Gud vilken dag! Jag var uppe vid 05.00 och körde igenom allt en sista gång inför sluttentan i praktisk semiologi. Jag var riktigt nervös, mest för att jag har kämpat så mycket med detta ämnet och jag vill så gärna visa för mig och andra att jag klarar av utmaningar som denna. Samtidigt var jag jätteorolig att jag skulle bli så nervös som jag var igår under den skriftliga tentan då jag glömde bort två detaljer.

Tentan idag bestod av två delar. Först fick vi gå in i ett rum och lösa ett fall var. Vi fick ett papper med olika blod och urinvärden samt en beskrivande text. Jag hade oturen att få ett fall ifrån njurkapitlet. Det jag gillar minst. Fallet var följande:

En 67 årig man kommer in till kliniken med proteinuria (protein i urinen) värde 3,8 g/24h. Han har ödem samt diabetes och har sedan länge gått på NSAIDS. (non-steroidal antiinflammatory drugs). 

1.  Skriv ner albuminvärdet i blodet

2. Beskriv lipidvärdet i blodet och urinet och associerade kliniska tecken. 

3. Efter några dagar visar urinprovet hematuria (blod i urinen) och labresultaten visar på röda blodkroppar med oregelbunden morfologi (dysmorphic erythrocytes). Patienten har också högt blodtryck. Vad indikerar detta?

3. Vad är de vanligaste komplikationerna i patientens fall?


Jag upplevde detta fallet som ganska svårt. Som tur var har jag fokuserat mycket på glomerulonefrit och jag var väldigt säker på att diagnosen var nefrotiskt syndrom "pure form" med selektiv proteinuri utan hematuri. Jag baserade det det höga värdet proteinuri, diabetes och ödem. Jag skrev om albuminvärdet och komplikationer av hyperlipidemi så som xantelasma och xanthoma (lipidansamlingar runt ögon och fingrar) Sedan på fråga tre förvärrades tillståndet till nefrotiskt syndrom "impure form" med hematuri och högt blodtryck. So far so good. Men på sista frågan glömde jag nämna benskörhet som en komplikation av vitamin D bristen som uppstår i glomerulonefrit. Vilket drog ner mig från 10 till 8,50. Väldigt irriterande men jag känner mig stolt att jag kunde ställa en diagnos på ett ganska avancerat fall. Det känns avancerat för mig i alla fall som just lärt mig om njurpatologi :D

Vissa av oss klarade oss men några kunde inte ställa en diagnos på fallet vilket innebär att de blev underkända och inte fick komma vidare till "andra ronden". Redan efter detta var jag helt slut. Folk grät och vissa satt och bad utanför sjuksalen. Minst sagt en ganska stressad miljö. Själv var jag säker på att jag skulle svimma. Sist mitt hjärta slog så hårt var innan jag gjorde den praktiska delen i neuroanatomi. Och innan jag svimmade när jag var hos tandläkaren sist. Jag satt ner och fläktade mig själv i ansiktet med mina anteckningar innan mitt namn ropades upp.

Denna delen av provet var muntlig. Vi gick in två och två och blev bokstavligt talat grillade av läraren. Det haglade så mycket frågor att jag knappt kan minnas alla nu när jag tänker tillbaka. Vi fick varsin patient som vi skulle utföra olika test på. Jag fick kutana reflexer och lungauskultation. Att lyssna på lungorna var inga problem. Patienten hade något som vi kallar "barrel chest" och "kyphosis". Det ser ut som att patienten andas in väldigt intensivt fast hon inte gör det. Det förekommer ofta i emfysem/COPD. Men när jag auskulterade var ljudet normalt. Inget väsande eller pipande och inget nedsatt vesikulärt ljud. Allt lät normalt. Det var förvirrande. Men som tur var fick jag full poäng när jag skrev "normal vesicular sound. Possible emphysema/COPD due to inspection. Barrel shape and kyphosis".

Sedan var det kutana reflexer. Jag var så nervös vid detta laget att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag råkade dra instrumentet på linea alba av rectus abdominis (mittlinjen av magen) och på det förlorade jag ett helt poäng. Sedan fick jag beskriva vad testet kan indikera. Jag fick prata runt neurala skador vilket fungerade bra. Inte strålande men jag svarade rätt på alla frågor jag fick vilket höjde betyget en del. Sedan fick jag frågor om COPD och pneumothorax. Marfans syndrom, njurkolik, fysiologiska fynd i olika lungsjukdommar med mycket annat.

Allt som allt blev det en nia i praktiska och antagligen 8-9 på teoretiska. Det plus alla mindre poäng och småprov under terminen kan lyfta upp slutbetyget till en tia. Men det tror jag inte. Jag känner ingen som har fått en tia i semiologi. Nästa vecka får vi slutbetygen.



Men det är nu tentaperioden börjar på riktigt. Patologisk fysiologi är redan om fyra dagar och jag känner mig jätteosäker. Semiologin gillade jag och jag har läst mycket under terminen. Sedan fyra dagar efter patofysen är det farmakologi. Där är jag säker på den teoretiska biten men inte alls på den praktiska biten.

Efter det är det är det morfologi. Ett berg av kunskap som ska dunkas in bokstavligt. Och sedan några småämnen på det. Det känns som att jag ska bestiga ett berg. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara av allt detta riktigt. Det känns omöjligt just nu. Men jag kan bara göra mitt bästa och läsa varje minut av varje dag. Bara en månad kvar sedan är det över. Jag kommer vara helt borta från radarn nu så jag ber om ursäkt i förväg för att det kommer bli dåligt med uppdateringar fram tills jag gör patofys tentan.