Så här ser det ut bara några meter utanför min dörr. Cluj är så vackert att titta på. Men ack vad hemskt det är att traska till och från skolan i detta snöovädret. Och värre blir det för varje dag. Idag gick det inte att gå på trottoaren ens. Alla halkar runt i snödrivorna och stora snöblock faller från taken. Jag fick ett i huvudet imorse utanför sjukhuset. Som tur är var det snö och inte is men det var en hel snödriva. Rakt i huvudet, in under jackan och så  klart höll jag just på att lägga ner saker i min skolväska så den blev helt full av snö. Det måste ha sett väldigt roligt ut.


Det var en intressant kirurgilektion idag. Även om handledaren var ett praktexempel på hur rumänska lärare kan vara när de är hårda vilket får en att känna sig som en väldigt liten mus. Jag vet inte om jag kan kalla handledarna för lärare då de är kirurger inom olika områden. Så jag kallar dem för handledare istället. I vilket fall var han av den typen som pekar ut en elev och sedan förhör den eleven framför alla andra. Idag fick vi frågor om allt från anatomi till kemi och kunde man inte svara blev man förlöjligad. En kille som inte visste vad Wirsung duct var fick sig en riktig kalldusch. Läraren stönade högt och frågade honom "vet du ens hur många jul en bil har"!?. Killen visste att Wirsung duct är samma sak som major pancreatic duct men råkade säga bile duct istället. Antagligen på grund av nervositet. Jag tycker det är bättre att läarere är hårda än för snälla. Bara de är rättvisa. Men när de förlöjligar elever resulterar det bara i att ingen vågar svara på frågor istället.

Men han lät oss se mycket saker och en av oss fick ta blodprov helt själv och en annan utförde en prostataundersökning. Det är stort. Vi fick också vara med på ultraljud och han förklarade hur man identifierar alla organ i buken och hur man kan se t.ex. cancer eller leversjukdom.

På semiologin lyssnar vi mycket på lungorna och jag har börjat lära mig att korrelera olika ljud med olika lungsjukdommar riktigt bra nu. Det hjälpte mycket att vi fick lyssna på olika andningsljud på skolans simuleringscenter. Vi fick använda våra stetoskop och lyssna på en docka. Man kan ställa in olika patologiska ljud så som "knastrande" vilket är vanligt vid lunginflammation. Det var användbart att få lyssna på dockan innan vi började med patienter. Jag har också äntligen denna veckan lärt mig att utföra perkussion korrekt. Det tog ett tag innan poletten ramlade ner. Perkussion innebär att man "hamrar" med fingrarna över lungorna eller andra organ på ett speciellt sätt vilket genererar ljud. Ett dovt ljud indikerar tex vätska/cancer i lungorna medan hyperresonans indikerar emfysem. Det är häftigt att kunna höra organen och kunna avgöra om något är fel. Igår hade vi en kvinna på kliniken som hade svårt att andas. Efter att ha utfört perkussion var det tydligt att ljudet var dovt på hennes högra lungbas. När jag lyssnade med stetoskopet hörde jag knastrande och kunde därför gissa diagnosen lobulär lunginflammation. En annan kvinna hade samma symptom men perkussionen genererade dovt ljud på båda sidor vilket kan betyda att hjärtats vänstra kammare inte fungerar som det ska. Det är mycket lunginflammationer och emfysem just nu så det var intressant att se något annorlunda. Då och då kommer det in patienter med fibros och andra lite mer sällsynta diognoser men det blir inte så ofta.

Jag ska försöka vara en del på kliniken nu under lovet så att jag har möjlighet att undersöka patienter själv. Det är svårt när vi är så många och det hade varit en stor möjlighet att få utvecklas om jag kunde gå själv med min handledare. Jag hoppas att det ska gå bra. Annars kommer jag bli smått galen av att bara sitta inne och häcka i tre veckor här i Cluj.

Nu är det sängen som gäller. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna efter klockan nio. Dagarna är långa och proppfulla av nya saker att lära sig och jag känner inte att jag är utmattad förens jag kommer hem och sätter mig ner. Då är det som att all energi bara lämnar kroppen. Det är knappt att jag orkar äta kvällsmat. En städerska och en mattant hade varit en fin julklapp kan jag lova.

Det är inte så kallt i Cluj som i Sverige. Bara några ynka minus. Men det snöar jättemycket och blåser extremt mycket. Det har bara gått tre dagar sedan snön började falla och jag är redan dödstrött på det. Våren är min årstid och jag har aldrig längtat så mycket efter den som jag gör nu. Det enda som är tråkigt med våren är att sommeran är så nära inpå. Jag är inte jätteförtjust i den.

Jag hittade en bild igår som togs för ca tre somrar sedan när Veronica var här och hälsade på. Det slår mig hur tiderna förändras. Hur jag är någon annan nu.


Men om allt går som det ska detta året så ska jag fira som aldrig förr. Det är ett som är säkert. Det känns dock väldigt långt bort just nu. Jag måste komma i mål innan jag kan fokusera på att ha kul och slappna av. Att ha åstadkommit en bachelor i medicin är en ganska bra anledning att fira.

Tack för att ni kikade in!