TILLBAKA IGEN
Idag är det nästan ett år sedan jag slutade skriva inlägg här på bloggen. Tanken var att bloggen endast skulle gälla som ett bollplank för mina tankar under läkarlinjen. Det blev ett bra sätt att få ur sig frustrationer och jag peppade både mig själv och andra att fortsätta kämpa med tunga studier. Det var också ett sätt för min familj att kunna följa min resa från vilsen student till nyexaminerad läkare. Och vilken resa det var. Sena nätter fulla av tvivel, fler motgångar än jag kan räkna men också några av de ljusaste stunderna i mitt liv. Upplevelser och händelser som har format mig till den jag är idag.
Men nu är det nya tider och jag är till stor del någon annan idag än den jag var då. Jag har vid flera tillfällen velat ta upp bloggandet igen sedan jag slutade, men det har aldrig riktigt funnits tid. Det känns som att blogga är något som alla kan göra men inte en läkare. Ändå har vi så otroligt mycket tankar och funderingar som vi vill dela med oss av. Utan att röja tystnadsplikten naturligtvis.
Jag funderade först på att starta en helt ny blogg separerad ifrån denna. Mina gamla blogginlägg är ibland långt ifrån allt det man anser att en läkare ska vara. Men jag bestämde mig för att fortsätta på denna bloggen. Det känns mer äkta om hela resan finns med. Mer mänskligt. Alla är förvirrade rädda studenter i början. Det hör ju till. Alla måste få vara barn i början.
Idag kände jag att det var dags att starta upp skrivandet igen. Det finns en otrolig tillfredsställelse i att få ventilera sina tankar. Det tänker jag dra nytta av och förhoppningsvis blir någon inspirerad av mitt liv och mina tankar.
Så, vad har hänt i mitt liv sedan sist vi sågs? Här kommer en uppdatering i light format:
Jag blev läkare tillslut! Det är svårt att sätta de rätta orden på alla de känslor som uppstått i samband med att börja jobba. Total eufori, lycka på en helt löjlig nivå, skräck jag aldrig upplevt innan med inslag av extrem rädsla att göra fel. Skräckblandad förtjusning helt enkelt. Dagen de satte upp denna skylten på min dörr stängde jag in mig och grät av ren lycka. Strax innan jag tog emot min första patient någonsin. Det är en mäktig känsla att få se sitt namn skrivet på dörren. Som ett erkännande. En bekräftelse på att man nått det målet som kändes så ouppnåeligt för bara några år sedan.
Så vad gör jag nu? Jag jobbar på en liten privat vårdcentral. Jag har jobbat här i över ett halvår och jag trivs otroligt bra. Allmänmedicin var aldrig på kartan för mig under studietiden men jag kände direkt att det var helt rätt val. Jag har precis påbörjat min specialisering (ST) inom allmänmedicin. Jag kommer specialisera mig i fem år framöver innan jag blir specialist. När jag inte är på vårdcentralen är jag på ST-kurs eller deltar i olika seminarier inom olika medicinområden.
Jag är precis i början av min resa just nu och jag lägger grunden till det som kommer bli min framtida karriär. Jag försöker suga åt mig all kunskap jag kan för att göra ett så bra jobb som möjligt. Även om jag pluggade en hel del på läkarlinjen önskar jag verkligen att jag hade lagt ner ännu mer tid på studierna. Jag får studera en hel del under veckorna för att hålla mig uppdaterad och lära mig de svenska riktlinjerna. Dessutom var jag hela tiden inställd på att bli kardiolog under studietiden och prioriterade kardiologi högre än allt annat när jag studerade.
Det har varit en stor omställning att jobba i Sverige efter att ha studerat utomlands. Det gäller terminologi så väl som riktlinjer. Vissa saker är väldigt annorlunda från det jag lärt mig i Rumänien. Antibiotikabehandling till exempel. Där har jag fått tänka om en hel del. Jag får mycket hjälp att anpassa mig till det svenska systemet på ST kursen som tur är.
Sedan sist ni var här och läste om mitt liv har det hänt en del annat utöver jobbet som betyder mycket för mig och som har format mig under året som gått.
Min morfar gick hastigt bort för inte så längesedan. Vi var väldigt nära jag och han. Han är dessutom en av dem som sett till att jag kom igenom läkarlinjen när det var som allra svårast. Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Han har suttit ribban högt för mig när det gäller medmänsklighet och solidaritet. Jag har haft tur som fick ha honom i mitt liv så pass länge. Tack för allt morfar!
Jag har fått ett nytt ljus i mitt liv. Yoda gick bort hastigt men han finns alltid med mig och vaktar på avstånd. Som den hundgalning jag är skaffade jag mig en ny hund under mitt sista halvår i Rumänien. Dumt och oansvarigt tycker familjen, men jag ångrar det inte en sekund. All den glädje som Titan skänker mig har hjälpt mig när livet har känts svårt och mörkt. Som när jag gjorde min licenstenta till exempel. Han var bredvid mig varje steg på vägen:
Han är mitt ljus i livet. Redan över ett år gammal och en familjemedlem jag inte kan vara utan.
Som ni ser är vi väldigt nära minst sagt. Älskade hund!!
Jag spelar självklart fortfarande datorspel. Naturligtvis inte lika mycket som förr. Att jobba och gymma samt ta hand om en rottweiler äter upp all min tid. Men just nu roar jag mig med Mass Effect Andromeda om helgerna. Det kommer mycket bra spel nu och jag har funderingar kring att börja streama. Men det är bara funderingar än så länge. Jag har spelat datorspel så länge och passionen jag känner för spel har blivit en stor del av mig.
Men nog om mig. Det som är tanken med att börja blogga igen är som sagt att jag ska få dela med mig av mina tankar igen vilket känns bra när livet har tagit en helt ny vändning och man står framför något så stort och skrämmande. Jag vill också gärna skriva om hälsa och inspirera andra att må bättre. Jag försöker själv leva som jag lär genom att äta rätt och träna. Men det är inte alltid lätt! Jag vet hur det känns att vilja ta tag i sig själv men inte klara av det på grund av brist på tid och eller ork. Att slå sig fram i djungelträsket av olika träningstekniker och dieter för att hitta något som fungerar. Om mina erfarenheter kan hjälpa någon därute är jag mer än nöjd.
Tack för att ni kikade in idag. Lämna gärna en kommentar om vad ni vill att jag skriver om i framtiden!
3 kommentarer:
Alltid intressant att få ta del av dina tankar!
/Sus
Jag låter nog som en sån där som tjoar när de ropar ut nobelpriset i medicin *harkel* litteratur ÄNTLIGEN !!!!!!! jag har saknat det här och undrat vad du valde tillslut. Förvånad över att det inte blev kardiologi men allt kan ske i livet och man får lov att ändra sig. :) Nuförtiden är det jag som oroar mig och våndas men det ska gå förr eller senare... Välkommen tillbaka <3
Du är sååå grym!!! Jag är så glad att du är tillbaka, fruktansvärt ledsen att höra om Yoda oxh din morfar:( jag är säker på att de vakar över dig från himlen!
Skicka en kommentar