Häromdagen fick jag en mycket bra kommentar på bloggen angående utbildningen här i Cluj-Napoca. Tyckte den förtjänade ett eget inlägg:


Den rumänska utbildningen (likt många andra öst-utbildningar) har ett annorlunda upplägg. Mycket fokus på, till synes, onödig korvstoppning av otroliga mängder information som går att läsa sig till när den väl behövs. Jag har svårt att tro att den svenska utbildningen uppfattas som helt felfri heller.

De praktiska momenten finns självklart i Rumänien också. De ligger dock senare i utbildningen. Att inte kunna ge injektioner efter de två, eller t.o.m. fyra, första terminerna är inte speciellt konstigt då det inte finns på schemat än. Tanken bakom är att först lär man sig bakomliggande teori - sedan lär man sig de praktiska momenten.

Vi som studerar här vet att det kommer bli tufft att vinna tillit i början p.g.a. fördomar. När man arbetat ett år eller två kommer det dock inte längre vara några problem. Det vet vi av erfarenhet. Att skillnaden mellan 18 och 20 i gymnasiesnitt skulle vara skillnaden mellan en bra eller dålig läkare är i alla fall inget jag tror på.

Tack för dessa kloka ord!