00 utan att slita näsan ifrån boken. Man kan alltid läsa mer, repetera mer.

Ni som inte har tentaperiod: Se till att njuta av friheten. Njut av att göra ingenting i en timme eller två. Njut av en kaffe framför tv:n med fötterna på bordet. Var riktigt slöa för en liten stund och uppskatta hur skönt det är. Gör det för min skull :D Jag skulle ge mycket just nu för bara en timma av lugn och ro utan skolböcker som ropar på mig så fort jag lämnar skrivbordet.

Men nu är det färdigklagat. Det är jag som har valt detta och jag ska göra det bästa av min chans. Håll tummarna imorgon!

Nu börjar jag bli riktigt nervös. Imorgon är det dags för den teoretiska tentan i semiologi. Jag har pluggat väldigt mycket och jag hoppas på ett högt betyg. Semiologi är det jag har fokuserat mest på så det skulle kännas surt att hamna mellan sex och åtta i slutbetyg. Men man vet aldrig.

På torsdag gör jag den praktiska delen och den känner jag mig mest nervös inför. Teori är lättare, det är bara att läsa. Men att sedan använda sin kunskap i praktiken är en annan sak. På den praktiska tentan får vi en egen patient. Vi ska ta anamnesen på rumänska och sedan utföra olika test t.ex. fastställa om patienten har allt ifrån diskbråck till lunginflammation eller njursten. Med mycket annat. Allt detta medan läraren står bredvid och betygsätter oss en och en. Väldigt nervöst minst sagt. Jag är livrädd att göra små misstag som drar ner betyget som t.ex. att perkutera över skulderbladet eller blanda ihop olika typer av ödem. Mest är jag orolig för lungundersökningen. Det är så svårt att höra de patologiska ljuden. Tex det knastrande ljudet som hörs vid lunginflammation, eller att skilja på väsande andning och ronki.

Idealscenariot hade varit om jag får lasegue test, Babinski eller palpera sköldkörteln. Och på lunginspektionen hoppas jag på något som är lätt att identifiera. Som emfysem eller hjärtsvikt i vänster kammare (inte säker på hur man beskriver left ventricular heart failure på svenska). Jag hoppas jag slipper saker som paresis test eller lungproblem som tex atelektas eller bronkiektas.

Nu blir jag nervös bara av att skriva om det. Måste fortsätta läsa. Just nu repeterar jag njurarna med fokus på alla normalvärden. Jag har lagt mycket fokus på lungorna så njurarna har hamnat lite i skuggan.

Håll tummarna för mig nu dessa två dagarna. Nu är det upp till bevis.

Ibland undrar jag vad jag har gett mig in på. Som idag. Det är sjukt hur mycket det är att lära sig och ämnen som farmakologi och patologisk fysiologi känns omöjliga. Idag på farmakologilektionen fick vi prova på räkneuppgifter som skulle förbereda oss inför den praktiska tentan. Det gav inte mig mer hopp precis. Svår matematik och långa formler är det sista jag behöver just nu.

På onsdag gör jag semiologitentan. Det känns bra. Vi hade ett oförberett test nu i torsdags då alla fick varsin patient att utföra olika undersökningar på. Jag fick "Babinskis sign, assessment of the thyroid" Jag fick också gissa patientens diagnos med hjälp utav perkussion och auskultation. Diagnosen var emfysem så det blev en tia allt som allt. Semiologi känns med andra ord väldigt bra. Patofysiologi och farmakologi vågar jag knappt tänka på. Jag känner redan hur sliten jag kommer vara efter denna tentaperioden. Ingen sömn, massor av kaffe och konstant stress i över en månad. Men allt är värt slitet bara jag kommer ut på andra sidan med bra resultat. Håll tummarna för mig denna månaden!


Angående kommentarerna i det förra inlägget: Jag kan nog inte hålla med om påståendet att det bara skulle vara "wikipediamedicin" här nere (aldrig hört uttrycket innan). Jag håller med om att ettan och vissa kurser i tvåan var mindre bra. En del dåliga lärare med dåligt material, men också fantastiska lärare med väldigt bra material både praktiskt och teoretiskt. Och nu i trean är det bättre än någonsin. Som med morfologin till exempel. Vi har lärare som fotar och diskuterar sina egna fall från sin arbetsdag på patologiavdelningen. Vi deltar i obduktioner och på den makroskopiska delen av lektionen tittar vi på organ och lär oss känna igen olika sjukdomar. På semiologin har vi en egen handledare som själv är läkare och tar med oss på sina ronder på sjukhuset. Vi får interagera med patienter och på bara denna terminen har vi lärt oss ställa diagnoser på olika lungsjukdomar bara genom att auskultera och perkutera egna patienter. Jag skulle säga att det är långt ifrån wikipediamedicin. Mycket kan jobbas på men jag märker att universitetet blir bättre för varje termin. Det är så mycket rykten som cirkulerar om denna utbildningen så som att man t.ex. mutar och fuskar sig igenom alla prov här nere. Men jag kan ärligt säga att jag aldrig någonsin sett eller hört om någon som försökt muta en lärare. Det finns till och med regler som säger att en lärare aldrig får vara ensam med oss elever. Vi måste alltid vara flera under våra praktiska tentor.

Men jag är trött på att försvara min utbildning hela tiden och jag är trött på tråkiga kommentarer så jag har bestämt mig för att granska alla kommentarer innan de publiceras. Så jag slipper skriva långa inlägg om hur jag upplever utbildningen. Om ni undrar något får ni jättegärna maila.

Och Joanna, jag rekommenderar att du använder Lippincott's biochemistry. Den har hjälpt mig mycket de första åren här nere. Bra förklaringar och lätt att förstå. Lycka till!

Nu behöver jag alla lyckönskningar jag kan få. Nu kör vi!

Jag får väldigt mycket mail från er som läser bloggen så jag tänkte ännu en gång lägga upp ett vanligt mail i bloggen och mitt svar eftersom nästan alla mail jag får är av detta slaget. Hoppas det kan vara till hjälp för er som funderar på att studera medicin. Jag kan inte tala för andra universitetet utomlands, bara för mitt eget. Och det jag skriver är helt utifrån min egen erfarenhet. Andra här nere kanske har helt andra åsikter.

Här kommer ett utdrag från ett mail med vanliga frågor om utbildningen:

 "Jag har läst så mycket negativ om utbildningen, och lärare som förlöjligar andra... Det är skrämmande! Och jag tänker mest på hur jag kommer kunna svara när de bara slumpmässig frågar ut en. Min engelska är verkligen SÄMST! Jag har enbart G. 

"Tror du man kan klara sig med så låg engelska betyg? Är utbildningen riktigt svårt? Hur länge pluggar du per dag? Rekommenderar du dina vänner och kära att plugga i Rumänien eller satsa på annat? Ångrar du att du inte försökte komma in i Sverige? Är lärarna riktigt elaka? Är saker och ting biliga där?"

Svar:

"Jag förstår att tanken på att komma hit ner är skrämmande, och jag ska inte ljuga, mycket av det du hört är sant. Jag rekommenderar att du läser upp din engelska innan du kommer ner. Själv läste jag upp till engelska C och jag tyckte det var svårt med alla medicinska termer de första åren. Speciellt i kemi. Nästan alla kemiska namn heter något annat på engelska och det gör biokemin ännu svårare än den annars skulle varit. 

Nu är det sista veckan med vanliga lektioner innan tentaperioden kör igång. Jag har börjat bunkra upp här hemma så att jag inte behöver lämna hemmet förutom i nödfall denna månaden. Så här ser tentamensschemat ut:



Det är alltså tio tentor denna månaden (varje ämne har en praktisk och en teoretisk del). Till och med den 13:e februari kommer jag vara borta från kartan. Det ska bli intressant att se hur detta ska gå. Det blir min största utmaning hittills utan tvekan. Just nu är jag tacksam för alla de små proven vi har haft under terminens gång. De har tvingat mig att ligga i fas med det mesta.

Jag är mest orolig över pathophys och den praktiska delen av farmakologin (pharma). Morpho har jag lagt lite åt sidan denna terminen eftersom allt är så lättförstått i det ämnet men nu har det blivit ett berg av information som jag har halvbra koll på. Så det känns också osäkert. Semiologin och farmakologi teoretisk kan gå riktigt bra. Jag hoppas på höga betyg. Kirurgin har varit väldigt förvirrande. Vi har sett mycket operationer men inte fått några riktlinjer för vad de vill att vi ska kunna till den praktiska tentan. Jag antar att vi ska kunna alla förberedelser inför en operation samt stygn av olika slag.

Jag börjar bli riktigt nervös nu inför tentorna. Jag vill klara allt så att jag inte har något kvar till nästa tentaperiod. Då är chansen mycket mindre att jag klarar alla tentorna detta året. Samtidigt som jag är så nervös så jag har svårt att sova så kan jag inte låta bli att tycka att det är lite spännande att se om jag kan klara av utmaningen. Vi får se om jag kommer ut med flaggan i topp den 14:e februari. Hoppas hoppas!

Back to studies!

Jag och semiologi, vi förstår varandra. Jag har pluggat natt och dag denna veckan och det gav bra resultat idag. Jag kunde alla frågor utan minsta tveksamhet, förutom en detalj på den sista frågan angående hypoxemia i chock och sepsis. Jag kunde svara på den men jag var lite tveksam och fick inte med alla detaljer. Det var ett medelsvårt prov allt som allt. Mycket fokus på detaljer.

Vi fick frågor på allt från olika typer av hosta till symptom på sällsynta typer av lungcancer. Det var så skönt att känna att jag har hittat en bra studieteknik som gör att jag kan repetera fort och smidigt. Jag får in all info i huvudet och jag kan använda den för att dra egna slutsatser under provet. Det känns fantastiskt. Men jag orkade knappt ta mig hem så trött som jag var när jag hade skrivit färdigt. Tror jag har sovit sammanlagt tio timmar denna veckan. Men det var det värt. Upp vid 05.00 och repetera lungsyndrom till kaffet. Näsan i boken så fort jag kommit hem och repetition och mera repetition varje ledig minut. Tre pennor och två skolblock har gått åt. Jag är så stolt. Känns så häftigt att kunna undersöka patienter och sedan ställa en egen diagnos. Kan knappt tro det! Men än så länge har vi bara gått igenom lungorna. Jag kan knappt vänta tills nästa termin när vi kör igång med hjärtat. Just nu går vi igenom njurarna. Det är inte lika kul som lungorna men ingen sa att det skulle vara roligt helatiden.

Nu ska jag kasta mig i säng och sova tills imorgon. Man vet att man är vuxen när man längtar efter helgen för att man ska få sova ut. Natti!

Usch. Det var ingen rolig tenta. Jag pratar bra rumänska och har inga problem att göra mig förstådd. Problemet är grammatiken. Det är min akilleshäl. Jag fick en nia på den muntliga delen av tentan. Vi skulle göra en hel anamnes på rumänska och det var inga problem. Men den skriftliga delen gick jättedåligt. Det var bara grammatik. Eftersom slutresultatet är ett genomsnitt av de två så är jag ganska orolig. Det sista jag behöver är att sitta och traggla rumänska genitiv under nästa tentaperiod när det redan kommer vara så mycket att plugga.

På fredag är det dags för test på lungkapitlet i semiologi. Det känns skönt att få plugga medicin igen efter rumänskan. Jag hoppas på tian eftersom jag har studerat mycket semio under terminen.

Hoppas ni har det bra därhemma. Många kramar!

Nu är jullovet slut och jag är glad att få vara tillbaka i skolan. Jag mår som bäst när jag har mina rutiner. Idag  gick vi igenom olika former av cancer i morfologin vilket är lika intressant som överväldigande. Det är ett väldigt långt och detaljerat kapitel minst sagt.

Imorgon är det dags för sluttentan i rumänska. Det ska bli fantastiskt att slippa lektionerna resten av terminen men just nu är livet inte så roligt. Jag avskyr grammatik. Och rumänsk grammatik på det... Just nu håller jag på att banka in de olika böjningsformerna av genitiv och imperfekt i huvudet. Tristessen äter mig levande och jag längtar så tills imorgon efter tentan när jag får plugga olika lungsjukdomar inför semiologitestet på fredag. Men sluttentan i rumänskan är viktigare just nu. Jag vill inte faila den och behöva göra om den i juli då jag kommer ha så mycket annat att fokusera på. Känner mig väldigt nervös. Rumänska grammatiken är det jag har lagt minst fokus på och jag är glad bara jag klarar mig imorgon.

Hoppas ni har firat och haft roligt med vänner och familj. Jag hade tänkt att stanna hemma igår och gå igenom hela kapitlet om adrenoreceptorer och beta blockerande hjärtmedicin så jag ringde och ställde in alla planer med tjejerna. Men vi tiotiden kom de förbi ändå och bankade lite vett i huvudet på mig. De är så gulliga som tänker på mig.

Precis utanför min dörr hade de spärrat av alla gator och hela staden samlades för att titta på liveuppträdanden och fyrverkerier. Det var väldigt fint. Jag stod precis vid den stora kyrkan som ni kan se på bilden. På samma ställe fanns en stor scen och de sjöng och räknade ner till tolvslaget. När klockan slog tolv sprutade de guldkonfetti över publiken och det var verkligen ett fint fyrverkeri. Det var välbehövligt att komma utanför dörren ett tag. Jag sitter ju bara här dagarna i ända så det var roligt att se något så spektakulärt. Men jag var hemma igen innan klockan ett. Jag har lovat mig själv att hela farmakologin ska vara färdigrepeterad imorgon så jag måste ligga i.

Här kommer lite bilder ifrån julprojektet jag pratade om för ett tag sedan då vi elever från universitetet gick ihop och köpte julklappar åt barnen på de rumänska barnhemmen runt om i Cluj: