Det är så skönt att det äntligen blivit lov! Det är så lugnt och tyst. Jag har städat undan alla böcker och block. Jag tänker inte ens titta på dem innan skolan börjar. Jag försöker fokusera på att komma igång med träningen igen men det går segt. Jag har mest sovit tills nu.

Jag har fortfarande inte fått betyget från den sista tentan i gastroenterologi. Det borde komma vilken dag som helst. Jag hoppas på en tia. Då har jag ökat mitt snitt ännu ett snäpp närmre stipendium.

Nu börjar snart modul tre. Vi kommer läsa endokrinologi (kroppens olika hormon och dess funktioner) Oftalmologi (läran om ögat) Hematologi (läran om blod) och en egen kurs om diabetes.

Denna gången är jag mer motiverad än någonsin att studera riktigt hårt. Att få stipendium är min morot. Mitt ljus i horisonten. Det skulle göra så stor skillnad. Pengarna jag kommer tjäna ihop i sommar plus ett stipendium skulle kunna bära mig nästan ett helt år här nere. Jag känner att jag har vad som krävs för att kunna studera så mycket som det behövs.

Här är lite bilder från dagarna som gått:



I fredags var det stor fest. En vän till mig hade bokat bord på ett hotell en bit från Cluj. Vi hade jätteroligt. Det var konstigt att umgås med så mycket folk igen efter att ha suttit inne så mycket. Senare på kvällen gick jag ut och dansade med en rumänsk tjejkompis. Det var välbehövt kan jag lova. Vi dansade utan paus till klockan 05 på morgonen.


Annars har jag som sagt mest sovit. Jag har njutit av att kunna spela en del också som ni ser. Det var längesedan nu. Jag njuter verkligen av bra spel. Det är mitt sätt att koppla av. Stänga av världen för en stund.

Men nu är det dags att ta tag i träningen igen. Gymmet ligger bara 5 min bort så jag har inga ursäkter längre. Det är bara att göra. Ska bli skönt att inte känna mig som en soffpotatis.

Jag vill passa på att tacka för era fina kommentarer också. Det var många som uppmuntrade mig under mina mörka dagar under tentaperioden. Tack ska ni ha!

Tack för att ni kikade in.

Idag är en sådan dag då jag undrar varför jag gav mig in i detta. Tentan idag var extremt påfrestande. Jag väntade på min tur i fyra timmar innan jag fick komma in och bli förhörd av läraren. Och vilket förhör. Jag vet inte om det var min utmattning eller hans sätt att ställa frågorna som gjorde det så svårt. Jag var väldigt säker på mig själv innan. Jag har studerat mycket och jag vet att jag har koll. Men det gick inte bra och han var den typen av professor som gillar att understryka att man gör dåligt ifrån sig. "jag förväntade mig mer av dig Alexandra" "Ni studenter tror att detta är en lekskola" "Hur ska du någonsin bli läkare om du inte kan studera!?" osv. Känner mig helt nedbruten. Jag kan inte minnas sist en tenta gick så dåligt... Jag fick inte ett jättelågt betyg, det blev en åtta, men det var känslan av att bli förnedrad som sitter i fortfarande. Jag var så trött och sliten och jag förstår fortfarande inte exakt vad han ville ha svar på.

Denna tentaperioden är en mardröm, och nästa modul ska bli likadan säger de nu. Jag vet inte vart jag ska hitta styrkan. Det är sista delen av tentan imorgon och jag är för trött för att ens förstå vad jag läser. Det får räcka nu. Sömnberövad, förnedrad och totalt sönderstressad. Det är ironiskt att man studerar för att rädda liv så ska man ha ihjäl sig själv i processen...

Det blev näst högsta betyg i farmakologin! Har inte kommit ner på jorden ännu! Jag firar med en stor cappuchino till kvällsstudierna. Imorgon är det dags för praktiska delen i gastroenterologi och på onsdag är det teori. Måste fortsätta repetera.

Jag är så lycklig! En nia! Jag pluggade hårt och det gav utbetalning. Nu är det bara två dagar kvar av konstant stress sedan är jag fri! 

Hade ingen aning om att det var fredag idag, dagarna flyter ihop. Tiden försvinner och allt cirkulerar kring hur mycket jag hinner repetera innan dagen är slut och jag måste sova igen. Varje minut räknas nu. Det är en stor tenta. Sista gnuttan energi ska tryckas ut och jag ska klara mig med marginal över mållinjen. Bara lite kvar nu. Nästa fredag vid denna tiden är jag fri. Helt min egen. Inget mer hetsplugg! Men det är en bit kvar innan det är över för denna gången. Bara...lite...till

Det är ännu en tidig morgon och jag har börjat lägga upp planeringen inför nästa stora tenta. Vi har ett berg av material men gastroenterologi är lite sammanvävt med de andra ämnena vi läst så det känns som att jag har en bra överblick. Det är detaljerna som ska bankas in. Det är ett roligt ämne också. Man känner verkligen att man ska bli läkare när man studerar det. Inte som farmakologi där det känns som om man lika gärna kunde ha suttit och lärt sig hela telefonkatalogen utantill. Namn och nummer som bara ska tryckas in i huvudet. Ryser bara av att tänka på gårdagen.

Men det jag gillade med tentan igår var att den var så grundlig. Många olika typer av "cases" där man fick tillfälle att pröva sin kunskap. Och det var intressant att få diskutera olika behandlingar med läraren. Jag fick till exempel frågan hur jag skulle hantera en patient med hepatit på gränsen till cirros och grav depression. Hur skulle jag lägga upp behandlingen med tanke på att interferoner förvärrar depression ganska rejält. Vi diskuterade kring olika lösningar och det tyckte jag var intressant. Speciellt eftersom läraren som förhörde mig var psykolog som hade handskats med liknande fall många gånger. Det var ett givande samtal vilket jag uppskattar. Problemet är bara hur det gick på den teoretiska delen. Det känns som att den tentan var gjord för läkare som håller på att specialisera sig, inte fjärde årets läkarstudenter. Jag förstår att folk bröt ihop och grät utanför. Detta är en hemsk tentaperiod... Och väntan på resultatet är värst. En vecka av ångest inför resultatet ligger framför mig.

Men nu tar jag nya tag. Garderad med kaffe och Harrisons böckerna. Jag hoppas innerligt att denna tentan går bättre än farmakologin!