Två turbulenta veckor har gått och det känns verkligen att jag är inne i en ny modul. Vi börjar 08.00 varje morgon till skillnad från andra moduler detta året då vi fått någon välbehövd sovmorgon under veckorna. Dermatologin är helt klart det ämnet som är mest seriöst. Det är mycket information och eftersom jag inte var jätteintresserad av histologin under tredje året så har jag fått läsa i kapp en del. Hudens olika lager och dess cellkomposition är saker som jag helt hade glömt bort och fick repetera under helgen.
De har ett ganska imponerande vaxmuseum som vi gick och tittade på nu i veckan på dermatologimottagningen. Det är väldigt gammalt så mycket av det som hänger på väggarna föreställer tuberkulos och syfilis. Väldigt imponerande tycker jag. Vissa av figurerna ser så skrämmande äkta ut.
Vi läser också rättsmedicin denna modulen. Lika intressant som det är skrämmande. Vi får se hängda, skjutna och drunknade kroppar. Jag är glad att jag inte har speciellt mycket problem med lukter. Det är bara nålarna som är en utmaning.
Vi läser också barnpsykologi vilket hittills inte intresserar mig alls. Jag vet inte vad det är med all pediatrikorienterad medicin som gör mig så avtänd. Jag har verkligen noll intresse för barn. Jag ogillar dem inte alls men de intresserar mig inte.
Något som verkligen intreserar mig är vuxenpsykiatrin. Lektionen idag flög förbi med vindens fart eftersom mitt intresse var så högt. Vi fick ta anamnes på två patienter på psykavdelningen. En av dem hörde röster och hade gjort det i flera år. Han förklarade hur en vanlig dag såg ut för honom och vad rösterna sa till honom att göra och inte göra. Hur de begränsade hans vardag så till den grad att han var helt isolerad. Han var själv läkare men kunde inte jobba efter sin examen på grund av rösterna. Otroligt fascinerande. Sedan pratade vi med en man i min egen ålder (otroligt ung med andra ord) som led av bipolär sjukdom. Jag märkte det direkt när han kom in i rummet. Otroligt karismatisk, skämtade och fick oss alla att skratta. Sedan märkbart uppe i varv under tiden vi tog anamnes. Han förklarade att han gjort hela sitt examensarbete, komposerat musik, drivit ett företag och festat varje kväll, allt inom loppet av två veckor. Nästan helt utan sömn. Jag hade kunnat prata med honom i flera timmar om hur han tänker. Hur han agerar när hans hjärna går på högvarv och kreativiteten når sin topp under några veckor. Jag ser verkligen fram emot nästa lektion.
Utöver skolan så är det fokus på mitt examensarbete. Jag har kommit igång rätt bra och känner att det här kan bli riktigt bra. Jag gör en meta analys om förmaksflimmer hos äldre. Jag jämför olika nyskrivna artiklar och sätter ihop statistik för att visa på vad den bästa medicineringen är för äldre patienter med förmaksflimmer är. Inget jätteomskakande ämne precis men det känns bra att göra mitt examensarbete i kardiologi med en av de mest framgångsrika kardiologerna på sjukhuset. Det känns också bra att forska och fördjupa mig i förmaksflimmer då min morfar precis har fått den diagnosen.
Jag hoppas och tror att jag blir klar med allt i slutet av maj. Det blir riktigt nervöst att presentera allt för läkarna på sjukhuset!
Jag avslutar med lite vårkänsla. Äntligen har värmen börjat komma och Cluj börjar sakta men säkert vakna till liv. Det är en turbulent och spännande tid framför mig nu!
Det känns som om jag sitter på en strand och tittar ut över ett stormigt hav. Ett hav som jag just har simmat upp ur. Det är så stressigt och kaotiskt under tentorna att det känns lite som att vara inne i en storm. Världen blir så liten när man bara har ett enda fokus under några veckor.
Denna tentaperioden har verkligen gått jättebra. Två tior och en nia. Det är inte dåligt. Det känns riktigt bra att ha kammat hem högsta betyg i det ämnet jag gillade mest denna terminen. Akutmedicin. Den skriftliga delen kändes jättebra men den praktika delen var en sådan där tenta där tre lärare sitter och förhör en i ett rum. Tillsammans med andra kollegor från klassen som lyssnar. Det känns alltid som om man står på scen och ska uppträda. Det gör mig fortfarande smått nervös även om jag har varit med om detta så många gånger nu. Jag skulle utföra olika manövrar relaterat till hjärt-lungräddning. "visa hur du defibrillerar", "hur många Joules använder du"? "När ger du adrenalin"?, "hur många mg"? "Om patienten har en öppen fraktur som blöder kraftigt vad gör du då"? "Varför? Visa hur du tänker, hur vet du att frakturen är stabiliserad"? "Om tarmarna kommit ut ur ett sår på buken, vad gör du då"? "Hur hanterar du en brännskada. Vad är viktigast att prioritera"? osv. Frågorna haglar i samma takt som svetten rinner.
Jag vet inte vad som är jobbigast. En stressig och svår tenta där man är jättenervös eller en enkel tenta där man måste vänta flera timmar innan det är ens tur men man vet att det kommer gå bra. Jag tror tentor där man måste vänta länge är värst. Som igår i familjemedicin. Jag hade läst på mer än vad jag borde i ett ämne som inte riktigt intresserar mig. Det var mycket basics, sånt vi redan läst tidigare. Det motsvarar väl vårdcentralen i sverige. Patienter kommer in med ont i magen, ont i foten, dåligt allmäntillstånd, trötthet osv. Sedan tar man olika tester och lägger upp en behandlingsplan. Eller skickar dem till en specialist. Nästan allt material vi skulle läsa var repetition. Behandling av högt blodtryck, magsår, skrumplever osv. Den muntliga tentan började 08.00 och var klar kl 15.00 Sju timmar av att bara sitta och vänta.
Jag ser lite lagom road ut efter flera timmar i väntsalen... Men nu är det över, ännu en gång! Två moduler av fyra är bakom mig och hittills har det verkligen gått jättebra. Nästa modul läser vi infektion och dermatologi(hud). Jag har hört att det är rätt utmanande så det känns bra att vi har en hel vecka ledigt nu innan modulen kör igång. Jag har bara vå saker i fokus just nu. Mitt examensarbete och min träning. Allt annat kommer på andra plats.
Nu är hälften klart! Inom mindre än ett halvår är jag officiellt läkare. Även efter alla dessa år låter det helt overkligt. Det är så sjukt att jag tog mig igenom allt det här. Ska bli intressant att se vad nästa epok i livet har att erbjuda!
I förrgår gjorde jag tentan i anestesi och återupplivning. Det kändes jättebra. Mycket frågor om hur man hanterar patienter på intensivvårdsavdelningen. Mycket om smärtstillande mediciner, lokal och generell anestesi (inte säker på de svenska orden här).
På den praktiska delen fick jag förklara hur man gör en spinalanestesi och en epiduralanestesi. Det var också en hel del frågor om pH, acidemi och alkalemi. Det var riktigt intressant och jag känner att jag har lärt mig mycket efter kursen.
På lördag gör jag tentan i akutmedicin. Det är mycket scenarion med dockor som ska återupplivas. Vi simulerar drunkningsolyckor, bilolyckor och hjärtstopp. Det känns viktigt att veta precis vilka steg man måste ta när man ska ta emot patienterna på akuten. Eller i värsta fall måste hjälpa någon som faller ihop ute på gatan. Jag är mest orolig för att jag ska glömma något av stegen under den praktiska tentan. Typ kolla andningen innan jag kollar om luftvägarna är fria. Eller att jag ska råka defibrillera en hjärtrytm som inte är chockbar. Jag hoppas det ska gå bra. Jag var på simuleringscentrat igår och övade på det jag kände mig osäker på. Till exempel frakturer och trauman generellt. Hoppas verkligen det ska gå bra.
Vi har olika dockor för olika akuta scenarion. Här ventilerar jag en docka som fått hjärtstillestånd :)
Gud vad jag längtar till våren nu. Det är så kallt och grått. Hela Cluj ligger i ide. Sommaren i Cluj är så otroligt annorlunda. Hela staden kommer till liv. Pulsen är hög och det är alltid massa aktiviteter på gång. Jag kan inte fatta att det blir min sista sommar här...
Usch. Trött på vinter och grå tristess! Ge mig sol och vår!
Då var det dags igen för ännu en tentaperiod. Tiden bara flyger ifrån mig. Var det inte just sluttenta i gynekologi och obstetrik? Återigen känner jag mig som kaninen i Alice i underlandet. Ni vet han som alltid springer runt och är sen. Jag springer fram och tillbaka mellan klasser och dekanatet. Jag försöker lösa allt med examensarbetet samtidigt som jag pluggar inför tentor och springer på lektioner. Det finns nästan ingen tid över alls till något annat än skolan. Till och med gymmet får ligga på hyllan.
Hela resan här nere i Cluj känns lite som historien om Alice i underlandet nu när jag ser tillbaka. Allt är upp och ner här och inget fungerar så som man är van vid. Men ändå är jag rädd för hur mycket jag kommer sakna den här galna staden...
"No time to say hello, goodbye! I'm late! I'm late! I'm late!"
Alltid denna stress över att hinna med allt. Och sedan ska det bli ännu värre. Men nu känns det i alla fall att jag ska bli läkare på riktigt. Lärarna förhåller sig helt annorlunda till oss nu under lektionerna på kliniken. Kallar oss för "doktor" och låter oss göra mer saker. Det känns häftigt. Speciellt nu när vi läser akutmedicin. Det är verkligen jätteintressant och användbart i framtiden. Jag önskar bara att jag inte var så otroligt trött hela tiden. Speciellt mellan kl 08.00 till 14.00 ungefär. Alltid helt utmattad och tung i huvudet. Det är så dumt. Blir orolig att jag håller på att bli utbränd redan nu. Men jag stålsatte mig inför att det skulle bli jobbigt detta sista året redan i somras. Sjätte året är jättestressigt, det visste jag ju. Nu gäller det bara att slå sig fram till mål. Och nu är målet inom räckhåll. Jag kan nästan snudda vid målsnöret.
Jag känner att jag behövs hemma nu. Släktingar börjar bli sjuka och jag är så långt borta. Det är frustrerande samtidigt som jag vet att jag måste ge mitt allt till studierna just nu. Inget får gå fel dessa sista månaderna.
Nästa vecka börjar sluttentorna och jag tycker det ska bli riktigt roligt. Jag gillar verkligen att tenta av ämnen som jag är intresserad av.
Tack för att ni kikade in! Håll tummarna nästa vecka!
Det gick bra på gynekologi/obstetrik tentan. Mycket bättre än väntat till och med. Det har redan gått en vecka på den nya modulen och jag är verkligen jättetaggad! Vi läser akutmedicin nu äntligen och det känns som att man får användning för alla år av studier på riktigt. Det är en hel del kardiologi inblandat också vilket naturligtvis lockar mitt intresse ännu mer. Jag är helt säker på att det är kardiolog jag vill bli. Det har jag varit sedan första året på läkarlinjen. Det har sviktat lite mellan kardiologi och plastik men nu känner jag mig säker.
Det känns att julen är på väg. Julbelysningen är lika fantastisk som alltid i Cluj. Detta blir sista gången jag får uppleva vintern här nere. Det är en sådan sorglig underton i allt nu när min tid här nere lider mot sitt slut.
Jag har ett nytt liv här nere nu. Detta har blivit mitt hem. Det känns väldigt konstigt och läskigt att jag ska lämna allt snart. Men så är det ju här i livet. De svåra valen avlöser varandra. Jag försöker ha is i magen och intala mig att allt kommer lösa sig tillslut. Livet kommer snart förändras drastiskt och det kommer gå fortare än jag kan föreställa mig. Jag försöker ta vara på allt. Uppskatta de fina stunderna och inte stressa ihjäl mig. Det viktigaste just nu är mitt examensarbete. Det hänger över mig som ett svart moln. Jag har kommit igång men det är med nöd och näppe. Jag känner mig väldigt förvirrad och tiden går till stor del åt till att hålla mina tentatesultat på ett snitt runt 9.
Skolan går bra som sagt men mitt liv i övrigt känns väldigt osäkert. Skolan är mer eller mindre mitt liv och jag är lite trött på det nu. Jag vill att mitt liv ska börja på riktigt nu. Samtidigt som jag inte vill att tiden här nere ska ta slut...
Jag vill passa på att önska er alla god jul. Jag ser fram emot att komma hem och fira med mina närmsta. God jul och gott nytt år!
