Tillbaka till Trassylvanien
Oj vad sommaren gick fort! Jag har jobbat hela tiden och jobbar fortfarande till och med fredag. Jag sa innan sommaren började att jag skulle ta alla arbetspass jag kunde få tag i och det har jag gjort. Det känns lite sorgligt att det knappt funnits tid till något annat. Jag har varit lite låst i Ulricehamn. Jag har kommit igång ordentligt med gymmet och hälsan men samtidigt har jag knappt hunnit träffa familj eller vänner. Tiden flyger iväg.
Och nu håller jag på att packa väskan igen för att för sista gången åka ner till Transsylvanien. Detta blir mitt sista år. Det är svårt att förstå. Jag har gjort detta så länge nu att jag inte riktigt vet vem jag är utan mina läkarstudier. Samtidigt som jag är väldigt upprymd och exalterad inför detta sista år är jag nästan mer orolig och stressad. Det är många faktorer som spökar i huvudet. Mitt examensarbete går trögt och det är bara mitt egna fel. Jag är orolig att det ska bli massa krångel nu igen det sista året. Med papper och dokument. Jag vet att jag kommer få spendera veckor i Rumänien efter min examen för att fixa min legitimation. Antagligen kommer jag få åka till ministeriet i Bukarest och tjata på dem också. De som tog examen förra året fick hålla på mycket med sådant innan de kunde komma hem. Och som jag sagt så många gånger förut, byråkratin i Rumänien lämnar mycket i övrigt att önska. Det kommer bli ett par riktigt jobbiga veckor.
Men jag känner mig väldigt redo att bita tag i studierna igen. Jag kommer sakna att plugga när jag är färdig. Nu när jag har lärt mig min teknik är det väldigt roligt. Det är nästan som meditation att slå upp böckerna hemma och försvinna in i dem. Att sitta och läsa och lära sig över en kopp kaffe. Det kommer vara stort fokus på akutmedicin och familjemedicin den första modulen. Akutmedicin ska bli riktigt roligt. Jag känner att jag kan mycket som det är men det är det där med att förstå vad man ska göra först i en akut situation. Vad är viktigt och vad kan man vänta med osv. Jag ser fram emot att få sortera mina kunskaper så de hamnar i rätt fack.
Mycket blandade känslor inför detta sista året som sagt. Ni vet vad ni ska göra;
håll tummarna!
1 kommentarer:
Hej Alexandra! Det skall bli så kul att följa ditt sista år i Rumänien på bloggen. Det kommer att gå jättebra! Tycker inte det var så längesen du började! Hälsningar Elisabeth
Skicka en kommentar