Då var det dags igen! Nästa vecka gör jag två sluttentor. Biokemi på måndag och farmakologi på onsdag. Jag lägger ner mycket jobb på farmakologin denna modulen. Vi läser om läkemedel för mag och tarmsystemet, blodet (främst antikoagulanter), läkemedel vid dyslipidemika, antiemetika och medicin som används vid anemi.
Jag tror nog det ska gå ganska bra. Känns som om hela denna modulen har varit en tentaperiod. Har suttit inne och läst sedan jag kom tillbaka hit strax efter nyår. Den 11e är det dags för gastroenterologin. Den känns lite som semiologin i trean. Väldigt tjockt med information fast inte speciellt svårt att förstå sig på. Inte som farmakologi som är både mycket information, konstiga namn och mycket kemiska reaktioner som inte är helt lätta att förstå sig på. Men allt ska in i huvudet på ett eller annat sätt.
Att sitta och pränta in dosering tycker jag är värst. Ska det vara 200 mg/kg eller 2mg/kg? Ska det vara subkutan injektion eller intravenös? Ska man ge medicinen en gång i timmen eller en gång i veckan? Osv osv....
Jag hoppas allt slit ska ge utbetalning. Vet inte om jag orkar hålla detta tempot nästa modul också. Känns jobbigt att inte ha tid till att gymma eller träffa folk.
Ni får gärna hålla tummarna för mig nu dessa veckorna som kommer!
I should hope so.
Ja det blev lite mycket i skolan här om veckan. Några i klassen tog den här fina bilden på mig när jag sov under rasten på farmakologilektionen (jag sover inte under lektionerna mormor och morfar!) Det var dagen innan farmakologitestet som jag studerade så mycket inför. Och nu kommer snart tentaperiod nr två detta året! Börjar redan bli lite skakig. Biokemin känns mindre kul. Tack och lov för Lipincotts!
Det är mycket med usmle stegen nu. Det har blivit att jag följer dem ganska noggrant och repeterar flera gånger om dagen. Jag känner att det gör en sådan skillnad så otroligt fort. Jag använder olika källor som repeterar samma saker och där emellan använder jag Harrisons internal medicine böckerna. Vi hade ett test idag där jag satte varje fråga i gastroenterologin och då har jag bara läst igenom lärarens material sporadiskt och sedan repeterat mest från usmle.
Tankarna kring att jobba i USA har funnits tidigare men efter alla skräckhistorier jag hört om det "fruktansvärda usmle-provet" hade jag lagt ner de planerna. Nu börjar jag nosa på dem igen. Det känns överkomligt nu när jag faktiskt hänger med så bra som jag gör. Att jobba i USA känns spännande. I alla fall en kortare tid. Men det är bara funderingar.
Det är en väldigt rolig tid i skolan som sagt. Jag är pigg och glad. Håller mina rutiner och studerar när jag kan. Rutiner är viktigt för mig. Äta samma tider på dagen, lägga mig senast 22.00, gå upp 05.30. Samma rutiner varje dag i veckan håller mig i balans.
Detta blir dagens bild. Tagen efter testet vi hade idag. Jag var precis lika glad som jag ser ut. Vi pratade om magsår, polyper, cancer i mage och tarm och en del inflamatoriska tarmsjukdomar. Allt som har med mage och tarm känner jag mig väldigt säker på nu. Men det är dags att ta tag i levern på allvar. Jag har ett bra hum om levern men allt detta med hepatit, obstruktiv eller icke obstruktiv gulsot? Biliära problem osv. Är det något jag verkligen är bra på gällande levern så är det portal hypertension. De tjatar hål i huvudet på oss om allt som har med det att göra.
Många har skrivit och undrar om det inte är så att jag har någon i mitt liv. Någon som betyder mycket för mig och som hjälper mig i livets mörka stunder. Någon som alltid finns där och som alltid har svar på mina frågor. Någon som får mig att må bättre när jag känner mig nere och hopplös. Jodå, det har jag!
Möt Dr. Conrad Fischer.
Jag och Conrad har umgåtts länge nu och ni som också studerar medicin känner nog igen honom. (nej mormor och morfar det är inte min riktiga pojkvän) Han lär ut USMLE stegen i USA (usmle är ett stort prov som läkarstudenter i USA måste ta för att få börja arbeta som läkare) och jag har börjat följa hans kurser. Jag håller just nu på att studera hans kurser i gastroenterologi och tittar på dem när jag gör annat än läser. Sminkar mig, äter, borstar tänderna osv. Det har gett mig så otroligt mycket mer klarhet i det jag läser. Jag avskyr att sitta och memorera utan att förstå. Jag kan göra det om jag måste men det är det värsta jag vet. Conrad har verkligen hjälpt mig reda ut alla frågetecken jag hittills haft.
Ni som läser medicin och inte ännu har haft äran att få träffa honom borde börja följa hans videos asap. Det har öppnat en helt ny värld för mig detta halvåret. Jag studerar mer än någonsin för att det är roligare nu än någonsin innan. Att förstå vad man läser helt och hållet är verkligen nyckeln.
Och när jag ändå pratar om bra lärare måste jag nämna Dr. Najeeb.
Han är också genial men han är mer ingående. Det känns mer relevant för år ett, två och tre. Conrad är mer rakt på sak. "Här är allt du måste veta BAM, du ska kunna bakgrunden utan förklaring". Najeeb förutsätter inte på samma sätt att man har en grundkunskap. Han kan gå igenom saker från grunden i flera timmar på gott och ont. Hans genomgång av lungsystemet var genial. Den hjälpte mig jättemycket år tre i internmedicin. I kardiologi regerar dock Conrad tycker jag. Jag är så tacksam att det finns sådana människor som viger sitt liv åt att lära ut. Det är guld värt för en stundtals förvirrad läkarstudent.
Det blir inte mycket bloggande nu för tiden. Det är studierna som äter upp mer och mer av min tid. Jag gör verkligen inget annat. Det är knappt att jag kommer iväg till gymmet mer. Jag förstår nu varför folk blir uppslukade av läkaryrket. Jag är helt kär! Jag känner mig hungrig eller girig på kunskap. Jag läser det jag kan komma över och håller igång med studierna från morgon till kväll. Det ger resultat under tentaperioden vilket motiverar mig ännu mer. Men med tiden blir jag mer isolerad, mer ensam. Familjen är långt borta och jag har tappat nästan all kontakt med de vänner jag hade. Det är den andra sidan av myntet. Det känns som att jag kommer bli mitt yrke. Brinna för det jag jobbar med mer än något annat.
Nej, nog om inre tankar och livsfunderingar. Tentaperioden närmar sig med stormsteg.
Tack för att ni kikade in!
Jag måste nypa mig i armen!
Jag kan knappt tro det! Har precis fått erbjudande om att få komma och jobba på hjärtintensivavdelningen i Borås i sommar! Av alla jobb jag sökt var detta det jag ville ha absolut mest! Kardiologi är det jag vill jobba med i framtiden och jag kan inte fatta att jag faktiskt hade ett sådant flyt att jag fick just detta jobbet! Jag känner mig redo denna gången. Inte rädd eller skakig bara förväntansfull. Jag vill jobba nununu!
Det är dags att repetera en hel del farmakologi. Beta-blokerare, diuretika osv. Jag är så glad att jag har lagt ner extra krut på kardiologi under utbildningens gång. Nu äntligen får jag komma ut och använda min kunskap!
Jag har dansat runt här hemma ända sedan jag fick samtalet. Det känns som jag har vunnit på lotto!
Det är nu det börjar på allvar, läkarlinjen går mot sitt slut och jag blir mer och mer invand i det svenska vårdsystemet för varje sommar som går. Framtiden känns så spännande!
Idag känns det lättare att möta stormen i horisonten.
Huvudet högt, ryggen rak. Jag är redo för nya utmaningar.
Jag kommer dö i förtid! Skolan har knappt kört igång efter jullovet och det känns som om jag redan jonglerar med tusen brinnande klot. Tusentals måsten som måste tas itu med nu nu nu nu!! NU!
Första prio är skolan. Jag har studerat under lovet men kände mig ändå inte supersäker idag på lektionerna. Jag måste studera ännu mer. Farmakologin och gastroenterologin känns viktiga inför framtiden och inte minst för att jag ska kunna göra ett bra jobb nu i sommar. På tal om jobb, det är redan dags att söka sommar vikariat. Jag har dragit i de få kontakter jag har samt ansökt som sjuksköterska till sahlgrenska. Det kan jag nog drömma om men jag drar i alla trådar. Jag vill inte åka till Norge och jobba! Visst det är mer pengar men jag klarar inte att vara ifrån familj och vänner hela året för några extra tusen i månaden! Jag hoppas jag får napp nu i Sverige. Drömmen hade varit att få jobba på någon kardiologimottagning. Hoppas hoppas!
Sedan har vi problemet med CSN. Jag får ju inte pengar nästa år vilket börjar skava i mitt huvud ordentligt nu. Det hänger över mig hela tiden och som vanligt känns min framtid oviss. Som vanligt finns det ett stort åskmoln där borta i horisonten och nu kommer det närmare med stormsteg. Jag vill ha lugn och ro omkring mig men tankarna springer runt i huvudet och de viskar till varandra om misslyckande och förlust. De håller mig uppe på natten och sliter sömnen ifrån mig.
Ni vet den där känslan när man har så mycket att ta tag i att det tillslut blir så mycket att man bara lägger sig ner under tyngden och gör ingenting. För man vet inte vilken vinkel man ska börja tackla allt ifrån. Där är jag nu. Jag stirrar på alla stora måsten och jag funderar på hur i hela världen jag ska ta tag i allt. Samtidigt som tentaperioden lurar runt hörnet. Suck och stön.
Idag tog jag i alla fall tag i jobbansökningarna. Jag tror att det hjälper om man gör lite i taget. Då bevisar man för sig själv att man klarade av en liten del. En liten del blir tillslut en stor del och sedan jag man tagit en ganska stor tugga ifrån den där äckliga koagulationen av måsten....
Men det är väl så här det är att vara vuxen antar jag. Karusellen av företaganden och måsten slutar väl aldrig snurra? Och mitt i allt detta ska man försöka skaffa familj, hålla hälsan i schack, äta rätt, ha en hobby och hitta sig själv. Vem har ork och kraft till allt??
