första modulen år 6!
Gud vad härligt det är att vakna med träningsvärk. Jag har lärt mig att tycka om känslan av att varje muskel är spänner och stramar när jag vaknar. Jag är glad att jag behöll mina gymvanor över sommaren även om jag inte tränade lika hårt som jag vanligtvis gör här nere i Cluj. Det är skönt att vara tillbaka. Jag älskar verkligen att vara med min familj hemma i Sverige men jag har verkligen levt de bästa åren av mitt liv här nere i Rumänien. Om någon hade sagt för tio år sedan att jag skulle spendera den roligaste tiden i mitt liv i Transsylvanien hade jag skrattat högt. Låter helt absurt. Men här är jag nu. Ett år från min läkarexamen på plats i en stad som jag aldrig hade vetat existerade om jag inte tog den där chansen för flera år sedan.
Det är lite vemodigt nu. Samtidigt som jag glädjs åt allt jag har här nere så har allt en sorglig efterklang nu. För jag har bara ett år kvar här nere. Mitt liv är ju här nu. Jag har vänner här från hela världen som jag kommer sakna ihjäl mig efter. Jag kommer sakna studierna, friheten, studentlivet och till och med tentastressen.
De har delat upp klassen i två serier detta året. Det är synd för det har splittrat den grupp jag gått i nu sedan år tre. Vi har blivit så nära under åren som gått och det är verkligen synd att vi inte får ha gruppen kvar. Men som vanligt går det inte att göra något när dekanatet har bestämt sig. Anledningen till denna ändringen var att universitetet vill att vi ska ha färre elever per lärare. Serie ett läser därför sina ämnen för sig medan vi i serie två läser helt andra ämnen. Sedan byter vi. På det sättet blir vi färre elever på lektionerna och just den grejen kan nog vara bra. Ibland när vi är 12 elever på en lärare får man inte riktigt tid att diskutera och ställa frågor så att man lär sig riktigt. Och man får nästan slå sig fram för att få undersöka patienterna. Men som sagt, mycket sorgligt att inte få gå i samma grupp som mina gamla kollegor. Detta kollaget gjorde jag i början av förra året när kardiologin var klar. Kommer sakna er!
Denna modulen börjar vi med obstetrik och gynekologi. Vad jag förstår på dem som redan läst detta året så är denna modulen en av de tyngre vi läser i år. Vi kommer göra en del nattpass under modulen och tentan liknar den vi gjorde i internmedicin/semiologi och den var ganska svår. Så jag har gått in i fullt studiemode och känner mig redo att sikta högt. Gynekologi och allt som rör det är inte riktigt min grej. Kommer bli mycket fokus på barnfödslar speciellt och det har tidigare inte intresserat mig så mycket. Men vem vet, det kanske vänder totalt. Jag hade samma inställning till reumatologi men det tyckte jag var riktigt roligt. Det finaste med denna modulen är att sjukhuset vi ska vara på ligger ca 300 meter från min dörr! Det kommer underlätta under under de kommande kalla månaderna att man slipper gå så långt eller sitta och vänta på bussen. Som förra året när vi läste pediatrik långt bort ifrån stan och man satt varje morgon kl 06.30 och väntade på bussen som alltid var så fullproppad att man knappt kom på så man fick sitta och frysa ansiktet av sig tills man lyckades knö sig in i den tredje eller fjärde bussen som kom. Usch. Ryser vid minnet. Men nu är det bättre tider. Jag känner mig redo.
Nu kör vi! Gasen i botten, sista året på läkarlinjen!
2 kommentarer:
Lycka till gumman! Kommer också att sakna Cluj. Vi får se till att få en rejäl dos av stan nästa sommar.
Vi verkar vara skapta för att utveckla nostalgi över de flesta stadier i livet, oavsett hur vi kände där och då. Jag saknar en hel del från studentlivet bland annat vänner. Även från AT där det fanns en liten grupp AT-läkare. Nu - lite senare i karriären jobbar jag egentligen helt solo och vissa dagar pratar jag inte ens med en annan läkarkollega.
Men en sak jag inte saknar är tentastress! Den är utbytt mot patientångest - Glömt något prov? Missat nåt på US? Tolkat blodprov fel? Doserad medicinen rätt? Valt rätt diagnostik?
Mer intressant att våndas över kommer - var så säker :)
Kalleri13
Skicka en kommentar