Jag känner mig som Ferdinand. Jag vill bara sitta vid köksbordet hela dagarna och mysa med mina böcker. Igår började jag äntligen på allvar med the central nervous system i farmakologin. Igår satt jag nio timmar i sträck och läste. Känner mig helt trollbunden. Jag intresserar mig nog mer för hur det centrala nervsystemet fungerar och mindre för alla läkemedel, men jag trycker in alla namn medan jag tuggar mig igenom kapitlen. Sedan repeterar jag varje morgon och varje kväll så sitter det ganska bra. Att lära sig alla tusentals namn på läkemedel känns som att lära sig ett helt nytt språk. Det hade inte gått utan den nya boken.
Jag försöker att inte göra så många knop utöver studier och gymmet. Jag börjar känna mig smått utbränd och det känns som att all stress som varit kommer som en smäll nu när jag för första gången på tre år verkligen slappnar av. Det känns så ovant att inte ha något att oroa sig för. Att inte behöva kämpa för att klara mig över nästa hinder. Först trodde jag att jag var sjuk. Jag känner mig svag och febrig hela tiden. Jag blir lätt skakig när det är mycket att göra och jag är inte alls så företagsam och framåt som jag brukar. Det slog mig i förra veckan att det nog bara är en svacka efter allt som varit. Jag behöver nog ta det lugnt så jag kan köra högsta växeln nu i trean. Alla skräckhistorier om detta året har verkligen skrämt upp mig.
Nu är det bara en månad kvar tills jag är på rumänsk mark igen. Det känns spännande och nervöst att börja trean. Jag hoppas att allt studerande under lovet ska ge utbetalning. Och jag hoppas att jag kommer vara stark och motiverad hela året igenom. Just nu är jag inte speciellt stark. Men motivationen är det inget fel på. Tror aldrig jag har varit så här säker på vad jag vill innan.
Tack för att ni tittade in!
Fortfarande inget sommarjobb i sikte och tiden börjar ticka iväg. Jag känner mig trött och hängig hela tiden som att stressen inte riktigt släppt ännu efter tentaperioden. Jag har varit sjuk från och till i två veckor och det börjar bli riktigt irriterande. Jag har halkat efter med träningen och jag orkar inte plugga så mycket som jag vill. En glad nyhet är dock att alla böcker jag beställt äntligen har kommit! Jag rekommenderar dem starkt till er som ska börja läsa tredje året nu:
Mina älsklingar!
Om ni klickar på bilden kan ni zooma in så ni ser bättre. Det blir så mycket lättare att studera nu när man slipper leta upp saker på google hela tiden. Harrison's kommer dessutom med en dvd som innehåller massor av extramaterial bland annat flera instruktionsfilmer som kommer komma väl till användning i semiologin.
Men farmakologin är det jag biter hårdast i just nu. Det går bra och sakta men säkert tuggar jag igenom allt material som vi ska läsa den första terminen nu i trean. Lipincotts pharmacology (edition 5) är strålande! Tydliga förklaringar med bra bilder. Skulle inte förstå alla komplicerade kemiska reaktioner lika bra utan den.
Här kommer lite bilder ifrån helgen. Jag var på kusinträff och fick äntligen umgås lite närmre med farmor, faster, Birgit och mina "små" kusiner. Det är så kul att se dem växa upp och bli vackra kvinnor. Jag har varit med ända senan de var nyfödda små knyten.
Vi hade riktigt mysigt som ni ser på bilderna. Känns fantastiskt att vara nära familjen igen.
Men jag kan inte låta bli att sakna Cluj också. Jag saknar studierna. Det är så tryggt på något sätt. Jag förlorar min identitet lite när jag inte studerar känns det som. Plus att Cluj har blivit mitt hem. Kommer bli svårt när jag ska flytta därifrån om fyra år. Jag kommer nog ägna största delen av veckan i farmakologiboken. Jag hoppas verkligen att jag är frisk till helgen så jag kan ta mig till gymmet!
Kram på er!
Jag har inte fått ro att skriva på ett tag nu. Jag känner mig lite stressad och orolig över situationen med sommarjobb. Eller rättare sagt avsaknaden av en situation med sommarjobb. I måndags kom jag till Ulricehamn på intervju ang. en tjänst som personlig assistent. Allt gick jättebra och jag fick jobbet direkt. Jag skrev på alla papper och började packa ihop mina saker när arbetsgivaren började visa mig hur jag skulle köra för att ta mig till patienten. "Men, jag har ju inget körkort" sa jag, och då föll allt. Jag skulle jobba för sena timmar för att kunna åka buss hem och det var en bra bit ifrån Ulricehamn. Så det fanns inte mycket att göra. De lovade dock att ringa om det skulle bli någon annan tjänst ledig så jag stannar här i Ulricehamn ett tag och hoppas att de ringer nu i veckan. Men det ser mörkt ut nu igen med sommarjobb. Känner mig som en börda för alla och eftersom jag nästan är helt pank nu spenderar jag dagarna i mina böcker. Jag har fått mycket gjort och det ska bli kul att få börja skolan nu när jag är så förberedd.
Det slog mig idag när jag läste igenom bloggen att jag har gått igenom en enorm förändring sedan jag började skriva år 2008. Jag kan inte längre känna igen mig i den människan som startade bloggen för fyra år sedan. Alla motgångar som jag har gått igenom med denna utbildningen och alla nederlag jag mött har gjort mig ganska hård och bitter. Eller inte bitter kanske men realistisk. Att studera medicin är inte samma sak för mig idag som det var då. Det fanns så mycket annat för fyra år sedan. Livet kändes stort och förvirrande och jag hade inte riktigt koll på vad jag hade gett mig in i. Det känns som att jag bara flöt med utan att ha kontroll. Nu känner jag mig säker på vägen jag valt. Medicinstudierna gör mig trygg och jag mår som bäst när jag får sitta med mina böcker och läsa och lära. Det känns som om jag har rest mig ur all den skit som varit och äntligen kan se klart. Och framförallt vet jag att jag studerar något som jag vill hålla på med. Skolan kommer först och allt annat måste vänta. Det känns som att jag är vuxen på riktigt nu samtidigt som det är sorgligt att säga hej då till den glada godtrogna människan som jag var förr.
Jag känner också att jag vill rentvå mitt rykte. Det ska jag inte sticka under stolen med. Att ha gått om de första två åren på läkarlinjen är inget man skryter om precis och jag kommer få det tufft att bli tagen på allvar efter allt som varit. Därför har jag blivit aningen fanatisk i mina studier och rädslan för att misslyckas igen samt viljan att visa för världen och mig själv att jag har kapaciteten att klara av en sådan tung sak som att studera medicin pushar mig och nu studerar jag mer än någonsin.
Jag är inte den som brukar lyssna på vad folk säger, man kan aldrig vara älskad av alla och någon kommer alltid störa sig på vem man är eller vad man gör. Men av alla stämplar man kan få så är nog dumstämpeln den värsta jag kan tänka mig. Det känns som att jag kommer få jobba länge med att få bort den. Att vara förtroendeingivande är väl lite alfa och omega i det yrket jag valt också så därför känns det extra viktigt.
Jag har i vilket fall valt att göra bloggen offentlig igen. Jag har fått så mycket positiv feedback på det jag skriver och jag vill genom bloggen ge en seriös bild av hur vi studerar i Cluj samt ge er en inblick i hur det är att studera medicin. Jag vill också precis som tidigare hjälpa dem som funderar på att börja studera medicin i Cluj-Napoca eller bara bolla funderingar med folk som vill prata medicinstudier i allmänhet. Något jag uppskattade mycket när bloggen var offentlig var alla mail jag fick. Både utav folk som just skulle börja studera men också utav läkarstudenter både ifrån Sverige och andra delar av världen. Det är så intressant att höra hur universiteten är runt om i världen och hur kurserna är upplagda etc. Så tveka inte att maila eller kommentera om ni undrar något eller bara vill prata medicin.
Så välkommen både gamla och nya läsare. Hoppas ni gillar bloggen!
Här kommer mer sommarbilder
I helgen lagade jag och mamma "hot pot"
Det går ut på att man har en stor kokande gryta i mitten av bordet där man doppar rått kött och grönsaker. Sedan blandar man sina egna såser och doppar i. Det är lika gott som det är nyttigt och också ganska kul.
Det blev en jättemysig middag som ni ser
I förra veckan åkte jag och mamma till Köpenhamn och skulle ha lite roligt och jag skulle njuta av ledigheten lite men jag blev jättesjuk och låg på hotellet hela vistelsen.
Jag har inte kunnat träffa min bästa vän så mycket som jag hade velat. Jag hinner knappt träffa någon. Jag åker mellan olika platser hela tiden och söker jobb. Jag hoppas att det kommer mer tid så jag hinner umgås med alla jag inte haft tid att träffa hittills.
Jag och Yoda umgås mycket. Här pratar vi förtroligt i solnedgången på hans favoritställe, mammas balkong.
Jag vet inte hur jag ska klara mig utan honom när jag åker hem. Älskade hund
Nu börjar det ljusna! I morse fick jag ett samtal där jag blev kallad på intervju redan i morgon. Det gäller en tjänst som personlig assistent i Ulricehamn men mer än så fick jag inte reda på. De ska ringa igen i eftermiddag. Jag vågar inte riktigt hoppas men nu finns det möjlighet att turen vänder och jag äntligen får börja jobba. Det blev en väldigt bra start på veckan!
Just nu ligger jag på ett hotellrum i Köpenhamn. Tanken var att jag skulle följa med mamma hit för att ha lite roligt och få slappna av lite. Vi skulle gå på fin restaurang och se på modevisningar men istället blev jag jättesjuk och nu orkar jag knappt ta mig ut ur hotellrummet. Men jag klagar inte. Att vara på ett bekvämt hotellrum med service är ganska idealiskt när man är sjuk. Så medan mamma springer runt på stan ligger jag här och pluggar och sover.
Något jag tycker är jätteroligt är att jag har fått beställa de böcker jag behöver inför nästa år. Det blev min födelsedagspresent. Nästa vecka kommer de och jag kan knappt vänta! Jag beställde följande:
Jag har hört av alla dem jag frågat i de högre klasserna att detta ska vara den absolut bästa boken för farmakologi. Jag fick den också rekommenderad via mail utav en vän som berättade att även hans vänner som pluggar medicin i fösta hand studerar utifrån denna. Det som lockar mig mest är att den ska innehålla mycket detaljrika och bra illustrerade bilder med förklaringar där man kan se exakt vad som händer med läkemedlen i kroppen. Alla kemiska reaktioner osv.
Vissa kallar denna boken för läkarbibeln.1200 sidor om patologisk fysiologi och semiologi. Den tar också upp kliniskt beslutsfattande samt terapi.
Farmakologin känns viktigast just nu eftersom jag redan börjat studera det. Men Harrisson's och jag kommer kila lika stadigt hela året. Det känns som att detta kommer bli det bästa året hittills. Dels för att jag är mer förberedd än jag varit inför något skolår innan och dels för att motivationen är högre än någonsin.
Tack för att ni kikade in!
Jobbletandet går inte speciellt bra. Jag söker nya jobb varje dag men det blir alltid samma svar: "du söker för sent" eller "du är i Sverige för kort tid för att vi ska kunna erbjuda dig ett jobb". Jag känner mig smått meningslös men så fort jag får tid över så studerar jag farmakologi. Jag är redan på tredje kapitlet och har lyckats limma in en del läkemedel i huvudet redan. Men när jag läser igenom alla listor med namn på läkemedel blir jag nästan yr i huvudet. Att memorera hela telofonkatalogen känns som en mer realistisk utmaning just nu.
Jag undrar om någon har något tips utifrån egen erfarenhet. Jag känner mig lite vilsen när det gäller vart jag ska hitta bra information. Jag pluggar just nu ifrån lärarens material som jag fått av folk i de högre klasserna samt e-böcker. Jag har också skaffat flash-cards men det känns som att jag bara har kastat mig in i denna djungel av komplicerade namn och kemiska reaktioner utan att ha någon struktur på det hela. Men det är nog så alla upplever farmakologi. De säger att det är det tyngsta man läser på hela läkarlinjen och därför känns det så viktigt att börja i god tid. Jag vill känna att jag har koll och inte bara pluggar till tentan utan för att kunskapen ska finnas där senare när jag ska ut på sjukhusen.
Så om ni sitter på något värdefullt tips får ni gärna dela med er! Tack för att ni kikade in
