Jag tänkte först inte skriva om vad som har hänt med skolan men nu när det har gått några dagar känns det som att det är bättre om jag kan förklara vad som hänt istället för att folk spekulerar. Det blir också en varning till er andra som ska börja studera här i Cluj så att ni inte gör om samma misstag som jag gjort.

Jag har återigen gått på samma mina som jag gjorde i slutet på år ett, jag har inte kollat upp vad som gäller till hundra procent och nu får jag betala för det. Big time.

I början av sommaren la jag upp en plan med sekreteraren på dekanatet. Vi tittade på mitt betyg från tvåan och la upp en plan för septembersessionen. Hela sommaren jobbade jag sedan på att få upp mitt betyg till 45 credits vilket inte var några problem. Det spelade dock ingen roll eftersom jag HELT hade missat hur creditsystemet fungerar. Jag trodde att de femton creditsen man får ha över gäller per år, att man varje år kan lämna femton credits om man vill vilket var min plan i början av sommaren. Det hade fungerat om det inte var så att jag hade informatiken kvar från ettan. Femton credits är nämligen det man får ha över sammanlagt från de åren man studerat totalt. Det vet jag nu.... Hade jag bara hört mig för exakt hur systemet fungerade i början av sommaren hade det inte varit några problem. Jag känner mig som den största idioten i världshistorien just nu.

I torsdags när jag skulle lämna in mina praktikpapper tittade sekreteraren förvånat på mig och sa att mitt namn inte fanns på listorna över dem som var vidare i trean. Jag var övertygad om att något var fel och bad henne ta fram mina betyg och dubbelkolla. Då visade hon i datorn hur de räknar med creditsen och insikten om att jag hade uppfattat allt fel kändes som en rak höger. Jag tappade andan, vad ska man säga i en sådan situation när allt man byggt upp under månaders tid bara rasar framför ögonen på en? Första tanken var att skita i allt. Att släppa utbildningen och åka hem och börja på nytt i Sverige.

Men nu några dagar senare känner jag att jag inte vill ge upp. Jag måste fortsätta kämpa trots att dessa åren har känts som att trampa vatten i motvind. Mitt problem är inte studierna, jag kan läsa och lära mig utan problem, mitt problem är min totala avsaknad av struktur och känsla för planering. Att det ska vara så fruktansvärt svårt! Jag är så arg och besviken på mig själv.

Så, nu är det dags för complementary year för ANDRA gången! Skammen och förnedringen är total men så måste det bli. Efter detta året börjar jag trean helt utan resttentor så det känns som att det inte är en helt dum ide att få gjort alla de tentor jag lämnat inför trean som ska vara det mest utmanande året på hela utbildningen.

Jag förlorar två år av CSN lån nu vilket innebär att jag måste jobba varje minut av varje sommarlov jag har för att kunna försörja mina sista två år på utbildningen. Detta året får jag hjälp av min familj samt en liten summa från CSN om jag har tur. Jag vet inte hur jag ska få ekonomin att gå ihop detta året men det måste gå. Så enkelt är det.

Det är så fruktansvärt pinsamt. Och det är ingen annans fel än mitt!