Mina värsta tentaminnen

Har kollat upp cellbiologidatumen och fått reda på att jag kan göra tentan i början på juli istället så nu känns det lite bättre. Trodde jag skulle få vänta tills september!

Då var det dags att börja studera på allvar inför fysiologitentan på torsdag. Är inte lika stressad inför denna som jag var inför cellbiologitentan eftersom jag redan har pluggat inför denna två gånger innan. Det är samma upplägg på denna tentan. Tre frågor, man måste klara alla. Varje gång har det varit samma sak, jag har kunnat två stycken 100% och den sista har jag inte kunnat skriva något på. Därför har jag numera som gyllene regel att lära sig lagom om allt istället för att lära mig jättemycket om några få saker. Jag har även samma strategi när det gäller mina betyg. Bättre att ha ganska bra i allt istället för höga betyg i några få ämnen och inget i andra.


Kom att tänka på mina absolut värsta tentaminnen förut idag när jag mådde så dåligt över cellbiologin. De är ganska bisarra men roliga. Alltid ska det hända mig.

Första anatomitentan

Jag var SÅ nervös!! Det finns inte ord! Det jobbigaste att vänja sig vid här nere var utan tvekan de muntliga proven. Att prata och bli förhörd framför många människor kan vara ganska knäckande. I vilket fall kom jag in i salen och fick min lapp med saker jag skulle prata om (ett ben, en nerv olika artärer etc) Till saken hör att flera elever i olika årskurser har sina tentor samtidigt och det finns därför diverse organ, kroppsdelar hjärnor och annat fint utspritt i salen. Jag hade tills dess inte fått se huvudet på liken eftersom det alltid var ett lakan över dem på lektionerna. Det är inget man reflekterar över till vardags men ansiktsuttrycket på en död människa är något av det läskigaste man kan få syn på. Ansikten som saknar många delar (tandläkarna tar några tänder, vi behöver hjärnan osc) är ännu värre.

Hur som helst satte jag mig och skrev vid ett stort bord. precis rakt framför mig stod en stor glasskål som jag inte reflekterade över. Jag var upptagen med att vara extremt nervös inför tentan. Efter några minuter tittar jag upp från mitt papper för att samla tankarna och vad ser jag framför mig? Jo, hela skålen är full med huvuden och jag stirrar rakt in i ett par uppspärrade ögon i ett deformerat ansikte. Skräckfilmer kommer inte ens nära. Jag skrek i högan sky och höll på att ramla av stolen. Det var ingen bra dag för mina nerver.


Andra anatomitentan

Jag var så in i norden nervös och allmänt snurrig av all info jag hade proppat in i huvudet så när läraren bad mig att plocka upp en lever från bordet (med massa olika organ på) så tog jag upp en lunga hahah. Jag insåg dock fort mitt misstag när jag skulle göra en anatomisk position av den stackars skrumpna lungan. Läraren skrattade bara åt mig. Swedish people....

Biofysik

Gud vad jag hatade biofysiken! Jag hatade den av hela mitt hjärta. Den teoretiska delen gick ok, jag failade första tentan men klarade andra. Den praktiska kändes värre. På morgonen var jag så knäckt att jag började gråta. Jag var yr, mådde illa och hade svettningar. Jag har aldrig varit så nervös inför något, varken innan eller efter. Det blev så illa att jag tillslut bestämde mig för att ta en mindre alkoholkur hehe. Det gjorde susen och lugnade ner mig men eftersom jag drog i mig alkoholen så tidigt på tom mage blev jag ganska redigt dragen. Jag stapplade ner till lektionen och stank antagligen sprit. Det var inte helt lätt att urskilja frågorna jag fick men jag klarade det. Jag tror nästan det hjälpte att få i sig en stänkare innan eftersom det hjälper en att ta det lite lugnt och slippa stressa och tillslut få blackout. Man behöver ju inte dricka på tom mage dock och bli full klockan tio på morgonen.... Det var inte riktigt meningen


*


Detta är boken jag använder när jag läser fysiologi. Jag tycker den är helt fantastisk och dessutom på svenska så att jag förstår bättre. Kan bli tradigt att läsa all info på engelska ibland tycker jag. Den går att beställa på: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9144047754


*

Nu mår grisen bättre!! (Yoda) Han är pigg och glad och hoppar runt och busar som vanligt. Gud vad jag har saknat honom. Bara att se honom vifta på svansen gör mig varm i hjärtat.




Min lille favoritkille!

Busigheten är som sagt tillbaka. Att kissa på balkongen och sedan trampa i det är något han kan få för sig när han inte får som han vill. Han får busa av sig några dagar sedan blir det till att träna lydnad igen.

Nu ligger han och snarkar på golvet i hallen som vanligt. Jag ska också ta och lägga mig nu. Blir mycket plugg imorgon. Hela dagen närmare bestämt. Godnatt!

8 kommentarer:

Anonym sa...

jag har tänkt på en sak, du får väldigt många frågor bland kommentarerna om ditt utseende, dina kläder, smink osv. då och då undrar folk även om du har pojkvän eller inte..detta svarar du dock aldrig på, och undviker ämnet. Jag undrar lite varför. har du som regel att inte skriva om ditt privatliv eller skäms du över din eventuella pojkvän? jag tycker inte att det går ihop riktigt med den bild du ger i din blogg, där du öppenhjärtigt skriver om dina studier, din fritid, skriver inlägg om dina vänner, hur du sminkar dig osv. väldigt öppen och orädd kort och gott. om du inte vill snacka om förhållanden, så kan du ju svara alla som frågar, med att du inte snackar om ditt privatliv liksom.

Alexandra sa...

Jag har valt att hålla mitt privatliv borta från min blogg :) Det är ett beslut jag inte kommer ändra på. Mvh - Alexandra

Anonym sa...

under hela din tid som du har bloggat, är det här första gången du faktiskt säger det. men det är bra, då vet ju alla. men jag hoppas du tänker lite konsekvent, för din hund, dinna vänner är väl lika mycket privatliv det med?? eller?

Alexandra sa...

Låt mig klargöra: Jag skriver om allt som inte har med min civila status att göra =)

Anonym sa...

Vad skönt att Yoda har blivit bättre och ser riktigt glad ut :-)

Kram Pia

Alexandra sa...

Tack! Han är så go och glad nu. Jag hoppas kunna ta med honom till Sverige i sommar så han får se lite natur. :)

Anonym sa...

tja, du kan även testa människans fysiologi av olov sand, skitbra bok!

Skicka en kommentar