Jag är så dum! Jag har ignorerat ett enormt hål i min hörntand i nästan två år nu. Jag har lagat den lite lätt några gånger men aldrig följt upp med rotfyllningen. Jag har extrem tandläkarfobi. I torsdags gjorde jag i alla fall slag i saken och släpade mig till tandläkaren. Hade jag vetat vad jag skulle gå igenom där hade jag nog aldrig gått dit.

Det började med att jag svimmade när tandläkaren gav mig bedövningssprutan. När han väl började borra gjorde det så ont att jag skrek konstant i 20 minuter tills han nådde den inre delen av tanden. Då var det dags att sätta en ny bedövningsspruta i de djupare nerverna i tanden. Det var smärta jag aldrig upplevt förut. Till råga på allt tog inte bedövningen som den skulle för min tand var så infekterad. Så jag fick ca fem sprutor nerstuckna i tanden innan det gick att leva med smärtan från borren. Fyra borrar senare hade han fått ut två stensamlingar och en nerv ur min massakrerade tand. Då hade det gått ca två timmar och jag höll på att svimma igen av smärtan.

Såklart var det inte färdigt där. När han hade borrat upp alla tre rotkanaler skulle han rensa dom, genom att köra ner nålar i varje rotkanal, nålar med taggar på sidorna som antagligen slipade kanalens väggar. Man kan känna när nålarna nästan rör vid käkbenet. Jag skrek och grät tills jag inte orkade mer. Han måste ha tryckt ner nålarna ca femton gånger innan han var klar. Då äntligen stoppade han in en nål i varje rotkanal och fyllde igen hålet. Tre timmar senare.

Och det är inte klart ännu. På torsdag ska jag tillbaka igen och göra samma sak. Höll på att hoppa ut genom fönstret när han sa det. Tre timmar av konstant smärta IGEN!? Känns som att jag blir straffad för något.

Låt detta vara en varning till alla er som skjuter upp tandläkarbesök! Inget är värt smärtan man upplever under en avancerad rotfyllning!

Annars pluggar jag bara. Ingen fest, ingen fritid, ingenting. Livet känns grått men det är så det ska vara när tentaperioden är nära.

Fick ett mail imorse av min vackra väninna Julia Pantea. I mailet fanns 45 livsråd, skrivna av en nittio år gammal kvinna. Det fick mig att tänka mycket och det tog upp saker vi alla borde tänka på oftare. Här är några utav hennes insikter om livet:

-Livet är inte rättvist

-Livet är för kort för att slösa tid på att hata någon

-Ditt jobb kommer inte ta hand om dig när du blir gammal. Håll kontakten med nära och kära!

-Spara till pensionen

-När det gäller chocklad så är resistans meningslös

-Kom till ro med ditt förflutna så det inte förstör nuet

-Det är okej att gråta framför dina barn

-Sluta jämföra dig med andra, du har ingen aning om vad deras resa handlar om

-Om ett förhållande måste hållas hemligt ska du inte vara i det

-Släpp allt i ditt liv som inte är användbart, njutningsbart eller skänker dig lycka.

-Det är sant som de säger, det som inte dödar det härdar

-Var excentrisk nu, vänta inte tills du blir gammal

-När det gäller sex så är hjärnan det viktigaste organet

-Du står för Din lycka. Ingen annan

-När du upplever en så kallad katastrof, fråga dig själv: Kommer detta betyda något om fem år?

-Lär dig förlåta

-Vad andra tycker om dig har du inte med att göra

-Tiden läker. Ge tiden tid.

-Ta inte dig själv så allvarligt. Ingen annan gör det

-Om vi alla slängde våra problem framför oss, och vi såg alla andras problem hade vi gladeligen plockat upp våra egna igen

-Hur du än mår, ta dig upp ur sängen, klä på dig och var på plats

-Allt som betyder något i slutändan är att du har älskat

Regina Brett

Gud vad skönt det var att bara få vila igår. Komma hem och inte behöva stressplugga. Man värdesätter inte sin fritid om man inte måste offra den långa perioder. Igår satt jag och pratade lite med en kille som sökt till Cluj nu till höstterminen och han berättade att seminarium ser lite annorlunda ut på utbildningarna i Sverige. Jag vet inte om det gäller alla utbildningar dock. Vad jag förstod så brukade deras seminarium vara mer ett diskussionstillfälle där man lär sig genom att diskutera ämnet i fråga i grupp. För oss är ett seminarium ett prov på hälften av det vi läst under terminens gång. Resultaten av alla småprov och seminarium räknas in i slutbetyget. Det innebär att om man fått en fyra på sluttentan och har gjort bra ifrån sig under terminens gång så kan man bli höjd till en femma och klara sig.

Jag hade önskat att vi hade fler frågor under våra seminarium. Vi har oftast två eller tre frågor på ca fem kapitel. Det känns inte riktigt rättvist. Har man läst mycket så vill man ju visa vad man kan. Och har man fokuserat mindre på något som känns mindre viktigt och istället prioriterat det som är komplicerat och svårare att förstå sig på så känns det surt att få ett lågt betyg baserat på två frågor.

Nu är det två timmar kvar tills seminariet i fysiologi kör igång. Jag är sååå nervös. Som vanligt. Jag prioriterade bort de reproduktiva organen inför detta seminariet så jag kunde lägga full fokus på allt det andra. Jag hoppas att vi inte får mycket frågor om ägglossning etc. Först tänkte jag sikta på en tia, men nu är jag glad om jag landar runt en åtta. Det är mest för att bevisa för mig själv att jag klarar att plugga hårt och lära mig mycket under kort tid. Det kommer ge självförtroendet en kick.

Jag hoppas att vi får frågor om hormon, binjuremärgen och uppbyggnaden av ben. Hoppas hoppas.

Håll tummarna kl 13.00!