Nu börjar det dra ihop sig inför sluttentan i semiologi. Tiden flyger iväg och för varje dag som går växer nervositeten. Semiologi och patologi är det jag varit bäst på detta året och jag vill verkligen få högsta betyg nu. I alla fall i semiologin. Jag upptäckte just att man inte använder ordet semiologi på svenska. Jag antar att det heter internmedicin, eller allmänmedicin. Jag kör på internmedicin, rätta mig om jag har fel. Det innefattar allt som har med praktisk medicin att göra. Vilka tecken och syndrom patienten visar upp och vilka tester vi ska göra för att fastställa en diagnos.

Som jag nämnt tidiagre är jag väldigt fascinerad av hjärtat. Jag är så tacksam att få studera någonting jag tycker är roligt. Mag-tarm kanalen är inte lika kul så jag är glad att jag studerade mycket inför testet vi hade under terminen så jag kan lägga fokus på att repetera hjärtat nu. Främst EKG behöver jag damma av.

Under terminen har jag skrivit ner allt vi behöver kunna och jag behöver egentligen bara läsa allt om och om igen fram till fredag. Ändå blir det att jag sitter och skriver hur mycket som helst och helt plötsligt har hela dagen gått och ja har skrivit ner oändliga sidor av "viktiga punkter" som jag redan har nedskrivet sedan långt innan. Jag gillar att skriva och jag lär mig bättre när jag skriver ner saker, att läsa igenom tycker jag är svårt. Efter någon timme blir jag väldigt rastlös. Men ingen sa att det skulle vara lätt...

Ibland undrar jag om folk verkligen läser igenom allt jag skriver. Känns som om jag håller en monolog med mig själv ofta, mest för att hålla disciplinen uppe medan jag studerar. Jag motiverar mig själv mycket genom att skriva om allt jag gör. Och studierna är verkligen allt jag gör just nu. jag hoppas att det ska löna sig.


Jag försöker hålla rutinerna med gymmet också och det har gått bra hittills. Minst tre gånger i veckan går jag och kör mest cardio. När jag har tid ska jag lära mig bygga lite muskler också. Men att springa av mig några gånger i veckan hjälper mig verkligen att tänka bättre. Jag rekommenderar alla som sitter och studerar mycket att ni släpar er till gymmet då och då. Det är en investering för studierna så att man kan hålla fokuset uppe längre. MEN gå på kvällen! Det är ett ypperligt tillfälle att ta ut sig så att man sedan kan få en god natts sömn. Men att träna på dagen fungerar inte alls för mig. Jag är helt slut hela dagen efter ett pass.

Men nu ropar böckerna. Det känns som att jag sitter i ett fort och studerar, jag har så mycket block och böcker uppradade runtom mig. Sobotta för hjärtats anatomi och Harrisons internal medicine för resten. Fantastiska böcker. Jag önskar att jag hade kunnat lägga pengar på en bok om ecg också. Det hade varit till stor hjälp nu. Materialet vi har fått är...förvirrande minst sagt.

I fredags tog vi en bild under vår sista lektion inom internmedicin. Det var nästan lite sorgligt. Läraren hade tårar i ögonen och höll ett litet tal. Hon fick blommor och ett tacktal från oss också. Här är vi allihopa (Jag står på andra raden till höger):


Det har varit en lång resa. Jag har lärt mig så mycket. Det känns konstigt att tänka att det bara var knappt ett år sedan som jag började läsa praktisk medicin. Man utvecklas så mycket under kort tid och jag är stolt över mig själv som läst så mycket som jag har gjort. Tycker det är sorgligt att folk inte tar tillfället i akt och läser under terminen. I alla fall i ämnen som internmedicin. Det är ju saker vi måste ha stenkoll på inför framtiden. Men alla prioriterar olika. Jag ska inte säga för mycket då jag inte prioritrat farmakologin så mycket som jag borde denna terminen...