Min stora kärlek
Många har skrivit och undrar om det inte är så att jag har någon i mitt liv. Någon som betyder mycket för mig och som hjälper mig i livets mörka stunder. Någon som alltid finns där och som alltid har svar på mina frågor. Någon som får mig att må bättre när jag känner mig nere och hopplös. Jodå, det har jag!
Möt Dr. Conrad Fischer.
Jag och Conrad har umgåtts länge nu och ni som också studerar medicin känner nog igen honom. (nej mormor och morfar det är inte min riktiga pojkvän) Han lär ut USMLE stegen i USA (usmle är ett stort prov som läkarstudenter i USA måste ta för att få börja arbeta som läkare) och jag har börjat följa hans kurser. Jag håller just nu på att studera hans kurser i gastroenterologi och tittar på dem när jag gör annat än läser. Sminkar mig, äter, borstar tänderna osv. Det har gett mig så otroligt mycket mer klarhet i det jag läser. Jag avskyr att sitta och memorera utan att förstå. Jag kan göra det om jag måste men det är det värsta jag vet. Conrad har verkligen hjälpt mig reda ut alla frågetecken jag hittills haft.
Ni som läser medicin och inte ännu har haft äran att få träffa honom borde börja följa hans videos asap. Det har öppnat en helt ny värld för mig detta halvåret. Jag studerar mer än någonsin för att det är roligare nu än någonsin innan. Att förstå vad man läser helt och hållet är verkligen nyckeln.
Och när jag ändå pratar om bra lärare måste jag nämna Dr. Najeeb.
Han är också genial men han är mer ingående. Det känns mer relevant för år ett, två och tre. Conrad är mer rakt på sak. "Här är allt du måste veta BAM, du ska kunna bakgrunden utan förklaring". Najeeb förutsätter inte på samma sätt att man har en grundkunskap. Han kan gå igenom saker från grunden i flera timmar på gott och ont. Hans genomgång av lungsystemet var genial. Den hjälpte mig jättemycket år tre i internmedicin. I kardiologi regerar dock Conrad tycker jag. Jag är så tacksam att det finns sådana människor som viger sitt liv åt att lära ut. Det är guld värt för en stundtals förvirrad läkarstudent.
Det blir inte mycket bloggande nu för tiden. Det är studierna som äter upp mer och mer av min tid. Jag gör verkligen inget annat. Det är knappt att jag kommer iväg till gymmet mer. Jag förstår nu varför folk blir uppslukade av läkaryrket. Jag är helt kär! Jag känner mig hungrig eller girig på kunskap. Jag läser det jag kan komma över och håller igång med studierna från morgon till kväll. Det ger resultat under tentaperioden vilket motiverar mig ännu mer. Men med tiden blir jag mer isolerad, mer ensam. Familjen är långt borta och jag har tappat nästan all kontakt med de vänner jag hade. Det är den andra sidan av myntet. Det känns som att jag kommer bli mitt yrke. Brinna för det jag jobbar med mer än något annat.
Nej, nog om inre tankar och livsfunderingar. Tentaperioden närmar sig med stormsteg.
Tack för att ni kikade in!
1 kommentarer:
Åh håller med, Fisher är helt fantastisk!!!
Skicka en kommentar