Efter en månad på jobbet
Jag vet inte vart jag ska börja. Jag har redan fått uppleva så mycket nytt. Jag har mer eller mindre kommit över min nålfobi, jag har lärt mig sätta katetrar och CVK-nålar. Jag har lärt mig hantera svåra situationer på ett helt nytt sätt. Jag har varit där för människor i deras mörkaste timma och sedan fått se dem komma tillbaka. Fått se dem resa sig och få styrkan på nytt och jag har fått hålla människor i handen under deras sista timmar i livet...
Det är en ny tid i mitt liv. En tid där jag står med ena foten i läkaryrket. En tid där jag utvecklar min passion för medicin. En tid där jag känner att allt jag gått igenom fram till denna punkten har varit värt besväret. En tid där livet känns lätt och meningsfullt och där jag kan titta på mig själv och känna mig stolt över vem jag blivit.
Jag känner mig mer och mer säker på att det är hjärtat jag vill jobba med i framtiden. jag har redan köpt böcker i kardiologi och jag läser så fort jag får tillfälle. Ju mer jag läser ju mer känner jag att det är här jag hör hemma.
Men med denna passion för det jag läser och jobbar med kommer också sorgen över allt jag offrar. Jag har ännu inte träffat stora delar av min familj. Jag har inte hunnit eftersom jag är ledig ca en dag i veckan. Jag är alltid helt utmattad när jag kommer från jobbet och jag bor långt ifrån min familj i Göteborg nu medans jag jobbar. Det gör lite ont i hjärtat att jag inte kan vara med dem mer nu när jag är hemma. Det kommer gå nästan ett halvår innan jag får se dem igen när skolan startar.
Jag måste hitta balansen mellan jobb, studier och nära och kära. Jag vill inte bli en sådan som gav allt till sitt jobb och sedan får sitta och ångra sig under sina sista år i livet.
Men jag vill avsluta med att understryka hur tacksam jag är för att jag får jobba och studera det jag älskar. Om man tycker om det man gör så har man inte jobbat en dag i sitt liv.
Det är en ny tid i mitt liv. En tid där jag står med ena foten i läkaryrket. En tid där jag utvecklar min passion för medicin. En tid där jag känner att allt jag gått igenom fram till denna punkten har varit värt besväret. En tid där livet känns lätt och meningsfullt och där jag kan titta på mig själv och känna mig stolt över vem jag blivit.
Jag känner mig mer och mer säker på att det är hjärtat jag vill jobba med i framtiden. jag har redan köpt böcker i kardiologi och jag läser så fort jag får tillfälle. Ju mer jag läser ju mer känner jag att det är här jag hör hemma.
Men med denna passion för det jag läser och jobbar med kommer också sorgen över allt jag offrar. Jag har ännu inte träffat stora delar av min familj. Jag har inte hunnit eftersom jag är ledig ca en dag i veckan. Jag är alltid helt utmattad när jag kommer från jobbet och jag bor långt ifrån min familj i Göteborg nu medans jag jobbar. Det gör lite ont i hjärtat att jag inte kan vara med dem mer nu när jag är hemma. Det kommer gå nästan ett halvår innan jag får se dem igen när skolan startar.
Jag måste hitta balansen mellan jobb, studier och nära och kära. Jag vill inte bli en sådan som gav allt till sitt jobb och sedan får sitta och ångra sig under sina sista år i livet.
Men jag vill avsluta med att understryka hur tacksam jag är för att jag får jobba och studera det jag älskar. Om man tycker om det man gör så har man inte jobbat en dag i sitt liv.
4 kommentarer:
kan du inte visa lite bilder på yoda? hur mår han?
Detta låter helt underbart , det du skriver ! Jag är glad att jag lyssnade på min mamma. Mammor vet bäst, hon uppmuntrade mig att söka till hennes hemstad där hon levde och studerade. Ja idag kom svaret och nu blir även jag en glad men sjukligt nervös läkarstudent ! Med pre kurser i september och start i oktober ! Kram
Grattis till dig!! Vad roligt att höra att du äntligen nått det mål du strävat efter! Hoppas du firar och njuter av lite ledig tid innan det drar igång! Gällande Yoda: Han mår jättebra. Ska ta lite bilder på honom när jag hinner :) Han är fluffigare än någonsin!
Tusen tack ! Skall firas lite imorgon på familjens kräftskiva :) annars är det inte mycket vila det är förbluffande hur mycket man egentligen har att ordna med innan. Så mycket pappersarbete... Nu sitter jag på bussen fr Göteborg till Oslo. Snabb visit för att städa och packa i den lägenhet jag bott i sommar för vidare hemgång om några timmar. " Per aspera ad Astra" är dock mitt favorituttryck sen en tid tillbaka. Ska se till och lusläsa din blogg om igen för bra tips att tänka på men framförallt litteratur. Kram Joanna
Skicka en kommentar