Jag har försökt skriva ett inlägg hela dagen om artikeln i SvD idag. Jag hittar inte orden och jag känner mig så otroligt ledsen nu när chocken har lagt sig. Istället för att själv försvara min utbildning som jag värderar så högt tänker jag lägga upp en kommentar som lades upp av en av mina vänner här på universitetet. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv:
Jag studerar själv till läkare (5e året) på Iuliu Hatieganu i Cluj-Napoca. Som student vid universitetet känner jag att det är min skyldighet att bemöta kritiken som framkommit i artikeln.
Först och främst tror jag det är viktigt att ha en saklig bild över hur Rumänien faktiskt är som land och vilka socio-ekonomiska framsteg som tagits i landet de senaste 10 åren.
Jag kan erkänna att min enda relation till Rumänien innan jag kom ner hit för att studera var genom Ceausescu i historieböckerna samt ett South Park avsnitt där landet framställs som ”The asshole of the world”. Inget kan vara mer verklighetsfrämmande!
Cluj Napoca är som vilken västerländsk modern stad som helst, en stad fylld av imponerande arkitektur, blomstrande parker, studenter och lärocentra.
Anledningen till varför jag valde att studera här istället för Sverige är självklar (och i mitt tycke – något som faktiskt är värt att skriva en artikel om); det finns (som vi alla vet) inte tillräckligt med platser på de svenska medicinska fakulteten! Då sverige är det land i världen som har mest läkare per capita och då ett genenerationsskifte i läkarkåren är nära förestående skapar detta ett moment 22 som bara kan kringgås genom att studenter utbildar sig utomlands. Lägg därtill till att utbildningskostnaden i Rumänien är en av de lägsta i Europa vilket gör att jag som hemvändande läkare slipper arkebuseras av CSN så fort jag stiger av planet...
I artikeln kritiserar Josefine intagningsprocessen och menar att en godkänd gymnasiekompetens är tillräckligt för att få en plats i skolan.Detta är helt korrekt, men i sammanhanget helt irrelevant då Rumänien följer den franska utbildningsmodellen- vilket innebär att var människa ska ha möjlighet att utbilda sig efter sina egna drömmars mål. Dock måste man ha klart för sig att universiteten ute i Europa skiljer sig från de svenska, statsägda. Utbildningen bekostas av studenterna själva, vilket innebär att de studenter som inte har kompetens nog för att ta sig vidare i utbildningsfasen sållas bort av ekonomiska skäl. Detta är ett i mitt tycke rättvist system, då dessa elever trots allt har givits en möjlighet, något som de inte kunnat få i till exempel Sverige.
Josefine fortsätter kritisera faktumet att utländska studenter inte behöver utföra någon form av AT-tjänst utan kan direkt välja att specialisera sig. Det här är en kritik som jag kan förstå och rent personligen skulle jag välkomna en sådan möjlighet för hemvändande studenter. Ett sådant dekret ligger på Socialstyrelsens bord och är inget vi kan påverka här i Rumänien. Vad som trots allt är viktigt att påpeka är att hela AT-systemet är på väg att läggas ner. Förslag har lagts att i år upphöra AT-verksamheten i Norge (Läkartidningen #10, 2011), frågan är hur länge denna verksamhet kommer hållas vid liv i Sverige, min gissning är att vi lever utan AT-tjänstgöring runt 2014.
Korrupktions- och fuskanklagelser är givetvis allvarliga och alla sådana fall måste stävjas, detta ser man mycket allvarligt på från universitetets sida- men vi kan inte låta detta bli någon form av häxjakt där journalistkåren skall agera bödel.
Svenska universitet delar tillexempel ut tidigare examina inför provtillfällen, varpå 90% av svaren redan är färdigställda- i princip så är det bara folk som inte kan läsa som skulle behöva fuska i Sverige.
Här i Rumänien utgörs även proven av två olika kategorier; skriftlig, samt praktisk kunskap, där den senare i korthet går ut på att du skall presentera ett fall med korrekt diagnos samt differentialdiagnos, labsvar, radiogram, anamnes, ja allt vad nu kan tänkas vara relevant för en övervakande läkare. Joe Labero korsad med David Copperfield hade inte kunnat fuska sig igenom det.
Nej, rikta istället ögonen till de läkare som utbildats i EU och som nu arbetar på våra svenska sjukhus. Statistik måste lätt finnas att tillgå till hur dessa våra föregångare sköter sig. Jag har själv arbetat under oerhört kompetenta specialistläkare som utbildats i Cluj Napoca under min sommarpraktik i Sverige, något som även patienterna själva vittnade om.
Avslutningsvis vill jag lämna lite ris till Josefine och hennes inte helt moraliskt korrekta förhållningssätt till att samla på sig fakta till denna artikel. Hon kom till Rumänien i höstas och utgav sig för att vara intresserad av att studera på universitet. På detta sätt kom hon i kontakt med unga, nyss hittillkomna första-årsstudenter och lurade ur dem information à la Janne Josefsson-style. Jag kan möjligtvis förstå hur sådan intervju-teknik kan vara rättfärdigat mot offentliga personer men att göra det mot ungdomar som just flyttat hemifrån tycker jag bara är lågt. Många av dessa studenter ringde och var mycket upprörda när det uppdagades att hon hade vilselett dem. Diskussioner följde och Josefine lovade därefter att dessa studenter skulle fås möjlighet att bemöta det hon avsåg att skriva, ett löfte hon aldrig höll. Flera av dessa elever mår förståeligt idag mycket psykiskt dåligt.
