Imorgon börjar fjärde året!
Jag har haft det längsta skrivuppehållet hittills med bloggen. Det beror dels på att min mormor fortfarande är sjuk och dels på att jag jobbade nästan hela sista månaden av mitt sommarlov. Det har varit en otroligt lärorik sommar. Jag har varit med om så mycket och har för första gången fått känna på hur det är att jobba på ett svenskt sjukhus. Det känns jättestort. Den sista dagen på jobbet var jag till och med om ett hjärtstopp och fick vara med och återuppliva en patient. Det var en av många gånger denna sommaren som adrenalinet låg på topp. Jag har också fått repetera mycket neurologi genom jobbet och på fritiden har jag repeterat farmakologin vi läste nu i trean. Det känns viktigt att ha bra koll på autonoma nervsystemet, neurotransmittorer, adrenerga och kolinerga receptorer.
Jag kom också väldigt nära familjen denna sommaren och det kändes extra svårt att säga hejdå denna gången. Speciellt till mamma. Vi har bott ihop hela sommaren. Klumpen i halsen har inte riktigt försvunnit.
Men nu är det äntligen dags för skolstart! Jag har saknat att få studera nu under månaderna som gått. Det känns underligt att inte behöva läsa om dagarna. Imorgon kör vi igång kl 08.00 med kirurgi. Det ska tydligen vara ett av de tyngsta ämnena detta året. Detta är också första året som vi läser i moduler. Det innebär 4 mindre tentaperioder under året istället för två stora. Det känns som att det är ett bättre koncept.
Jag kan inte riktigt skaka av mig känslan av att något ska gå fel. Att något ska krångla så som det alltid gör. När jag kom hit för fyra dagar sedan till exempel bestämde jag mig för att gå förbi dekanatet ännu en gång för att dubbelkolla att allt var okej. Det var bara ett infall och jag tänkte först strunta i det eftersom jag tidigare fått bekräftat at allt är okej. Det första som händer när jag kommer in till vår sekreterare är att hon tittar på mig med uppspärrade ögon och säger "vart är dina praktikpapper!?". Jag svarade förvånat att "dom skickade jag till dig via mail för tre veckor sedan". Hon suckade djupt och förklarade att hon bytt mailadress i början av sommaren. Mailet jag skickade hade hon alltså inte fått. Om vi inte lämnar in våra praktikpapper i tid kommer vi inte vidare till nästa år och i det ögonblicket var jag en timma ifrån deadline. Hon sa till mig att hade hon inte fått mina papper inom en timma var det försent. Jag sprang för livet för att hämta papprena som jag hade i original hemma. Värre var det med de tio medicinska fallen som vi också måste lämna in för att bli godkända. Dom hade jag bara i datorn, men internet hade inte kommit igång ännu och jag äger inget usb. Jag kastade mig in i en taxi och åkte till ett köpcentrum som har wi-fi. Tack och lov lyckades jag få iväg allting men det var på håret. Tänk om jag inte gått förbi dekanatet och dubbelkollat? Jag hatar när allt ska hänga på en sådan skör tåd. Men det är återigen det där med att jag inte dubbelkollar! Jag måste lära mig att alltid ligga två steg före!
Jag kommer vara paranoid nu tills jag får se att mitt namn på alla listor och tills CSN kommer igång detta året. Tills dess vågar jag inte slappna av och fokusera på skolan. Det är något jag har lärt mig under dessa åren, att inte förvänta mig att allt ska flyta på utan problem. Det ska bli så skönt att få det svart på vitt att allt är klart inför skolstart. Jag är så taggad nu inför detta året!
