Snart sista tentaperioden för i år
Nästa vecka börjar tentorna. Det har varit en ganska avslappnad modul så jag hoppas att jag har lyckats ligga någorlunda i fas för att inte behöva känna mig allt för stressad nu när tentorna är runt hörnet.
Jag gymmar och pluggar och någon utgång här och där har det också blivit i det fina vädret. Vi har 30 grader och strålande sol nästan varje dag. I fredags var jag på ett ställe som heter "rooftop daydreaming". En stor tillställning på en enorm terass uppe på ett tak. Jag hade jätteroligt.
Idag är jag hundvakt åt den här lille killen:
Han heter Majlo och är en några månader gammal pomeranian. Det är så roligt att få ha en hund för en liten stund igen. Jag saknar verkligen Yoda. Den här lille killen är så liten att jag är livrädd att tampa på honom hela tiden. Och han vill vara så nära hela tiden. Känns som en liten kyckling :)) Det är otroligt vad enkelt det är att ta hand om en sådan liten hund.
Det känns som om det inte alls var längesedan som Yoda var så här liten. Jag saknar honom så det gör ont ibland. men han har det jättebra nu. Han är i Sverige och har ett bättre liv än jag någonsin hade kunnat erbjuda här i Rumänien. Jag träffar honom varje sommar.
Min lille gris som har blivit så stor. Chow chows är verkligen inte helt lätta. De är enmanshundar och är väldigt kalla mot alla utöver deras ägare. Det är ingen hund man borde börja med men jag ångrar det inte en sekund. Det finns ingen hund som Yoda.
Sist men inte minst vill jag skriva några rader om Lisa Holm. Det har varit en ofattbart grym vecka vilket man har kunnat följa i tidningarna. Bilbomber, folk som blir överkörda och en ung flicka som blir bragd om livet. Det gör för ont. Vad är det som sker i Sverige?? Det har eskalerat totalt. Det är en sådan ofattbar ondska. Jag kände inte alls Lisa men det gjorde ont i mig som om det var någon som stod mig nära som försvann.
När jag delade bilden på henne på facebook första dagen minns jag att jag tänkte, "Gud, jag hoppas att det är ett sådant där fall som löser sig på 24 timmar. Snälla låt det vara en sån där tonnårsrebell som rymt hemifrån för en natt". Jag grät när dödsbeskedet kom...
Jag minns hur det var att vara en 17 år gammal flicka i den stora världen. Hur full av liv och nyfikenhet man var. Hur världen låg öppen. Hur man var hungrig på livet. Det är så ofattbart orättvist!
Den ljusglimt som ändå fanns i denna tragedin var att se hur människor hjälpte till. Hur så mycket folk engagerade sig i flickans försvinnande. Folk kom dit och letade dag och natt. Det är så fint! Sådant väcker hopp om mänskligheten trots allt. Det finns så mycket gott bland all grymhet ändå. Tack och lov för det.
Vila i frid lilla flicka.
1 kommentarer:
Hej jag vill börja läsa medicin nu i höst och undrar hur det är första året? Hur är skolan? Är det mycket press? Hur är det att plugga där? Hur många timmar ägnar du dig åt plugget ? Tacksam för svar.
Skicka en kommentar