Många har skrivit och undrar om det inte är så att jag har någon i mitt liv. Någon som betyder mycket för mig och som hjälper mig i livets mörka stunder. Någon som alltid finns där och som alltid har svar på mina frågor. Någon som får mig att må bättre när jag känner mig nere och hopplös. Jodå, det har jag!
Möt Dr. Conrad Fischer.
Jag och Conrad har umgåtts länge nu och ni som också studerar medicin känner nog igen honom. (nej mormor och morfar det är inte min riktiga pojkvän) Han lär ut USMLE stegen i USA (usmle är ett stort prov som läkarstudenter i USA måste ta för att få börja arbeta som läkare) och jag har börjat följa hans kurser. Jag håller just nu på att studera hans kurser i gastroenterologi och tittar på dem när jag gör annat än läser. Sminkar mig, äter, borstar tänderna osv. Det har gett mig så otroligt mycket mer klarhet i det jag läser. Jag avskyr att sitta och memorera utan att förstå. Jag kan göra det om jag måste men det är det värsta jag vet. Conrad har verkligen hjälpt mig reda ut alla frågetecken jag hittills haft.
Ni som läser medicin och inte ännu har haft äran att få träffa honom borde börja följa hans videos asap. Det har öppnat en helt ny värld för mig detta halvåret. Jag studerar mer än någonsin för att det är roligare nu än någonsin innan. Att förstå vad man läser helt och hållet är verkligen nyckeln.
Och när jag ändå pratar om bra lärare måste jag nämna Dr. Najeeb.
Han är också genial men han är mer ingående. Det känns mer relevant för år ett, två och tre. Conrad är mer rakt på sak. "Här är allt du måste veta BAM, du ska kunna bakgrunden utan förklaring". Najeeb förutsätter inte på samma sätt att man har en grundkunskap. Han kan gå igenom saker från grunden i flera timmar på gott och ont. Hans genomgång av lungsystemet var genial. Den hjälpte mig jättemycket år tre i internmedicin. I kardiologi regerar dock Conrad tycker jag. Jag är så tacksam att det finns sådana människor som viger sitt liv åt att lära ut. Det är guld värt för en stundtals förvirrad läkarstudent.
Det blir inte mycket bloggande nu för tiden. Det är studierna som äter upp mer och mer av min tid. Jag gör verkligen inget annat. Det är knappt att jag kommer iväg till gymmet mer. Jag förstår nu varför folk blir uppslukade av läkaryrket. Jag är helt kär! Jag känner mig hungrig eller girig på kunskap. Jag läser det jag kan komma över och håller igång med studierna från morgon till kväll. Det ger resultat under tentaperioden vilket motiverar mig ännu mer. Men med tiden blir jag mer isolerad, mer ensam. Familjen är långt borta och jag har tappat nästan all kontakt med de vänner jag hade. Det är den andra sidan av myntet. Det känns som att jag kommer bli mitt yrke. Brinna för det jag jobbar med mer än något annat.
Nej, nog om inre tankar och livsfunderingar. Tentaperioden närmar sig med stormsteg.
Tack för att ni kikade in!
Jag måste nypa mig i armen!
Jag kan knappt tro det! Har precis fått erbjudande om att få komma och jobba på hjärtintensivavdelningen i Borås i sommar! Av alla jobb jag sökt var detta det jag ville ha absolut mest! Kardiologi är det jag vill jobba med i framtiden och jag kan inte fatta att jag faktiskt hade ett sådant flyt att jag fick just detta jobbet! Jag känner mig redo denna gången. Inte rädd eller skakig bara förväntansfull. Jag vill jobba nununu!
Det är dags att repetera en hel del farmakologi. Beta-blokerare, diuretika osv. Jag är så glad att jag har lagt ner extra krut på kardiologi under utbildningens gång. Nu äntligen får jag komma ut och använda min kunskap!
Jag har dansat runt här hemma ända sedan jag fick samtalet. Det känns som jag har vunnit på lotto!
Det är nu det börjar på allvar, läkarlinjen går mot sitt slut och jag blir mer och mer invand i det svenska vårdsystemet för varje sommar som går. Framtiden känns så spännande!
Idag känns det lättare att möta stormen i horisonten.
Huvudet högt, ryggen rak. Jag är redo för nya utmaningar.
Jag kommer dö i förtid! Skolan har knappt kört igång efter jullovet och det känns som om jag redan jonglerar med tusen brinnande klot. Tusentals måsten som måste tas itu med nu nu nu nu!! NU!
Första prio är skolan. Jag har studerat under lovet men kände mig ändå inte supersäker idag på lektionerna. Jag måste studera ännu mer. Farmakologin och gastroenterologin känns viktiga inför framtiden och inte minst för att jag ska kunna göra ett bra jobb nu i sommar. På tal om jobb, det är redan dags att söka sommar vikariat. Jag har dragit i de få kontakter jag har samt ansökt som sjuksköterska till sahlgrenska. Det kan jag nog drömma om men jag drar i alla trådar. Jag vill inte åka till Norge och jobba! Visst det är mer pengar men jag klarar inte att vara ifrån familj och vänner hela året för några extra tusen i månaden! Jag hoppas jag får napp nu i Sverige. Drömmen hade varit att få jobba på någon kardiologimottagning. Hoppas hoppas!
Sedan har vi problemet med CSN. Jag får ju inte pengar nästa år vilket börjar skava i mitt huvud ordentligt nu. Det hänger över mig hela tiden och som vanligt känns min framtid oviss. Som vanligt finns det ett stort åskmoln där borta i horisonten och nu kommer det närmare med stormsteg. Jag vill ha lugn och ro omkring mig men tankarna springer runt i huvudet och de viskar till varandra om misslyckande och förlust. De håller mig uppe på natten och sliter sömnen ifrån mig.
Ni vet den där känslan när man har så mycket att ta tag i att det tillslut blir så mycket att man bara lägger sig ner under tyngden och gör ingenting. För man vet inte vilken vinkel man ska börja tackla allt ifrån. Där är jag nu. Jag stirrar på alla stora måsten och jag funderar på hur i hela världen jag ska ta tag i allt. Samtidigt som tentaperioden lurar runt hörnet. Suck och stön.
Idag tog jag i alla fall tag i jobbansökningarna. Jag tror att det hjälper om man gör lite i taget. Då bevisar man för sig själv att man klarade av en liten del. En liten del blir tillslut en stor del och sedan jag man tagit en ganska stor tugga ifrån den där äckliga koagulationen av måsten....
Men det är väl så här det är att vara vuxen antar jag. Karusellen av företaganden och måsten slutar väl aldrig snurra? Och mitt i allt detta ska man försöka skaffa familj, hålla hälsan i schack, äta rätt, ha en hobby och hitta sig själv. Vem har ork och kraft till allt??
Så här ser det ut nästan precis utanför min dörr. Det är vinter och man kan inte ta miste på att julen finns runt hörnet. Vintrarna är ofta vackra här. Stora snöflingor faller stilla om kvällarna och dagarna är soliga och gnistande vita. Det är en vacker stad jag bor i.
Det har varit mycket firande här nu kring jul. Förra helgen kunde jag se fyrverkerierna från mitt fönster. Runtom i staden har de smyckat med julateraljer och på piatsa Unirii har de öppnat en isbana och suttit upp en karusell för barnen.
Modul två är redan i full gång. Jag är fortfarande helt salig. Det är riktigt roligt och jag vill bara att kvällarna ska ta slut så jag kan komma upp till nästa dag i skolan. (okej, inte varje dag men väldigt ofta). Det kan bli lite långrandigt ibland på genomgångarna eftersom vi redan har läst så mycket om det vi går igenom nu. Som GERD, levercirros, magsår osv. I förrgår suckade hela klassrummet ljudligt när läraren slog ut händerna och frågade "have you ever heard of something called barrets esophagus"!? Frågan är vad vi inte vet om barrets vid det här laget....
Vi läser mycket av det som vi studerat tidigare i tvåan och trean men nu är fokuset mer på det kliniska. Tex hur hanterar vi en patient som visar symptom på tex GERD. Allt från klinisk undersökning, patologisk analys, alla tester och sedan en behandlingsplan. Vi diskuterar olika fall och vår lärare utmanar oss mycket. Ställer direkta frågor och diskuterar våra svar med gruppen. Det känns som om man blir formad nu. De vill få oss att tänka själva och dra egna slutsatser. Det är det som gör en bra läkare tor jag. Att man snabbt kan sätta ihop alla tecken och symptom och sedan fastställa en diagnos.
Farmakologin kan nog bli utmanande. Kemin känner jag mig inte orolig över ännu. Runt den 14e januari har vi sluttentorna för modul två. Det kommer bli en del studerande över jullovet. Men jag kommer hem till familjen i alla fall. Tack och lov. Det ska bli så roligt att se alla igen. Jag är tött på att sitta ensam här nere på jul nu!
Hoppas ni får en trevlig helg. Jag hoppas jag får mig själv att studera största delen av min. Det gör det inte lättare när jag har GTA 5 nära till hands :))
Kram!
Vilken dag! Jag är så lycklig. Kärleken till medicin är stor idag och jag känner att jag brinner för det jag läser mer än någonsin. Dagen började med internmedicin och vår grupp har fått en fantastisk handledare på kliniken! Han tog sig verkligen tid och diskuterade olika fall med oss. Vi tog anamnes och fick diskutera oss fram till olika diagnoser och han fick ta pulsen på vår kunskap. Det kändes fantastiskt att kunna lägga fram argument för olika diagnoser samt diskutera vilka steg man ska ta i patientens behandling. Vi får verkligen användning för all den kunskap vi lagrat i huvudet under de teoretiska åren.
Varje morgon kl 08.00 ska vi delta under läkarnas morgonmöte där de diskuterar olika medicinska fall de varit med om, eller så diskuterar de nya medicinska upptäckter och vi får delta och ställa frågor. Efter det går vi bredvid vår handledare på hans ronder på sjukhuset och pratar med patienter och diskuterar sedan tillsammans. Vi ska också delta under olika undersökningar så som endoskopi och ERCP. Så varje dag kl 08.00 till 14.00 är vi på kliniken. Sedan läser vi farmakologi och klinisk biokemi denna modulen också och schemat är tuffare än det var under modul 1. Men det gör inget nu när det är så intressant! Som läraren sa idag: "Ni är unga läkare allihopa. Det är nu er resa börjar på allvar".
Det känns så nära nu, så verkligt. Om mindre än två år är jag läkare. Det är helt sjukt!
