Nu börjar jag bli riktigt nervös. Imorgon är det dags för den teoretiska tentan i semiologi. Jag har pluggat väldigt mycket och jag hoppas på ett högt betyg. Semiologi är det jag har fokuserat mest på så det skulle kännas surt att hamna mellan sex och åtta i slutbetyg. Men man vet aldrig.

På torsdag gör jag den praktiska delen och den känner jag mig mest nervös inför. Teori är lättare, det är bara att läsa. Men att sedan använda sin kunskap i praktiken är en annan sak. På den praktiska tentan får vi en egen patient. Vi ska ta anamnesen på rumänska och sedan utföra olika test t.ex. fastställa om patienten har allt ifrån diskbråck till lunginflammation eller njursten. Med mycket annat. Allt detta medan läraren står bredvid och betygsätter oss en och en. Väldigt nervöst minst sagt. Jag är livrädd att göra små misstag som drar ner betyget som t.ex. att perkutera över skulderbladet eller blanda ihop olika typer av ödem. Mest är jag orolig för lungundersökningen. Det är så svårt att höra de patologiska ljuden. Tex det knastrande ljudet som hörs vid lunginflammation, eller att skilja på väsande andning och ronki.

Idealscenariot hade varit om jag får lasegue test, Babinski eller palpera sköldkörteln. Och på lunginspektionen hoppas jag på något som är lätt att identifiera. Som emfysem eller hjärtsvikt i vänster kammare (inte säker på hur man beskriver left ventricular heart failure på svenska). Jag hoppas jag slipper saker som paresis test eller lungproblem som tex atelektas eller bronkiektas.

Nu blir jag nervös bara av att skriva om det. Måste fortsätta läsa. Just nu repeterar jag njurarna med fokus på alla normalvärden. Jag har lagt mycket fokus på lungorna så njurarna har hamnat lite i skuggan.

Håll tummarna för mig nu dessa två dagarna. Nu är det upp till bevis.