Andra modulen år fem är klar!
Igår skrev jag den teoretiska delen av pediatriktentan. Det kändes bra och nu kan jag äntligen lägga pediatrik bakom mig. Nu vet jag att jag aldrig kommer bli barnläkare i alla fall. Det var inte alls min grej. Som sagt, inte för att jag inte gillar barn. Jag har alltid haft god hand med barn och längtar tills jag får egna (om jag får egna), men barn på sjukhus är en helt annan grej. Något jag kommer hålla mig långt borta ifrån. Det var så otroligt mycket att lära sig också. Bara att läsa igenom allt tog flera dygn av sträckläsning. Tror det är det tyngsta rent kvantitetsmässigt sedan patologisk anatomi. Här kommer en bild som illustrerar mina känslor kring det hela:
Kommer nog aldrig öppna den boken igen....
Denna modulen kommer vi läsa reumatologi, öron näsa hals och onkologi. Det känns som att jag kommer lägga mest fokus på onkologi. Cancer är något som skrämmer mig lika mycket som det fascinerar mig. Jag mår verkligen dåligt av att prata med patienterna på onkologiavdelningen dock. Dom sitter där utan hår och med ett spindelnät av slangar och sladdar runt sig och vet att de antagligen kommer dö, och in kommer tio utländska läkarstudenter och inspekterar dem som om de vore ett djur i bur. Inte nog med det så ska vi ta deras patienthistorik på knacklig rumänska. Vi ska ställa otroligt känsliga frågor så som "när fick du reda på att du hade cancer? Har cancern spridit sig? Vilket stadie? Vilken cancertyp? Osv osv. Det känns så fel. Jag läser hällre om det och lär mig från genomgångarna än att störa folk i deras slutskede i livet.
Usch, nu till något roligare. Det är kul att följa vänner och bekanta som tagit sin examen här ifrån och nu jobbar på olika ställen i Sverige. Det motiverar mig mer än någonsin att suga åt mig all kunskap jag kan få. Min läkarlegitimation är mindre än ett och ett halvt år bort och nu är allt detta äntligen mer verklighet än dröm. Sakta men säkert klättrar jag mot toppen. Ett steg i taget.
Jag önskar er alla en härlig alla hjärtans dag. Varesig ni spenderar den i soffan med ett stort paket glass eller med kärleken i era liv :)) Jag vill ge extra mycket kärlek till mina föräldrar idag. Saknar er så mycket! ♥
Kommer nog aldrig öppna den boken igen....
Denna modulen kommer vi läsa reumatologi, öron näsa hals och onkologi. Det känns som att jag kommer lägga mest fokus på onkologi. Cancer är något som skrämmer mig lika mycket som det fascinerar mig. Jag mår verkligen dåligt av att prata med patienterna på onkologiavdelningen dock. Dom sitter där utan hår och med ett spindelnät av slangar och sladdar runt sig och vet att de antagligen kommer dö, och in kommer tio utländska läkarstudenter och inspekterar dem som om de vore ett djur i bur. Inte nog med det så ska vi ta deras patienthistorik på knacklig rumänska. Vi ska ställa otroligt känsliga frågor så som "när fick du reda på att du hade cancer? Har cancern spridit sig? Vilket stadie? Vilken cancertyp? Osv osv. Det känns så fel. Jag läser hällre om det och lär mig från genomgångarna än att störa folk i deras slutskede i livet.
Usch, nu till något roligare. Det är kul att följa vänner och bekanta som tagit sin examen här ifrån och nu jobbar på olika ställen i Sverige. Det motiverar mig mer än någonsin att suga åt mig all kunskap jag kan få. Min läkarlegitimation är mindre än ett och ett halvt år bort och nu är allt detta äntligen mer verklighet än dröm. Sakta men säkert klättrar jag mot toppen. Ett steg i taget.
Jag önskar er alla en härlig alla hjärtans dag. Varesig ni spenderar den i soffan med ett stort paket glass eller med kärleken i era liv :)) Jag vill ge extra mycket kärlek till mina föräldrar idag. Saknar er så mycket! ♥
