Dagarna flyger förbi och det är redan dags för terminens första prov. Som vanligt räknas de mindre proven in i slutbetyget och därför vill jag försöka hålla mig runt 9-10. Det är lättare sagt än gjort då jag inte kan plugga under veckorna. Endast en dag i veckan slutar jag kl 18.00 annars går jag alltid till 20.00 och efter det är jag helt slut. Men jag gör så gott jag kan under helgerna och försöker ligga i fas med allt. Provet i morgon är i patologi, vi ska kunna en del om lungcancer och andra patologier som innefattar lungorna.

Jag känner mig som vanligt vemodig inför denna terminen, Det är tyngre än någonsin och ämnen som patologisk fysiologi får mig nästan att tappa hoppet. Som tur är så är semiologin så bra detta året som jag sa i det tidigare inlägget. Vi lär oss allt mer om olika hjärtsjukdommar och sakta men säkert lär jag mig identifiera olika hjärtljud och ecg kurvor. Det är riktigt roligt.

Förra lektionen i semiologin började vi med något som kallas "problem based learning". Det innebär att vi tar upp ett kliniskt fall gemensamt i klassen och diskuterar det allihopa tillsammans med läraren. Fallet vi fick senast såg ut ungefär så här:

"40 år gammal kvinna kommer till akuten med grav dyspne(andnöd), 7 på Borgs skala i samband med hemoptys (upphostning av blod). 

Fysiska tester visar: Feber, varmt ödem på höger ben, positivt Homans tecken, takypne(häftig andning) takykardi (snabb hjärtrytm) sammt ett Wells score på 8,5 pct.

Utöver det får vi uppgifter om patientens personliga och familjehistorik och sedan blodvärden samt röntgen resultat."

Hela iden med detta är att vi alla ska diskutera oss fram till en diagnos tillsammans. Även om det är lätt att dra slutsattsen att kvinnan fått en lungemboli vilken var ett resultat av en djup ventrombos som i sin tur hade förvärrats då patienten under en lång tid använt preventinmedel (den personliga historiken gav information om att patienten ofta var stillasittande samt använde preventinmedel) så är poängen att vi ska fråga oss själva vad vi inte förstår. Sedan ska vi alla skriva ner vad vi inte förstod utav det vi läst t.ex. "vad är Borgs skala". Sedan ska vi tills nästa lektion ta reda på svaren och ännu en gång diskutera fallet.

Personligen kände jag att jag hängde med bra och kunde det mesta utöver några blodmarkörer. T.ex. Wild homozygous genotype for G20210A. Eller: homocysteinemia: 32.4 mmol/l.

Jag tycker det är en bra ide eftersom vi på så sätt själva kan ta ansvar för att lära oss det vi inte kan. Om jag till exempel har missat vad Homans tecken är förnågot så får jag nu en chans att ta igen det. Det känns som ett bättre sätt att lära än att bara sitta och passivt lyssna under genomgångarna. Vi får se hur det utvecklar sig.

Tillbaka till lungcancern! Håll tummarna imorgon kl 11.00. Just nu känns det extra tungt att dagen imorgon börjar med 3 timmar rumänska innan provet. Jag är så trött på att vi ska lära oss helt perfekt rumänska. Jag går med på att vi ska kunna förstå och göra oss förstådda men det är löjligt att det ska vara så petigt med avancerad grammatik. Det är inte som att någon av oss kommer stanna och jobba här. Suck.

Jaja back to studies. Tack för att ni tittade in!