Denna veckan gör jag modulens sista tenta. Den är rätt tung med material som känns som om det aldrig tar slut. Men mycket är repitition. Jag repeterar de olika systemen i kroppen, mag och tarm, lever, njurar, blod osv. Mycket vet jag redan men när det gäller barn så finns det en del som skiljer sig från det vi tidigare lärt oss om medicin rörande vuxna.

Det blir en hel del kaffe och en del stirrande ut genom fönstret i djupa tankar. Jag känner mig harmonisk(just nu). Det beror nog på att jag förstår det jag läser. Jag märker att mitt studiesätt är bättre, skarpare, effektivare än tidigare. Jag har lärt mig vad som är viktigt och vad jag kan lägga mindre energi på. Jag kan solla ut det absolut nödvändigaste och spara väldigt mycket tid. Jag tror att den faktorn som bidragit mest till detta är insikten om att jag faktiskt läser för mig. Ingen annan. Inte för tentan, inte för läraren utan för min egen kliniska kunskap.

Jag fokuserar inte på vilket enzym som interagerar med vilket. Jag fokuserar inte på hur många subgrupper det finns av en blodsjukdom. Visst, jag läser det och går igenom det några gånger men det jag lägger tyngd på är den kliniska medicinen. Vad ser jag? Hur ska jag undersöka det jag ser för att ställa en diagnos. Vad kan diagnosen högst troligt vara? Osv. Det handlar om att ha överblick. Det ger mig en sorts lugn att känna att jag läser för mig. Pressen är inte lika svår att hantera längre. Det blir så mycket roligare när jag ser studierna och kunskapen som en investering inför framtiden.

Men nog om mig och mina revolutionerande sätt att studera på :P Detta är nog insikter som alla läkarstudenter får förr eller senare.

Hoppas ni har en härlig söndag. jag tänker på er där hemma!