Tankar om träning
Jag känner pulsen stiga. Jag går så fort jag kan nu. Flåset blir allt intensivare och jag vet att jag snart skall börja springa. Musiken i öronen pushar på viljan att röra mig fortare. Pulsen stiger ytterligare och jag börjar springa samtidigt som jag ökar takten på rullbandet och börjar springa. Medans mina ben vänjer sig vid ansträngningen ser jag mig omkring. Framför mig står en ung kvinna och kämpar på trappmaskinen. Hon håller på att drunkna i svett och det ser ut som att hon ska ge upp när som helst. Men det gör hon inte, hon kämpar på. Biter ihop. Bredvid henne sitter två äldre kvinnor i roddmaskinen. De är säkert strax över 60 år. Deras seniga muskler rör sig tydligt på armarna när de drar i tyngderna. Fram och tillbaka. De har färglada träningslinnen på sig och svetten glänser över deras muskulösa ryggar. De tränar med en styrka och hastighet som jag själv är tveksam på om jag skulle klara av. Jag känner mig stolt när jag ser dem. Stolt över att jag bor i ett land där man tar hälsa och välmående på så stort allvar. Ett land där även de äldre anammar en hälsosam livstil, så till den grad att de i många fall är mer vältränade än oss som är yngre.
Jag blickar vidare ut i salen. Längre in mot väggen står en ung kille. Han är smal och ser något osäker ut när han lägger på tyngder på skivstången. Hans armar skakar lätt när han böjer sig ner och tar tag i stången. Han gör ett deadlift, tvekar och gör sedan ett till. Det syns att han är osäker. Kanske har han just lärt sig på internet hur man gör. Kanske skäms han över att försöka sig på något helt nytt inför publik. Jag vet hur det känns. Jag var själv otroligt osäker i början. Jag har provat på många nya tekniker under åren och känt mig dum när jag försöker utföra dem framför andra. Men med tiden har de blivit en del av mig och faller sig naturliga i min gymrutin.
Jag tittar på alla dessa människor medans jag känner av mitt dunkande hjärta och svetten som rinner från pannan och ner över ryggen. Alla är vi här för att bli bättre. Vissa för att må bättre över hur de ser ut, andra för att må bättre mentalt. Vissa vill springa av sig stressen, andra vill bygga muskler. Men alla är här för att de har bestämt sig för att bli en bättre version av sig själva. Det är otroligt beundransvärt. Det är verkligen svårt att ta tag i sig själv och börja. Jag vet det. Jag har varit där. Men när man väl är inne i det är det svårt att förstå hur man inte kan vilja ta hand om sin kropp. Hur man kan låta den förfalla samtidigt som alla kroppens funktioner försämras. Vi behöver träning för att må bra. Vi måste röra på oss om vi vill bli den absolut bästa versionen av oss själva. Detta är tankar som snurrar i mitt huvud medans jag flåsar på löpbandet inne på gymmet. Snart är jag klar med uppvärmningen och det är dags att lyfta tyngder. Jag längtar efter att känna musklerna spännas. Att känna hur jag blir allt starkare. Alla har sina preferenser när det gäller hur man tränar. Jag föredrar helt klart att "lyfta skrot". Jag njuter av känslan att träna upp musklerna i kroppen. Att bli stark och stabil. Jag har genom åren tränat bort ryggsmärta, ledsmärta och nackstelhet genom tyngdlyftning av olika slag. Jag har provat fler träningstekniker än jag kan räkna och har på det sättet utvecklat den rutin jag använder idag. En rutin som säkert kommer formas om en hel del under åren som kommer.
Att träna har varit en del av mitt liv i snart tio år. I perioder har jag kommit ifrån träningen av olika anledningar och fått kämpa hårt för att komma tillbaka i form igen. Under alla dessa år har jag samlat på mig en hel del tankar och erfarenhet kring träning och jag tänkte ägna dagens inlägg åt att skriva om det. Kanske lyckas jag på så vis inspirera någon där ute till att börja träna.
Till att börja med vill jag rekommendera en bok som tar upp hur träning påverkar våra hjärnor. Boken går ner på molekylär nivå men är ändå väldigt lätt att förstå. Den ger läsaren en omfattande försåelse om hur träning är absolut nödvändigt för att vi ska må bra. Hur den hjälper oss hantera stress och lyfter vårt humör. Detta är bara några av de goda effekterna som träning har på våra kroppar. Läs den!
Jag blickar vidare ut i salen. Längre in mot väggen står en ung kille. Han är smal och ser något osäker ut när han lägger på tyngder på skivstången. Hans armar skakar lätt när han böjer sig ner och tar tag i stången. Han gör ett deadlift, tvekar och gör sedan ett till. Det syns att han är osäker. Kanske har han just lärt sig på internet hur man gör. Kanske skäms han över att försöka sig på något helt nytt inför publik. Jag vet hur det känns. Jag var själv otroligt osäker i början. Jag har provat på många nya tekniker under åren och känt mig dum när jag försöker utföra dem framför andra. Men med tiden har de blivit en del av mig och faller sig naturliga i min gymrutin.
Jag tittar på alla dessa människor medans jag känner av mitt dunkande hjärta och svetten som rinner från pannan och ner över ryggen. Alla är vi här för att bli bättre. Vissa för att må bättre över hur de ser ut, andra för att må bättre mentalt. Vissa vill springa av sig stressen, andra vill bygga muskler. Men alla är här för att de har bestämt sig för att bli en bättre version av sig själva. Det är otroligt beundransvärt. Det är verkligen svårt att ta tag i sig själv och börja. Jag vet det. Jag har varit där. Men när man väl är inne i det är det svårt att förstå hur man inte kan vilja ta hand om sin kropp. Hur man kan låta den förfalla samtidigt som alla kroppens funktioner försämras. Vi behöver träning för att må bra. Vi måste röra på oss om vi vill bli den absolut bästa versionen av oss själva. Detta är tankar som snurrar i mitt huvud medans jag flåsar på löpbandet inne på gymmet. Snart är jag klar med uppvärmningen och det är dags att lyfta tyngder. Jag längtar efter att känna musklerna spännas. Att känna hur jag blir allt starkare. Alla har sina preferenser när det gäller hur man tränar. Jag föredrar helt klart att "lyfta skrot". Jag njuter av känslan att träna upp musklerna i kroppen. Att bli stark och stabil. Jag har genom åren tränat bort ryggsmärta, ledsmärta och nackstelhet genom tyngdlyftning av olika slag. Jag har provat fler träningstekniker än jag kan räkna och har på det sättet utvecklat den rutin jag använder idag. En rutin som säkert kommer formas om en hel del under åren som kommer.
Att träna har varit en del av mitt liv i snart tio år. I perioder har jag kommit ifrån träningen av olika anledningar och fått kämpa hårt för att komma tillbaka i form igen. Under alla dessa år har jag samlat på mig en hel del tankar och erfarenhet kring träning och jag tänkte ägna dagens inlägg åt att skriva om det. Kanske lyckas jag på så vis inspirera någon där ute till att börja träna.
Till att börja med vill jag rekommendera en bok som tar upp hur träning påverkar våra hjärnor. Boken går ner på molekylär nivå men är ändå väldigt lätt att förstå. Den ger läsaren en omfattande försåelse om hur träning är absolut nödvändigt för att vi ska må bra. Hur den hjälper oss hantera stress och lyfter vårt humör. Detta är bara några av de goda effekterna som träning har på våra kroppar. Läs den!
Jag gillar inte att förespråka något som jag inte vet fungerar. När det gäller träning har jag själv fått det svart på vitt att jag måste träna för att må bra. För att orka med jobbet, hantera allt det som krävs av mig hemma, sova bra och känna mig genuint glad största delen av dagarna. Utan träning blir jag ett gnälligt vrak. Min stresströskel sjunker avsevärt och plötsligt känns minsta lilla uppgift som ett enormt projekt som jag bara inte orkar ta tag i. Jag får svårt att tänka klart och fokusera. Det mest påtagliga är hur mitt humör försämras om jag inte tränar. Jag blir så otroligt nere och deppig om jag inte håller igång. Jag ser allt i svart och vill helst bara gå och lägga mig. När jag väl lägger mig kan jag inte sova för att kroppen känns helt uppstressad.
Under de tio år som jag i olika perioder har tränat väldigt mycket har jag också haft perioder av absolut ingen träning. Det är därför jag märker av skillnaden så markant när det gäller hur jag mår i förhållande till hur mycket jag tränar.
Med allt detta positiva prat om träning vill jag också tillägga att det finns en negativ sida av den religion som vi nu håller på att bygga upp kring fysisk aktivitet. Jag tror fullt och fast att allting som görs till det extrema blir dåligt. Det gäller även träning. Det får aldrig bli för mycket, men inte heller för lite. Jag känner själv att när jag kör på för hårt kan jag bli alldeles för utmattad. Då får jag inte alla de där positiva känningarna efter träningen. Jag blir bara trött. Allt handlar om balans. Och tålamod.
Så hur gör jag för att få det att fungera trotts jobb, hund, datorspel och allt annat som måste göras i mitt liv? Ett enkelt svar är att jag gör det trotts att jag inte vill. Varje vecka ska jag träna 4 gånger. Det ska bara göras. Något som underlättar att faktiskt få det gjort i praktiken är:
Jag går till gymmet direkt efter jobbet. Om jag får sätta mig ner hemma efter jobbet så är det kört. Då kommer jag inte gå till gymmet. Eftersom jag har upptäckt att det är så, så ser jag till att alltid gå direkt till gymmet från jobbet. En annan sak som är bra att komma ihåg är att det är som allra jobbigast innan man väl är på gymmet. Det känns som allra motigast någon timma innan man går dit. Det är då ursäkterna blir som mest fantasifulla. Plötsligt har man tusen andra saker att göra. Man vill hellre se färg torka än att gå till gymmet. Men om man bara lyckas ta sig till gymmet ändå så flyter det på och känns mycket lättare. Så låt inte meningslösa ursäkter stå ivägen för erat välmående!
Min träningsrutin
Jag har som sagt format en egen träningsrutin under de år som gått. Vissa moment har jag skrotat och andra har blivit ett heligt inslag i rutinen.
Först och främst vill jag bekänna något. Jag är inget fan av att springa. Jag har aldrig gillat cardio. Jag vill mycket hellre bygga muskler. Men det går inte att komma ifrån att cardio måste vara en del av träningen. Så är det bara. Man måste flåsa och svettas några gånger i veckan.
I början var det totalt omöjligt. Jag klarade inte ens av att springa i tre minuter på ganska låg hastighet. Alltså jogga. Det var totalt omöjligt. Det kändes som att jag var gjord av bly. Benen var tunga och jag tappade andan och var tvungen att stanna. Under flera månader intalade jag mig att det var något fel på mig. Jag var helt enkelt inte gjord för cardio sa jag till mig själv. Att springa/cyckla eller använda crosstrainer av något slag var helt enkelt inte för mig. Det var naturligtvis skitsnack, men det kändes bättre att tänka så.
Vi behöver röra oss i rask takt med hög puls minst 30 min om dagen. Så säger de medicinska riktlinjerna och det är något jag pratar med patienter om dagligen. Idag tror jag verkligen att det är så. Jag gav mig fan på att springa efter mycket om och men. Jag bara gjorde det. Jag minns två tillfällen när jag grät på bandet av ren utmattning. Jag led verkligen. Men jag förstod att jag behöver cardion för att få ut det mesta av min träning. För att må bra och för att se de resultat jag ville uppnå med min kropp. Det tog ungefär 3 veckor av lidande. På den tiden tränade jag måndag till söndag i perioder. Efter tre veckor kunde jag springa 30 minuter utan att bli speciellt trött. Ibland en timme. Känslan av att springa riktigt fort utan att bli trött är stor. När man kommer in i det och känner att man kan köra på i all evighet. Ni som springer mycket vet vad jag pratar om. Men ändå drar jag mig för det. Jag är helt enkelt ingen cardiomänniska. När jag har en dag på gymmet med bara cardioövningar kan jag ha ångest över att gå till gymmet. Men jag gör det ändå.
Mitt upplägg på träningen ser ut så här i nuläget:
- Måndag. Cardio 45 min. Sedan träningar mot gravitationen i 30 min: Sit ups i olika former, push ups och planka.
- Tisdag: cardio 10 min. Sedan benträningar. Squatts utgör hörnstenen här. Även utfall och träningar av olika benmuskler i maskiner.
- Onsdag: Vila
- Torsdag: Samma rutin som måndag
- Fredag: Samma rutin som tisdag
Känner jag att jag orkar så kör jag ett benpass under helgen också. Men jag pushar inte på för hårt längre. Förr kunde jag köra hela veckor med intensiv träning. Jag såg fina resultat rent fysiskt men jag mådde inte riktigt bra. Det blev för mycket. Idag försöker jag hålla mig på 4 gånger i veckan och då mår jag verkligen bra.
Sedan runt 2008 började jag ta min träning på allvar. Sedan dess har jag förändrats mycket. Både rent fysiskt och i mitt tänk kring träning. Det jag har lärt mig är att jag inte fungerar utan att hålla igång med träningen. Utan den känns det precis som att jag går runt med en dimma i huvudet. Det blir helt omöjligt att tänka klart. Kroppen blir tung och degig. Jag avskyr verkligen den känslan.
Men som jag nämnde tidigare. Träning får inte bli ett tvång. Jag tror inte det är hälsosamt att vara extrem när det gäller något här i livet. Det måste finnas en balans. Man kan inte bara träna hårt och leva på vatten och ekologiska bananer. Man kan inte heller bara sitta i soffan efter jobbet/skolan och klaga på att man mår psykiskt dåligt, lider av depression och har ont i kroppen men samtidigt vägra att röra på sig för att det är för jobbigt. Allt måste ske med en balans. Balans och tålamod är nyckeln när det gäller träning. Acceptera att förändringen går långsamt. Vissa dagar känns det skit att träna, andra dagar känns det helt fantastiskt. Det viktigaste är att bestämma sig och sedan bara göra det.
Kort och gott: Träna om ni vill få ut det bästa av er själva!
