Då var fysiologitentan avklarad också. Jag ska få reda på om jag klarade den eller inte i slutet utav veckan. Jag hatar den långa jobbiga väntan innan man kan andas ut och lägga provet bakom sig. Det kändes helt okej under skrivningen och jag pluggade mycket till denna tentan och kände mig ganska lugn inför den. Jag svarade långt och utförligt på sex utav sju frågor. Problemet är bara att de vill att man ska kunna varje fråga jättebra, då spelar det ingen roll om jag kunde alla frågor till 100% utom en. Det känns jobbigt, hur ofta får man 100 % rätt på en tenta liksom?

Tycker denna är så härlig. Figuren visar hur hjärnan uppfattar kroppen. Får vara glad att spegeln uppfattar den annorlunda :D

And now to something completely different: Jag var ju på casting i måndags för Loreals (orka stava det) hårprodukter. Det var en väldigt…unik…upplevelse. Jag kom kammad och klar klockan 12.00 till det glammiga köpcentrumet Iulius mall. Jag mötte upp ca 20 andra modeller från olika agenturer och det var minst sagt awkward… För det första hälsade ingen på mig, 20 modeller satt och scannade mig från topp till tå och efter någon halvminut av obekväm tystnad började de viska och skratta. Kändes som att jag hade transporterats tillbaka i tiden till sjätte klass. Blir det mer obekvämt än att vara ny i ett tjejgäng? I think not.
Jahopp, tänkte jag och satte mig för mig själv i ett hörn i väntan på att castingen skulle börja. Efter ett tag blev vi eskorterade till en stor utrymd frisörsalong där en kvinna med en otroligt sträng uppsyn stod och väntade på oss. Utan att säga ett ord gapar hon: ”uppställning!!!!” och alla modeller ställer sig i en linje framför henne. Hon höll ett tal i ca 10 min om att vi kunde ta och sticka illa kvickt om vi skulle hålla på och gnälla och lipa över att få vårt hår klippt. (jag förstod inte allt hon gapade om eftersom hon pratade rumänska, men hon verkade allmänt förbannad) Jag stod tyst i hörnet och förbannade mig själv att jag suttit mig i en sådan dråplig situation men jag skulle snart få se att läget skulle komma att bli värre. PANG, utan förvarning sattes musik på från ingenstans och modellerna började spatsera fram och tillbaka som på catwalk. Till saken hör att vi hade en mycket stor publik av både Loreal teamet som kritiskt granskade oss tillsammans med nyfikna åskådare från köpcentret. Ord kan inte beskriva hur mycket jag ville springa därifrån. Jag har NOLL erfarenhet av att gå på catwalk! Vilket håll ska man vända sig åt?? Hur länge ska man stå still innan man börjar gå?? Vart ska man titta? Hur fort ska man gå? Allt detta snurrade i mitt huvud när jag blev framknuffad av någon bakom mig. Mitt i rummet stod jag med ALLA ögon på mig. Jag ville dö. Jag insåg i det ögonblicket att jag hatar att vara i uppmärksamhetens centrum vilket innebär att jag inte bör modella. Hur som helst, jag snubblade(!)… Japp, självklart ska jag bli så nervös att jag glömmer att jag har fötter. Jag snubblade till, alla skrattade och jag fortsatte stappla fram i total otakt, stannade till framför Loreal teamet och gav dem ett väldigt osäkert snett leende innan jag stapplade tillbaka till mitt hörn. Det blev så fel som det bara kunde bli och ingen ville ha mig på catwalken :D Sånt är livet.

Om jag hade tänkt efter så hade jag fattat att det ingår i en casting att visa hur man går. Nu vet jag det tills nästa gång i alla fall, om det nu blir någon nästa gång vilket jag betvivlar.

Den 30:e är det biokemitenta. Det blir den absolut svåraste tentan och sätter jag den ska jag fira med råge. Jag kommer vara så stolt över mig själv om jag sätter den, men det är ett väldigt stort om.

Ni vet vad ni ska göra, håll tummarna!