Nu är det bara två dagar kvar till den teoretiska tentan i mcs, därför har jag inte haft tid att skriva om tentan jag gjorde i epidemiologi i fredags. Plus att jag fortfarande känner mig skakad och väldigt ledsen över det som hände.

Dagen innan tentan lades en lista upp i klassens forum där namnen på dem som hade frånvaro ifrån labbarna var uppskrivna. Mitt namn var med och det stod att jag hade två frånvaro. Detta kom som en chock eftersom jag bara en månad innan hade pratat med läraren och bekräftat att jag inte hade någon frånvaro under hela terminen (jag har blivit paranoid efter allt som hänt så jag dubbelkollar alltid när tentaperioden närmar sig). Eftersom allt var som det skulle så skippade jag den sista labben i epidemiologi för att plugga till genetiktentan. Jag tänkte inte mer på det tills jag såg frånvarolistan dagen innan tentan.

Jag var så orolig över detta och kunde inte sova på hela natten. Dagen därpå gick jag och pratade med min labblärare innan tentan började och förklarade vad som hänt. Hon sa att det inte var några problem och att andra också hade fått felaktiga frånvarotimmar. Jag kände mig lugn och satte mig och skrev tentan. Det kändes bra och jag var väldigt säker på ca 90% av tentan vilket förvånade mig då jag alltid tyckt ämnet är så svårt.

När jag sedan skulle gå fram och lämna in min tenta stod vår andra lärare (som håller i den teoretiska delen av kursen) framme vid tavlan så jag lämnade den till honom och var på väg ut när han stoppade mig och sa att jag inte hade rätt att vara där. Jag blev helt ställd. Labbläraren som jag tidigare pratat med försökte förklara för honom hur situationen var men han avvisade henne direkt och sa att detta inte var hans problem utan mitt. Jag antar att han var extremt trött på att höra alla undanflykter ifrån folk som skolkar och fuskar sig igenom tentor och han kör därför med nolltolerans. Jag försökte därför lugnt och sansat förklara min situation men blev återigen avbruten och han viftade bara med handen mot mig och vände ryggen till. Känslan av att bli behandlad som om man inte ens var värd att få yttra sig är svår att beskriva. Det gör förvånansvärt ont att känna sig så liten. Jag blev helt tårögd och fick inte fram ett ord.

Efter tentan försökte jag återigen ta tag i honom för att förklara mig och be honom räkna min tenta som giltig. Men med samma resultat. Det innebär att tentan jag skrev inte kommer räknas och jag måste göra om den igen i juli. Egentligen är det ingen större fara men jag känner mig felbehandlad och förnedrad om inte annat. Jag ville förklara för honom att jag har kämpat hela året för denna andra chans som jag har fått. För att "tvätta bort" skammen av att ha fått gå om. Att jag är en seriös student och att det skett ett misstag som jag inte kunde stå för. Men jag kan se det från hans sida också. Han är väl van vid alla undanflykter och antagligen trött på att höra det eviga tjatet om att studenter inte visste eller inte förstod vad som gäller....

Planen nu är att jag ska söka upp honom igen på måndag när jag är mer samlad och kan prata för mig. Jag ska be om några minuter av hans tid och jag hoppas att han vill lyssna. I bästa fall förstår han vad som hänt och erkänner min tenta som giltig eller så vägrar han att lyssna och då finns det inget annat att göra än att stanna kvar i juli och göra om tentan.

Det har varit en mörk helg och jag är fortfarande väldigt nere men jag försöker lägga allt fokus på mcs nu. Det är mycket att läsa och repetera och det känns väldigt nervöst. Det hade varit så roligt att få en tia i detta svåra ämne. Då kommer jag hänga upp mitt betyg på väggen så jag kan påminna mig själv om att ingenting är omöjligt.