Fyra år senare
Jag har inte fått ro att skriva på ett tag nu. Jag känner mig lite stressad och orolig över situationen med sommarjobb. Eller rättare sagt avsaknaden av en situation med sommarjobb. I måndags kom jag till Ulricehamn på intervju ang. en tjänst som personlig assistent. Allt gick jättebra och jag fick jobbet direkt. Jag skrev på alla papper och började packa ihop mina saker när arbetsgivaren började visa mig hur jag skulle köra för att ta mig till patienten. "Men, jag har ju inget körkort" sa jag, och då föll allt. Jag skulle jobba för sena timmar för att kunna åka buss hem och det var en bra bit ifrån Ulricehamn. Så det fanns inte mycket att göra. De lovade dock att ringa om det skulle bli någon annan tjänst ledig så jag stannar här i Ulricehamn ett tag och hoppas att de ringer nu i veckan. Men det ser mörkt ut nu igen med sommarjobb. Känner mig som en börda för alla och eftersom jag nästan är helt pank nu spenderar jag dagarna i mina böcker. Jag har fått mycket gjort och det ska bli kul att få börja skolan nu när jag är så förberedd.
Det slog mig idag när jag läste igenom bloggen att jag har gått igenom en enorm förändring sedan jag började skriva år 2008. Jag kan inte längre känna igen mig i den människan som startade bloggen för fyra år sedan. Alla motgångar som jag har gått igenom med denna utbildningen och alla nederlag jag mött har gjort mig ganska hård och bitter. Eller inte bitter kanske men realistisk. Att studera medicin är inte samma sak för mig idag som det var då. Det fanns så mycket annat för fyra år sedan. Livet kändes stort och förvirrande och jag hade inte riktigt koll på vad jag hade gett mig in i. Det känns som att jag bara flöt med utan att ha kontroll. Nu känner jag mig säker på vägen jag valt. Medicinstudierna gör mig trygg och jag mår som bäst när jag får sitta med mina böcker och läsa och lära. Det känns som om jag har rest mig ur all den skit som varit och äntligen kan se klart. Och framförallt vet jag att jag studerar något som jag vill hålla på med. Skolan kommer först och allt annat måste vänta. Det känns som att jag är vuxen på riktigt nu samtidigt som det är sorgligt att säga hej då till den glada godtrogna människan som jag var förr.
Jag känner också att jag vill rentvå mitt rykte. Det ska jag inte sticka under stolen med. Att ha gått om de första två åren på läkarlinjen är inget man skryter om precis och jag kommer få det tufft att bli tagen på allvar efter allt som varit. Därför har jag blivit aningen fanatisk i mina studier och rädslan för att misslyckas igen samt viljan att visa för världen och mig själv att jag har kapaciteten att klara av en sådan tung sak som att studera medicin pushar mig och nu studerar jag mer än någonsin.
Jag är inte den som brukar lyssna på vad folk säger, man kan aldrig vara älskad av alla och någon kommer alltid störa sig på vem man är eller vad man gör. Men av alla stämplar man kan få så är nog dumstämpeln den värsta jag kan tänka mig. Det känns som att jag kommer få jobba länge med att få bort den. Att vara förtroendeingivande är väl lite alfa och omega i det yrket jag valt också så därför känns det extra viktigt.
Jag har i vilket fall valt att göra bloggen offentlig igen. Jag har fått så mycket positiv feedback på det jag skriver och jag vill genom bloggen ge en seriös bild av hur vi studerar i Cluj samt ge er en inblick i hur det är att studera medicin. Jag vill också precis som tidigare hjälpa dem som funderar på att börja studera medicin i Cluj-Napoca eller bara bolla funderingar med folk som vill prata medicinstudier i allmänhet. Något jag uppskattade mycket när bloggen var offentlig var alla mail jag fick. Både utav folk som just skulle börja studera men också utav läkarstudenter både ifrån Sverige och andra delar av världen. Det är så intressant att höra hur universiteten är runt om i världen och hur kurserna är upplagda etc. Så tveka inte att maila eller kommentera om ni undrar något eller bara vill prata medicin.
Så välkommen både gamla och nya läsare. Hoppas ni gillar bloggen!
3 kommentarer:
Kul att du öppnat bloggen offentligt igen! Kommer läsa den oftare nu eftersom den var så jobbig att logga in på förut.
Angående Lippincotts Pharmacology så är den väldigt bra, har den själv.
men du , har du testat att höra dig för bland olika hemtjänst lag i närheten av din mamma ? av gammal erfarenhet så vet jag att behoven brukar vara jättestora oavsett vilken tid på året som det är, finns alltid någon som är sjuk eller vill ha semester, titta efter.... sedan så skall du inte skämmas du var väldigt ung när du började 20-21 då är man tyvärr och ta inte illa upp men man är fortfarande rätt omogen ,...det händer rätt mycket med en efter dem åren (iaf med mig då jag ser tillbaka) tycker definitinvt inte att du skall oroa dig och ens fundera på att du har gått om, det är inte alls relevant, jag har också suckat över den biten att 6 naturvetenskapliga kurser kommer att t a mig 3 år att göra med det hände saker på vägen som jag inte helt kunde förutse, eller planera, sjukdom, dödsfall i familjen, idioter till lärare som jävlas (den biten brukar det tyvärr inte talas om mycket men det finns det med) istället har jag vunnit större erfarenhet från sjukhusarbete, större kunskap, bättre planering , jag kan lägga undan pengar för kommande studier och en förståelse att jag verkligen vill studera det !Det absolut viktigaste är att du likt jag inte har gett upp och se vart det tagit dig, snart genom halva medicinutbildningen, så håll HUVUDET HÖGT !!! för många andra i ditt ställe hade packat och åkte hem för länge sedan !och det gör dig väldigt unik...en stor inspirationskälla, men det sticker också andra i ögonen för att de själva inte hade orkat och inte har orkat ;) kram <3
hej har följt din blogg sen -09! den är jättebra! :) dock skulle jag önska att du hade lite mer bilder som du brukade ha förr! =) hoppas du tänker på det! lycka till med studierna, du är jätteduktig. hoppas du vet det.
Skicka en kommentar