Det är nästan klart nu! Jag har klarat alla sju tentor hittills. Minst 8 i alla ämnen! Det har gått bra. Nu är det bara en stor tenta kvar i farmakologi. Bilden beskriver ganska bra hur jag känner inför det. Farmakologi innebär att man ska memorera 1000 konstiga namn och kemiska reaktioner. Och min energi är så nära noll. Men jag blir taggad av att tänka på att det är så nära tills detta är över nu. Jag är snart klar för detta året! Jag har snart klarat mitt tredje år!! Helt sjukt. Men det finns ju en risk att jag inte sätter farmakologin nu. Det är fortfarande jättenervöst med tanke på sommarjobbet.
På måndag är det dags. Jag ger allt nu. Sista gnuttan energi ska kramas ur så jag slipper stanna kvar och göra omtenta. Tänk vad stolt jag kommer vara om jag har lyckats ta mig igenom hela detta året utan en enda omtenta! Hoppas hoppas!
Nu kör vi! Femte koppen kaffe!
Det är full fokus på normalvärden nu. Elektrolyter, hormon, blodgaser, enzymer osv. Vi ska räkna en del och det är mycket att läsa om syra-bas reaktioner och anjongap. Det känns lite skakigt just nu. Jag har ganska bra koll på det praktiska men teoretiska känns tveksamt. Jag hade svårt att få upp motivationen igen efter patologin. Den tog verkligen mycket av min energi. Och ännu har vi inte fått resultaten från tentan...
Efter denna tentan imorgon är det dags för den fruktade farmakologin. Jag är verkligen jätteorolig! Jag kommer satsa allt för att klara den. Sedan är det värsta över. Då är det bara en tenta kvar. Sedan är detta över. Men kan inte tänka på det nu. Känns väldigt långt borta. Det är mycket slit kvar innan jag kan blicka tillbaka och ta in allt. Just nu är det bara framåt som gäller. Framåt till varje pris, inte stanna upp för något. Tänk ångvält.
Jag vill passa på att gratulera mina fina morföräldrar som igår firade sitt guldbröllop! Det är inte många som håller ihop så som ni. Grattis till er!
Jag lever!
Men det är knappt. Idag gjorde jag sluttentan i patologi. Jag känner mig helt färdig. Alla skräckhistorier jag hört om detta ämnet stämmer! Det var så otroligt mycket. Gud. Jag är glad om jag kan komma ihåg hälften av allt jag lärt mig detta året tills jag ska börja jobba. Så mycket celltyper och mikroskopiska vävnadsförändringar flyger runt i huvudet på mig fortfarande. Som en karussell.
Det kändes helt okej. Med tanke på hur mycket jag har pluggat förväntade jag mig att den teoretiska delen skulle gå bättre. Vi fick frågor om lungcancer, reumatisk feber, pyelonefrit, hjärntumörer, äggstockstumör, silikos osv. Det var 10 öppna frågor där vi skulle skriva fritt. Jag kan inte understryka nog hur otroligt mycket material det var. Vad jag har förstått av folk i de högre åren så ska detta vara den värsta tentan rent kvantitetsmässigt tills femman då vi läser pediatri.
Den praktiska delen gick jättebra! Vi fick en bild på ett organ med någon form av patologi, allt från cancer till lunginflammation, och en bild på en vävnad som vi skulle identifiera. Jag fick frågor om autosomal recessiv polycystic njursjukdom på bilden med ett organ och vävnaden var kronisk pankreatit. Jag fick en tia på båda frågorna. Det kändes jättebra. Jag brukar lägga en del fokus på den praktiska delen eftersom jag avskyr att inte kunna svara på lärarens frågor. Man sitter ner och har en individuell diskussion med läraren och det blir så pinsamt om man inte har koll då tycker jag.
Allt som allt gick det helt okej. Nu är det dags att börja plugga inför patologisk fysiologi. Men jag har knappt sovit på två dygn, jag försöker men stressen håller mig vaken om nätterna. Det känns som att jag måste ta tillfället i akt och vila resten av kvällen. Jag är jättedålig på att ta det lugnt. Jag känner alltid att jag måste göra nytta helatiden. Inte äta innan jag har städat. Inte dricka kaffe utan att ha böckerna framför mig. Inte äta sötsaker om det inte är helg. Om jag inte pluggar ska jag gymma, om jag inte gymmar ska jag städa, om jag inte städar ska jag plugga osv. Inte ens nu när jag har klarat av de största sluttentorna för i år kan jag ta en stund för mig själv där jag bara varvar ner. För ingenting känns kul att göra när jag helatiden känner att jag måste göra nytta. Blir galen. Det är vår generations förbannelse tror jag. Man måste prestera så mycket för att vara tillfreds med sig själv...
Men här sitter jag och babblar när det finns tentor att plugga till! Tack för att ni kikade in!
Jag håller på att bli galen. Lägenheten är ett fängelse. Upp tidigt, näsan i böckerna och blocken till solnedgången. Man glömmer varje gång hur jobbigt det är med tentaperioden. Ständig ångest i en månads tid. Patologin är helt omänsklig. Inget ämne har tidigare varit så här mycket. Semiologin var jobbig för att många failar varje år och det är en hel del att läsa. Morphon är jobbig för att det är ungefär tre gånger så mycket som de andra ämnena och många failar.... På torsdag är det dags. Jag klättrar på väggarna. Nu har sömnlösheten infunnit sig också i vanlig ordning. Spelar ingen roll hur många tentaperioder man upplevt,
det är alltid lika jobbigt.
Vi har fått tillbaka semiologiresultaten. Jag fick åtta på den teoretiska delen och nia på den praktiska. Slutbetyg blev åtta. Det gnager i mig att jag fick sämre betyg än förra terminen, allt på grund av ett dumt misstag.
I patologi fick jag 10 förra terminen, jag tror inte jag håller måttet denna terminen. Det är för mycket och det endokrina kapitlet kommer nog dra ner mig en del. Men jag försöker fokusera på att klara mig nu. Måste bara klara mig.
Försöker andas. Ta det lugnt, det är jättesvårt. Men som jag säger till alla andra som har panik: "det tjänar ingenting till att ha ångest och panik. Det leder ingenvart. Det är slöseri med tid. Tid som man kan lägga på att koncentrera sig och läsa istället". Lätt att ge råd. Svårt att leva upp till dem.
Här kommer en passande låt. Lyssnar på den en del mellan varven. Byter ut ordet "breathing" mot "reading"....
Blir en jättesnabb uppdatering. Hinner knappt andas mellan varven. Pluggar redan till patologin. Sluttentan i semiologi var utan tvekan den jobbigaste upplevelsen hittills här nere. Anatomin bleknar i jämförelse.
Av någon anledning hade jag helt missuppfattat vilken dag vi skulle göra tentan. Det var på torsdag och inte fredag. Så på onsdag kväll fick jag reda på att jag skulle ha tentan kl 08 dagen därpå, helt av en slump. Det var så nära att jag missade tentan! Det hade resulterat i att jag hade fått stanna här tills 25e juli för att göra omtentan. Jag hade förlorat mitt sommarjobb vilket hade varit katastrof. Fattar inte hur det är möjligt att jag skrev ner fel datum nu när det är viktigare än någonsin att jag har koll. Nu hänger det en almanacka precis bredvid datorn så att jag aldrig gör om ett sådant misstag.
Jag skulle repetera hela hematologikapitlet dagen innan tentan hade jag tänkt. Jag sköt upp det till sist eftersom vi gick igenom det en vecka innan tentan och jag ville fokusera mer på hjärtat. Men helt plötsligt hade jag bara natten på mig innan tentan för att repetera. Panik! Hela natten tog det att stressa mig igenom allt. Hematologin plus allt annat jag behövde repetera. Jag var helt förstörd kl 08. Det värsta som finns är att göra en tenta utan sömn! Jag var så trött att jag inte kunde hålla uppe ögonen. Jag skojar inte, mina ögonlock åkte verkligen ner hela tiden om jag inte rörde på mig konstant. Bokstäverna på tentapappret flöt ihop framför mig och jag gjorde två misstag som jag aldrig skulle ha gjort om jag bara hade sovit innan! Jag är så arg på mig själv!
Jag skrev bland annat att mitral stenosis har ett austin flint-murmur. Det ska vara Graham steele... Missade två andra detaljer också. Och jag har repeterar hjärtats valvpatologier sedan i början av mars!! Det är det jag kan bäst. Blir arg bara av att skriva om det.
Efter det hade vi den praktiska delen. Detta var det värsta med hela tentan. Det tog från klockan 08.00 till 18.00 att bli klar med allt! Jag var så trött efter den skriftliga delen av tentan. Jag ville bara få allt gjort så jag kunde komma hem och sova men det tog nästan 8 timmar innan det var vår tur. Jag lyckades få någon minuts power nap på en bår på sjukhuset. Efter det sprang vi runt som yra höns och övade olika manövrar på varandra. Vi hade allt från hjärtauskultation till lever, njure och bukpalpitation. Vi skulle kunna olika tekniker man kan använda för att lokalisera olika typer av smärta, ta blodtryck och perifer puls etc.
Innan vi ens fick komma in i sjukhussalen skulle vi klara av ett "quizz". Vi fick ett medicinskt fall gällande leverkoma samt ett ecg med "right bundle branch block". Det var ett skräckexempel på en muntlig tenta. En och en fick vi gå upp framför hela gruppen och bli utfrågade av läraren. Det var ett långt förhör. Så mycket frågor. Jag kan inte understryka nog hur tom i huvudet jag var vid det laget. Det gick helt okej först. Jag fick frågor om perikardit, tamponad, olika ecg förändringar i tex wolf parkinson white syndrome. Några detaljfrågor om hjärtat och lite hematologi. Jag var förvånad att jag kom ihåg så mycket detaljer, men på sista frågan fick jag världens mest grundläggande fråga "manifestationer i lungödem". Det är en sådan otroligt lätt fråga! Men jag fick total kortslutning. Allt jag visste om lungödem lämnade mig på en sekund. Total block. Jag satt som en idiot och bara stirrade på läraren. Och detta är något jag har kunnat som rinnande vatten från och med första dagen som vi började läsa om hjärtat. Det är den främsta komplikationen när den vänstra delen av hjärtat slutar fungera och jag kunde inte ge en enda manifestation! Till sist fick jag fram dyspne och ortopne. Men inget mer... Det drog ner min tia på praktiska till en åtta.
Den andra delen av det praktiska provet fick vi göra i sjukhussalen. Precis som förra gången skulle vi ställa en diagnos på en patient medan läraren tittade på. Där gick det bättre. Jag satte diagnosen långt gången mitral stenos eftersom jag hörde ett högt s1 och s2 men inget murmur. Patienten hade också "mitral facies" som ytterligare hjälpte diagnosen. Jag skulle också undersöka om patienten hade blindtarmsinflammation. Utöver det fick vi diskutera vilka tester man måste göra för att diagnostisera olika sjukdomar.
Det var en lååååång dag. Så mycket stress och ångest på samma gång. Många grät, andra var förbannade. Jag är mest förbannad på mig själv. Jag tror jag kommer hamna på en åtta, kanske nia i slutbetyg i semiologin. Jag vet att jag hade fått tio om jag inte hade varit en idiot och missat datumet för tentan!
Men nu är det bara några dagar till patologin. Det är inte lika läskigt att göra denna tentan men nu är det så otroligt mycket att läsa. Måste komma i säng så jag kan komma upp tidigt och fortsätta.
Denna tentaperioden är för mycket... Det känns inte mänskligt möjligt att klara av allt detta just nu. Det känns som att det är oundvikligt att jag måste göra om åtminstånde en tenta (antagligen farmakologi) men då måste jag stanna tills 25e juli vilket innebär att jag inte kan sommarjobba. Ångesten äter mig levande! Jag måste klara detta nu! Det måste gå. Bara jag ger allt så måste jag ro detta i land!
Hoppas att ni har det bättre än jag. Är så avundsjuk på alla som kan ta det lugnt och inte behöver läsa varje vaken minut.
Nu är det färdigklagat!
Nu börjar det dra ihop sig inför sluttentan i semiologi. Tiden flyger iväg och för varje dag som går växer nervositeten. Semiologi och patologi är det jag varit bäst på detta året och jag vill verkligen få högsta betyg nu. I alla fall i semiologin. Jag upptäckte just att man inte använder ordet semiologi på svenska. Jag antar att det heter internmedicin, eller allmänmedicin. Jag kör på internmedicin, rätta mig om jag har fel. Det innefattar allt som har med praktisk medicin att göra. Vilka tecken och syndrom patienten visar upp och vilka tester vi ska göra för att fastställa en diagnos.
Som jag nämnt tidiagre är jag väldigt fascinerad av hjärtat. Jag är så tacksam att få studera någonting jag tycker är roligt. Mag-tarm kanalen är inte lika kul så jag är glad att jag studerade mycket inför testet vi hade under terminen så jag kan lägga fokus på att repetera hjärtat nu. Främst EKG behöver jag damma av.
Under terminen har jag skrivit ner allt vi behöver kunna och jag behöver egentligen bara läsa allt om och om igen fram till fredag. Ändå blir det att jag sitter och skriver hur mycket som helst och helt plötsligt har hela dagen gått och ja har skrivit ner oändliga sidor av "viktiga punkter" som jag redan har nedskrivet sedan långt innan. Jag gillar att skriva och jag lär mig bättre när jag skriver ner saker, att läsa igenom tycker jag är svårt. Efter någon timme blir jag väldigt rastlös. Men ingen sa att det skulle vara lätt...
Ibland undrar jag om folk verkligen läser igenom allt jag skriver. Känns som om jag håller en monolog med mig själv ofta, mest för att hålla disciplinen uppe medan jag studerar. Jag motiverar mig själv mycket genom att skriva om allt jag gör. Och studierna är verkligen allt jag gör just nu. jag hoppas att det ska löna sig.
Jag försöker hålla rutinerna med gymmet också och det har gått bra hittills. Minst tre gånger i veckan går jag och kör mest cardio. När jag har tid ska jag lära mig bygga lite muskler också. Men att springa av mig några gånger i veckan hjälper mig verkligen att tänka bättre. Jag rekommenderar alla som sitter och studerar mycket att ni släpar er till gymmet då och då. Det är en investering för studierna så att man kan hålla fokuset uppe längre. MEN gå på kvällen! Det är ett ypperligt tillfälle att ta ut sig så att man sedan kan få en god natts sömn. Men att träna på dagen fungerar inte alls för mig. Jag är helt slut hela dagen efter ett pass.
Men nu ropar böckerna. Det känns som att jag sitter i ett fort och studerar, jag har så mycket block och böcker uppradade runtom mig. Sobotta för hjärtats anatomi och Harrisons internal medicine för resten. Fantastiska böcker. Jag önskar att jag hade kunnat lägga pengar på en bok om ecg också. Det hade varit till stor hjälp nu. Materialet vi har fått är...förvirrande minst sagt.
I fredags tog vi en bild under vår sista lektion inom internmedicin. Det var nästan lite sorgligt. Läraren hade tårar i ögonen och höll ett litet tal. Hon fick blommor och ett tacktal från oss också. Här är vi allihopa (Jag står på andra raden till höger):
Det har varit en lång resa. Jag har lärt mig så mycket. Det känns konstigt att tänka att det bara var knappt ett år sedan som jag började läsa praktisk medicin. Man utvecklas så mycket under kort tid och jag är stolt över mig själv som läst så mycket som jag har gjort. Tycker det är sorgligt att folk inte tar tillfället i akt och läser under terminen. I alla fall i ämnen som internmedicin. Det är ju saker vi måste ha stenkoll på inför framtiden. Men alla prioriterar olika. Jag ska inte säga för mycket då jag inte prioritrat farmakologin så mycket som jag borde denna terminen...
Tänk på mig på fredag morgon. Det är en stor dag och terminens hittills största tenta. Kram!
Sluttentan i immunologin kändes inte alls bra. Tentaperioden har inte ens börjat på allvar och jag är redan smått modfälld. Jag är väldigt osäker på om jag klarar immunologin och imorgon är det sluttenta i den praktiska delen av hygien. Jag läser så gott jag kan men det är så svårt att hålla uppe fokuset non-stop. Och det hjälper inte att det är så otroligt ointressant. Vi ska lära oss om allt från sophantering på sjukhus till hur man undviker hörselskador i områden med mycket buller ifrån trafiken. Något av de mest ointressanta ämnen jag läst. Det är så att man självdör. Jag blir så irriterad att man ska behöva sitta och läsa sådant här när de stora tentorna är så nära. Jag vill bara bli klar med alla "korvstoppningsämnen" så fort jag bara kan så att jag kan ta tag i det som är viktigt.
Den 13:e är det dags för semiologitentan. Jag gör både den praktiska och teoretiska delen samma dag. Jag kommer få bunkra upp med mat hemma så att jag kan plugga varje vaken timma från och med imorgon. Semiologin är något jag värderar väldigt högt. Jag har jobbat hårt denna terminen och denna gången vill jag ha tian. Men just nu känns det osäkert. Trotts att jag läst så mycket under terminen känns det som att man aldrig kan vara riktigt säker.
Jag känner hur mycket denna månaden kommer slita på mig. Ångesten börjar redan riva i mig. Sömnlösheten är redan här och dagar som denna känns det väldigt tungt. Men allt jag kan göra är att läsa. Läsa och läsa och sedan läsa lite till....
