Idag var en sådan dag då jag verkligen känner att jag gjorde rätt när jag valde att plugga medicin. Jag är så tacksam att jag har fått denna chansen även om det ibland känns som om jag har hela världen på mina axlar.

Dagen började med provet i patologi. Det gick bra. Inte strålande då jag glömde nämna två detaljer på första frågan. Vi skulle skriva allt vi kunde om följande ämnen:

 - skivepitelcancer

- Patologiska konsekvenser av lunginflammation

- Mesotheliom cancer

På första frågan kunde jag det mesta men skrev att man kan differentiera skivepitelcancer från adenocarcinom cancer genom att använda immunohistokemi för markören CD 56. Det skulle vara TTF 1. Jag blandade ihop markören för småcelligt karcinom och adenocarcinom. Jag hoppas att allt annat jag skrev vägde upp det misstaget. 

Allt som allt kändes det som att jag fick utbetalning för att jag ägnade hela helgen åt att plugga inför provet.

Efter provet var det dags för obduktion. Jag har sett ganska många obduktioner vid det här laget men denna var lite mer magstark än de jag tidigare varit med om. Man kan säga att de är lite annorlunda inställda här nere när det gäller respekt för de döda. Man täcker inte ansiktet på liken t.ex. och obducenten är inte speciellt försiktig. Minst sagt. 

Kvinnan på obduktionsbordet hade avlidigt bara några timmar tidigare av hypovolemisk chock. Allt vi visste var att hon haft långt gången cancer och att läkarna trodde att detta i samband med andra komplikationer lett till hypovolemisk chock. 

Vi fick vara med och se när obducenten tog ut och skar upp organ efter organ. Vi fick se metastaser och hålrum i njurarna. I lungorna hittade vi också stora blodproppar vilket kunde läggas till som ytterligare en dödsorsak. Det var jätteintressant men det tar fortfarande emot smått att se döden så nära. Det är svårt att ta in hela bilden av en människa framför en med ett stort hål från hals till buk som ligger och stirrar precis som om hon vore vaken. Det blir så konstigt. Men man vänjer sig vid allt. Och jag föredrar att bli så chockad jag kan så här tidigt så att jag har vant mig sedan när jag ska jobba på t.ex. akuten då jag kommer behöva kunna hantera situationer som innefattar mycket blod. 

Dagen avslutades med patologisk fysiologi där det gick riktigt bra trotts att jag inte han gå igenom så mycket inför labben nu i helgen. Nästan varje lektion får vi kliniska fall med alla blodvärden/testresultat som vi ska diskutera kring i grupper. Sedan presenterar vi vår hypotiska diagnos för klassen och förklarar hur vi kom fram till den. T.ex. "Vi såg att blodvärderna visar på höga värden av neutrofiler vilket indikerar en akut bakteriell infektion." eller " Patienten har ett hypertrofisk höger kammare vilket indikerar minskat blodflöde" "knaster i lungorna i samband med dyspne och frånvaro av periferisk ödem indikerar vänster hjärtsvikt (left ventricular congestive heart failure)." Sedan ska vi göra en karta där vi demonstrerar vilken patologi som ledde till vilket symptom. Vart allt började samt vad som fick sjukdommen i fråga att eskalera eller regrediera.

Allt som allt en mycket lärorik dag med andra ord. Jag känner mig mer hungrig på kunskap än någonsin. Önskar så att det fanns mer tid att studera bara. Just nu är det bara att sova nästan direkt efter att jag kommit hem. Det blir inte att jag kan förbereda mig så bra inför kurser/labbar och jag gillar att kunna lite i förväg om det vi ska gå igenom. Det blir så mycket lättare då. 

Imorgon är min favoritdag då vi ska ha fyra timmars semiologi på morgonen. Denna terminen är jag och hjärtat bästa vänner.