Efter en månad på jobbet
Jag vet inte vart jag ska börja. Jag har redan fått uppleva så mycket nytt. Jag har mer eller mindre kommit över min nålfobi, jag har lärt mig sätta katetrar och CVK-nålar. Jag har lärt mig hantera svåra situationer på ett helt nytt sätt. Jag har varit där för människor i deras mörkaste timma och sedan fått se dem komma tillbaka. Fått se dem resa sig och få styrkan på nytt och jag har fått hålla människor i handen under deras sista timmar i livet...
Det är en ny tid i mitt liv. En tid där jag står med ena foten i läkaryrket. En tid där jag utvecklar min passion för medicin. En tid där jag känner att allt jag gått igenom fram till denna punkten har varit värt besväret. En tid där livet känns lätt och meningsfullt och där jag kan titta på mig själv och känna mig stolt över vem jag blivit.
Jag känner mig mer och mer säker på att det är hjärtat jag vill jobba med i framtiden. jag har redan köpt böcker i kardiologi och jag läser så fort jag får tillfälle. Ju mer jag läser ju mer känner jag att det är här jag hör hemma.
Men med denna passion för det jag läser och jobbar med kommer också sorgen över allt jag offrar. Jag har ännu inte träffat stora delar av min familj. Jag har inte hunnit eftersom jag är ledig ca en dag i veckan. Jag är alltid helt utmattad när jag kommer från jobbet och jag bor långt ifrån min familj i Göteborg nu medans jag jobbar. Det gör lite ont i hjärtat att jag inte kan vara med dem mer nu när jag är hemma. Det kommer gå nästan ett halvår innan jag får se dem igen när skolan startar.
Jag måste hitta balansen mellan jobb, studier och nära och kära. Jag vill inte bli en sådan som gav allt till sitt jobb och sedan får sitta och ångra sig under sina sista år i livet.
Men jag vill avsluta med att understryka hur tacksam jag är för att jag får jobba och studera det jag älskar. Om man tycker om det man gör så har man inte jobbat en dag i sitt liv.
Det är en ny tid i mitt liv. En tid där jag står med ena foten i läkaryrket. En tid där jag utvecklar min passion för medicin. En tid där jag känner att allt jag gått igenom fram till denna punkten har varit värt besväret. En tid där livet känns lätt och meningsfullt och där jag kan titta på mig själv och känna mig stolt över vem jag blivit.
Jag känner mig mer och mer säker på att det är hjärtat jag vill jobba med i framtiden. jag har redan köpt böcker i kardiologi och jag läser så fort jag får tillfälle. Ju mer jag läser ju mer känner jag att det är här jag hör hemma.
Men med denna passion för det jag läser och jobbar med kommer också sorgen över allt jag offrar. Jag har ännu inte träffat stora delar av min familj. Jag har inte hunnit eftersom jag är ledig ca en dag i veckan. Jag är alltid helt utmattad när jag kommer från jobbet och jag bor långt ifrån min familj i Göteborg nu medans jag jobbar. Det gör lite ont i hjärtat att jag inte kan vara med dem mer nu när jag är hemma. Det kommer gå nästan ett halvår innan jag får se dem igen när skolan startar.
Jag måste hitta balansen mellan jobb, studier och nära och kära. Jag vill inte bli en sådan som gav allt till sitt jobb och sedan får sitta och ångra sig under sina sista år i livet.
Men jag vill avsluta med att understryka hur tacksam jag är för att jag får jobba och studera det jag älskar. Om man tycker om det man gör så har man inte jobbat en dag i sitt liv.
