Har haft en jättemysig jul med lilla mamma här i Transylvanien. Det är svårt att laga riktigt god mat här men för mamma är det inga problem. Hon borde bli kock. När vi inte har varit ute på långpromenader eller bara pottränat valparna har vi lagat mat eller sovit. Det är mycket med hundar men jag tror inte det finns många hundar som har det bättre just nu.

Då var det måndag. Blir yr i huvudet när jag tänker på allt jag ska plugga under dessa tre veckorna. Jag ska tenta av: Neuroanatomi, histologi, fysiologi, biokemi, microbiologi, Rumänska och genetik. Måste lägga upp en strategi...

Tänkte lägga upp ett mail med lite vanliga frågor som jag besvarar igen. För er som inte har läst min blogg under så lång tid. Det finns många liknande exempel längre bak i bloggen. Here we go:

Hej Alexandra!

Jag är väldigt intresserad av utbildningen men skulle vilja höra hur du själv kom in på utbildningen,vad är din bakgrund och varför sökte du just till Rumänien? Hur är staden att leva i? Är det dyrare/billigare att bo i Sverige?Keep up the good work :)


Svar:

Hej hej! Här kommer svar på dina frågor:

1. Jag sökte till Rumänien eftersom jag hade hört att utbildningen var lika bra som i tex Ungern fast till ett lägre pris.

2. Jag är väldigt nöjd med utbildningen. Visst finns det vissa lärare och kurser som kunde förbättras men det gäller inte de stora ämnena (som tex cellbiologi, biokemi och anatomi) där lärarna är mer än kompetenta. Upplägget är bra och studerar man det man ska får man en grundlig detaljkunskap.

3. Kvalitén på det vi läser är bra. Varje kurs är upplagd så att man har en praktisk och en teoretisk del. I tex biokemi så har vi en genomgång på torsdagar då läraren i tre timmar visar bilder och skriver på tavlan och förklarar det vi ska kunna. Man får ta anteckningar på det man tycker är viktigt sedan skickar han sitt material till en gemensam mail. Meningen är att vi ska läsa och lära oss hans material så att vi sedan på fredagen ska kunna utföra en praktisk labb med det vi har lärt oss. Tex mäta sockerhalten i blodet eller studera bakterier under mikroskop. Jag tycker det fungerar bra. Det är väldigt mycket men följer man utbildningens upplägg så är det inga problem.

4. Jag är väldigt fäst vid staden. Det är lägre standard än i Sverige då detta är en öststat med allt vad det innebär. Men kan man se förbi det så är Cluj en otroligt mysig stad att leva i. Jag trivs som fisken i vattnet. Det är billigare här än hemma men inte mycket. Cluj är en studentstad och därför är det dyrare att bo här än i övriga Rumänien (förutom Bukarest) Under de första veckorna i bloggen finns det mycket om mina första intryck av staden och utbildningen.

5. Bästa sättet att förbereda sig på är att köpa en anatomibok samt en biokemibok. På engelska. En bra anatomibok är tex grey's anatomy for students. Det första vi börjar med är alla ben i kroppen plus alla muskler. I kemin måste du lära dig allt grundläggande på engelska så att du hänger med. Jag tyckte det var svårt med alla nya begrepp. Biokemin är ganska tung så jag rekommenderar att du har koll på kemin i övrigt innan du åker ner.

Hoppas att detta var till hjälp. Har du ytterligare funderingar är det bara att kontakta mig. På msn eller via mail


Hoppas detta var till hjälp för er läsare också. Här kommer en länk till ett inlägg där jag skriver en del om skolan och vad man bör tänka på om man ska studera här:

http://romedicine.blogspot.com/2010/09/tips-till-er-som-ar-nya-i-cluj.html

Någon frågade om hur mitt schema ser ut. Här kommer det:

Måndag:
Genetik (genomgång) 8.00-10.00
Microbiologi (labb) 10.00-12.00
Genetik (labb) 15.00-17.00

Tisdag:
Histologi (labb)10.00-12.00
Histologi(genomgång) 12.00-14.00
Fysiologi (genomgång) 15.00-18.00

Onsdag:
Biokemi (genomgång) 8.00-11.00
Biokemi (labb) 11.00-14.00
Rumänska 14.00-16.00
Fysiologi (labb) 17.00-20.00

Torsdag:
Microbiologi (genomgång) 10.00-12.00
Anatomi (genomgång) 12.00-14.00
Anatomi (labb) 15.00-18.00

Fredag:
Anatomi (labb)10.00-13.00

Vet att många av er läser bloggen för att få info om skolan. Som jag har sagt förut vill jag inte att bloggen enbart ska fokusera på det. Den är även till för att nära och kära ska kunna följa mitt liv här i Cluj. Så inga mer sura miner när jag skriver om mitt liv utöver skolan, ok? =)

Många har mailat och undrat över våra anatomilektioner. Vi konfronteras ju, som jag många gånger skrivit om, väldigt tidigt med både döda människor och kirurgi. Tänkte visa hur en vanlig anatomilabb går till. Jag har kollat upp med min lärare huruvida jag får lägga upp följande bilder och jag har blivit tillsagd att det inte är någon fara så länge man täcker den dödes ansikte. Ni som är känsliga bör inte läsa vidare.

Nu är det sista veckan innan det efterlängtade jullovet och tiden tycks snigla sig fram. Jag vet att jag klagar en del ibland men ni får stå ut med ytterligare några djupa suckar ifrån mig även i detta inlägget. Jag känner mig som Christian bale i filmen "the machinist" (har ni inte sett den så se den! Det är en av mina favoritfilmer). Den handlar om en man som på grund utav ett trauma inte kan sova under en längre tid. Tror det rör sig om ett år. Inför rollen gick Bale ner i vikt, från 84 kg till 54 kg. Det gjorde han genom att bara äta ett äpple/en burk tonfisk om dagen. Starkt. Skulle nog säga att han är min favoritskådespelare.
I vilket fall har jag inte fått sova på nästan fem dygn. Max tre timmar per natt. Jag känner mig som en zombie. Anledningen är min fruktansvärda hosta. Jag måste ta mig till läkaren men har inte haft tid. Håller på att få frispel av ren irritation.

Under jullovet kommer min mamma ner hit för att hjälpa mig med hundarna samt fira julafton med mig. Det ska bli jätteroligt. Min mamma lagar gudomlig mat. Något man inte ser röken av annars här i Rumänien. Jag har aldrig saknat min mamma och hennes matlagning så mycket som när jag flyttade ner hit och var ifrån henne så mycket. På nyår kommer Veronica och hälsar på, då ska vi ha så roligt vi bara kan och glömma livets svåra för ett tag.


Idag kom den tredje vovven jag ska passa. Den fem månader gamla Labradoren Romeo. Han är så snäll och söt. De två andra grabbarna var lite hårde mot honom i början men nu mot kvällen har det lugnat sig och Romeo är en i gänget redan.

Här är vi alla fyra. Gud vad jag älskar hundar! Jag vill alltid ha massor av hundar. Det mysigaste men också jobbigaste jag har varit med om. (som ni ser på bilden är jag helt slut. Blek och glåmig samt tröttare än tröttast)

Hittade en rolig lista som på gott och ont fick mig att inse att jag nog faktiskt är vuxen. Hur ogärna jag än vill vara det. Började läsa för skojs skull men när listan plötsligt var slut insåg jag att jag hade suttit och nickat jakande för varje punkt.

Usch vad tiden gick fort. Känns som om det var igår jag var femton år och trodde att livet gick ut på hur många vänner man hade eller vad folk tyckte och tänkte om en. Jag minns fortfarande hur jag sminkade mig i smyg och hur jag som liten flicka klädde ut mig i mammas kläder och gick runt i hennes klackskor när hon inte var hemma....

Jag som aldrig skulle bli en "tråkig vuxen".
Men här är jag nu, vuxen med ett eget liv att hantera, egna val att göra och en egen väg att gå på. Det känns inte som att jag kommer garderad in i denna nya era, men som min fantastiska farmor en gång sa: "någonstans vid tjugofem så stannar man i tiden. Det är bara kroppen som fortsätter åldras. Se till att göra det bästa av det och ha så roligt du bara kan"

Hon är klok min farmor. Jag tänker ofta på den meningen och försöker göra det bästa av mina dagar här på jorden. Försöker fortfarande hitta svaret på vad lycka är för mig och hur jag uppnår den, men det gör vi väl alla? Det är en bra morot.

I veckan som gick hade vi tre prov: ett i fysiologi, ett i biokemi och ett i anatomi. Eftersom jag blev fruktansvärt sjuk förra helgen kunde jag inte plugga så mycket som jag annars hade kunnat så proven gick sådär. Jag måste läsa ikapp mycket när det gäller biokemi. Anatomiprovet gick bättre, vi skulle identifiera olika strukturer i hjärnan. Jag hade stenkoll på allt, allt utom artärerna och venerna. Självklart fick jag nästan bara frågor om artärer och vener då... Men jag klarade mig och det är huvudsaken även om ingen klagar över en tia =)

Funderar på om jag har åkt på lunginflammation. Jag hostar i 100 decibel varje minut. Jag får ingen sömn och lungorna gör ont. Som tur är har febern äntligen lagt sig. Får släpa mig till läkaren på måndag.

Nu är det snart jul och det märks när man går nere i centrum. Det är väldigt vackert med alla juldekorationer överallt speciellt nu när det snöar så mycket. Men jag tycker det är synd att allt ska vara blått nu på senare tid. Tex lamporna i träden. Det är mycket vackrare med guld. Själv har jag köpt mitt allra första julpynt, en ljusstake! Passar bra eftersom jag behövde en läslampa :D

Usch vad irriterad jag är för att anatomiprovet inte gick bättre. Jag pluggade hela veckan och veckan innan. Hade med mig anatomiboken överallt. Note to self: Skippa aldrig blood supply!



Här är lite bilder från lektionerna vi hade i förra veckan. Ovan biokemilabb och nedan mikrobiologilabb. (tack igen för tröjan farmor)
Jag föredrar kemilabbarna framför mikrobiologilabbarna, bakterier och virus är inte min starka sida.

Förövrigt har jag fått tillskott i familjen. Oroa dig inte mamma jag har inte gått och skaffat en hund till! Jag passar den här lille killen över jullovet. Hans ägare kunde inte ta med honom till Sverige eftersom hela karusellen med rabiesvaccin och allt däromkring tar väldigt lång tid, så jag tänkte att det kunde vara roligt för Yoda att ha en kompis att leka med.

Till en början trodde jag inte att det skulle funka. Falcon, som bara är en valp, lekte nästan ihjäl Yoda de första timmarna. Dessutom är han så snabb att han tar alla Yodas leksaker och hans mat innan Yoda hinner reagera. En riktigt slug liten krabat!

Allt som Yoda har ska Falcon ha, och tvärtom. Här har de fått tag på min fina strumpa som jag fick i julklapp av mormor. Om du har tid får du gärna sticka flera sådana mormor. Det är dom bekvämaste strumporna jag någonsin har haft!



Yoda slickar Falcon i ansiktet hela tiden. De har verkligen börjat tycka om varandra.

De är så olika varandra dessa killarna. Båda vill vara alfa men Yoda har redan vunnit den rollen efter mycket om och men. Nu är det han som säger till hur saker ska ske och när. Han har tex markerat för Falcon att skor inte är tuggleksaker och att man inte får slicka på toalettborsten. Falcon är så kvick och smart. Han tar in alla intryck och vill ständigt bli stimulerad (jag har varit på fler promenader än jag kan räkna idag tex) Yoda är nöjd och tillfreds med tillvaron. Han är lättlärd men vägrar att göra saker han inte känner för. Han har en lång stubin men blir han arg så blir han riktigt arg.

Så fina killar. De påminner om ett lejon och en varg tycker jag. Nu har de äntligen somnat. De har sprungit runt som vettvillingar hela dagen.

Håll tummarna för att jag får sova i natt trots min mördarhosta. Många kramar!

Jag är sjuk igen! Jag tror jag har haft tre olika typer av influensor inom loppet av tre månader... Känns som att jag ska hosta upp mina inälvor och febern går upp och ner som en berg och dalbana. Jag blev sjuk i torsdags och sedan dess har det bara blivit värre. Ännu en gång förbannar jag skolan för att man inte får vara sjuk. Den som kom på den idèn kan gå och dränka sig själv!
I fredags var det julfest för hela skolan vilket vi alla hade sett fram emot i flera veckor. Jag åt febernedsättande och gick dit trots att jag borde legat hemma. Febern tvingade dock hem mig ganska tidigt :(

Nästa vecka har vi prov i biokemi och anatomi. Jag hoppas att jag blir frisk tills imorgon så att jag orkar plugga. speciellt till biokemin, den är hemsk.

Här kommer lite bilder från julfesten:

Det blev många kommentarer på mitt förra blogginlägg ang vad jag vill jobba som när min utbildning är klar och när jag kan börja jobba. Jag har haft mycket tankar kring detta nu på senare tid och i detta blogginlägget följer en del av mina funderingar inför framtiden.

Vart vill jag jobba i framtiden?
har inte bestämt mig ännu men jag känner att jag inte är speciellt intresserad av att jobba i Sverige. Det skulle i så fall vara för att bo nära min familj. Jag trivs inte i Sverige och det har jag aldrig gjort. Det är sorgligt men sant. Hade det inte varit för familjen och vännerna hade jag aldrig åkt tillbaka dit.

Jag har funderat på att jobba här i Rumänien ett tag och längre fram har jag planer på USA. Men det är lösa funderingar än så länge. Jag vet att det är väldigt svårt att få jobba som läkare i USA.
Det känns som att jag kanske skulle vilja arbeta på hemmaplan på äldre dagar.

När får jag börja jobba?
Jag ska ärligt säga att jag inte har superkoll på vad som gäller när jag är färdigutbildad därför vill jag inte skriva för mycket om det av rädsla att göra bort mig :) Ni som vet bättre får gärna skicka kommentarer och rätta mig om jag har fel.
Som jag förstår det så är det på följande sätt: När jag om 4.5 år har avklarat min medicinutbildning här i Rumänien kan jag åka hem till Sverige och börja jobba som underläkare direkt. Jag har inte 100% koll på om vi gör vår AT här nere eller om vi måste göra den i Sverige för att få våran legitimation.

När jag är klar med min AT ska jag påbörja min Specialisttjänstgöring (ST) vilket kommer ta ca fem år. ST innebär att jag ska specialisera mig inom ett specifikt medicinskt område som intresserar mig.

Vad vill jag specialisera mig inom?
Jag har hunnit ändra mig i denna frågan många gånger under de två åren jag har läst medicin. Jag antar att jag hinner ändra mig många gånger till innan jag är klar eftersom det är så mycket jag inte har sett och gjort ännu. För två år sedan ville jag bli barnläkare men efter att ha sett döden i vitögat har jag insett att jag inte skulle klara av att hantera svårt sjuka barn. Aldrig. Jag är till min besvikelse väldigt känslig när det gäller människor och deras problem. Just av den anledningen började jag fundera på plastikkirurgi. Dels för att jag slipper patientkontakten och dels för att jag har ett öga för symmetri. Jag har retuscherat och målat ansikten sedan jag var liten så det kändes nästan som en naturlig väg ett tag. Tills jag läste mer om det och förstod att jag kommer få operera bröst och fettsuga patienter dagarna i ända.


När jag började år två kände jag mig ganska vilsen i frågan om vad jag ville bli för typ av läkare och funderade lite löst på kirurgi. Absolut inte nervkirurgi, men vadsomhelst utöver det tänkte jag. Men jag brann inte för den tanken och nu är jag inne på en ny väg igen. Denna gången känner jag mig dock mycket säkrare. Jag vill jobba med genetik. Jag tycker det är otroligt intressant och det känns som att jag har hittat hem. Jag är väldigt intresserad av evolutionen, människans utveckling och uppbyggnad osv. Det kanske bottnar i en fåfäng önskan om att få svar på den frågan vi alla har ställt oss själva: Vad gör vi här? Den frågan brukar jaga mig ofta och jag kan sitta och fundera över våran existens tills jag blir tokig. Det finns bara två svar: Antingen är vi här av en anledning dvs vi har en högre mening som vi inte kan förstå eller, och detta skrämmer mig, så är vi här på grund av slumpen. Vi lever helt utan syfte utöver det som är viktigt i våra små liv här på jorden.
Jag tror på att vi har en mening. Ett syfte som vi hela tiden jobbar och driver mot utan att förstå det.

Men nu ska jag inte sväva för långt ifrån ämnet. Som sagt, jag kan hinna ändra mig tusen gånger innan jag är färdigutbildad men just nu känns det kristallklart att jag vill jobba med genetik. Kanske till och med genforskning.

Ni är jättevälkomna att skriva kommentarer eller mail om ni har frågor så svarar jag så fort jag kan.

Här kommer lite bilder på min älskling:


Han är så stor och slafsig nu. Han har varit lite dålig de senaste dagarna så jag har inte fått så mycket sömn. Mikrobiologilabben blev lidande av det tyvärr :( Men nu är han bra igen så livet har fått tillbaka sin mening.



Så här mycket hår kan man samla ihop om man borstar en chow chow i tio minuter. Folk tror att det är jobbigt att ta hand om hans päls men det är faktiskt raka motsatsen. Håret samlas i tussar på golvet som man kan plocka upp och borstar man honom en gång i veckan så räcker det. Håret fastnar inte heller på möbler och annat som tur är.


Favoritstället är utan tvekan balkongen. Där spenderar han största delen av sin tid. Det är så underbart att se hans huvud sticka upp över balkongkanten när man kommer hem från en lång skoldag. Jag läste på en hemsida att chow chows är en av de bästa vakthundarna man kan ha. Tio av tio stod det. Han gillar sannerligen att vakta och ha koll på läget. Dessutom skäller han nästan aldrig om ingen står och drar i handtaget. Känner mig trygg med grisen här hemma. Chows fick dock bara fyra av tio i lekfullhet och tillgivenhet men det passar mig utmärkt att han är kräsen med vem han visar kärlek. När han kommer och sätter sig bredvid mig och lägger nosen i mitt knä så värmer det mycket i hjärtat. Det är verkligen en väldigt speciell ras... Fast det säger nog alla om sin hund :)

Nu ska jag lägga mig i sängen och titta på Sopranos och bara ta det lugnt. Idag har vi ledigt eftersom det är Rumäniens nationaldag. Det kunde inte vara lägligare eftersom vi egentligen skulle ha en väldigt lång och tung dag i skolan idag egentligen.

Ha en trevlig kväll!