Schemat är inte nådigt nu den första delen av terminen. De har lagt fler kurser i början så att vi har mer ledigt efter halva terminens gång. Det är en bra idé men jag blir orolig att tempot kommer vara för högt för mig.
Vi ska läsa följande ämnen denna terminen:

-Genetik -Mikrobiologi -Medicinsk historia -Histologi -Fysiologi -medical research & methodology (vet inte hur jag ska skriva det på svenska) -Epidemiologi -Rumänska

Jag tror att det är två övriga ämnen men jag är inte säker. Blir yr av att bara tänka på det. Men nu är det nya tag och jag ska göra mitt bästa.

I helgen ska vi ha en mysdag jag och några av mina fina tjejer från klassen, vi ska skämma bort oss med lite ansiktsbehandlingar och ögonbrynsplock och sedan avsluta med en tjejkväll. Jag har smygstartat och redan fixat ögonbrynen. De är färgade och noggrant plockade. Man måste få vara lite tjejig också! Och jag tror inte att det är någon hemlighet att jag bryr mig om hur jag ser ut. Jag älskar det estetiska, konst och allt som hör därtill. Att experimentera med smink och hår känns som en naturlig konsekvens av det.


Det roliga är att min tjocka hund också bryr sig väldigt mycket om hur han ser ut. Han är nyduschad och nyborstad nu och jag har aldrig sett honom bära huvudet så högt. Man kan se att han känner sig fin. Han är så glad och trippar runt här som en liten prins. Nej mer som en stor kung!

Ikväll (fredag) ska jag bara ta det lugnt och spela ett av mina favoritspel, den längsta resan. Har båda delarna och jag har velat spela om dem så länge. Jag drömde länge om att jobba med att göra datorspel och jag vet att hade jag fått chansen så hade jag gjort ett spel som den längsta resan. Storyn är som tagen ur mitt huvud. All mystik och skönhet. All fantasi och spänning. Det är som en film och en bok i ett. Utan tvekan ett av de bästa spelen genom tiderna. Jag vill tacka morbror Mats som gav mig spelet i födelsedagspresent när jag var liten. Jag tror jag spelade om det minst tio gånger. Det med många andra spel som du gav mig. Tusen tack, det har gjort mycket för min barndom. Jag får någon slags stimulans för min fantasi när jag spelar. Spela och läsa, det är det bästa jag vet.

De första två bilderna är från det första spelet. De sista är ifrån uppföljaren. Båda är lika bra även om jag blev mer trollbunden av ettan. Men det kan ha varit för att jag var yngre när jag spelade det. Jag sörjer att det inte görs sådana spel längre, eller bra spel över huvudtaget...

Idag tentade jag av histologin och med det är denna tentaperioden avklarad! det kändes helt okej. Jag klarade den praktiska delen (glädjeskutt) nu väntar jag bara på den teoretiska delen. Histologi är långt ifrån mitt favoritämne så jag förväntar mig inget högt betyg. Men i alla fall:

Jag får påminna mig själv om att jag inte drömmer. Jag har äntligen fått städa upp i lägenheten och min stackars hund har äntligen fått den där timlånga promenaden i parken som jag har lovat honom i snart en månad. Både han och jag ligger helt utmattade i sängen nu. Kan inte fatta att det är över. Alla tusentals papper och böcker har jag samlat ihop och gömt i ett skåp. Jag vill inte se dem på hela lovet! Jag ska bara sova ut, ta det lugnt och spela massor av datorspel. Jag är så lycklig. Här är lite musik jag brukar peppa mig med under tentaperioderna (Ni får gärna komma med andra tips):

"Hur kommer det sig att ni får svar efter bara en dag då annars det tar 3 veckor i Sverige att få svar? Så det är sant att ni får jätte lätta frågor som många har nämnt. Inte konstigt att 1-2 året är lätt i rumänien medans 3-4 året vill dem skicka hem er."

När det gäller biokemiprovet är det upplagt så att det finns en teoretisk del och en praktisk del. Den praktiska delen, som jag fick svar på direkt, är inte så stor som den teoretiska. Det är som ett vanligt prov ca tolv frågor. Därför går det fort för läraren att rätta provet när man är färdig och har lämnat in det.

Den teoretiska delen är större och enligt mig mycket svårare. Ca 40 övergripande frågor på allt vi läst under året. Om du tror att de frågorna var lätta så visar det hur lite du kan om utbildningen här i Cluj-Napoca.

Varför personen i fråga gång på gång påstår att de vill skicka hem oss förstår jag inte. Ett försök att skrämmas? Slöseri med tid i så fall eftersom jag vet att det inte är så. Jag känner folk i trean fyran och femman. Om folk åker hem gör de det av fri vilja. Antingen var studierna för hårda eller så trivdes de inte här. När jag gick i ettan åkte ca 50% av klassen hem. I tvåan var det färre. Att plugga här kräver mer engagemang än vad många tror när de åker ner.

Ryktet om att det skulle vara lätt att studera här förstår jag mig inte på. Att man bara ska kunna slappa och festa medans man pluggar medicin. Det är skitsnack. Vi sliter så att vi knappt orkar sitta upprätt med studierna under tentaperioderna. Har man inte pluggat så klarar man sig inte. Nästan alla prov har en praktisk del där man får prata med läraren så att de får se att man faktiskt har lärt sig något och kan redogöra för det.

Jag är så glad att jag åkte ner hit och började studera. Jag älskar staden och jag har fått lära mig så mycket. Majoriteten av lärarna är duktiga och engagerade och upplägget på kurserna lämnar inget övrigt att önska. Nackdelarna är att vi inte har lika bra grejer att jobba med på labbarna som dem i Sverige. Vi får lära oss mycket onödiga saker som eleverna i rikare länder inte behöver då de har bättre instrument som kan räkna ut sådant för dem.

I vilket fall skulle jag inte åka hem till Sverige även om jag fick en plats på medicinutbildningen där. Jag känner mig lyckligt lottad och skulle göra samma val tusen gånger om!

ÄNTLIGEN fick jag gjort biokemitentan! Jag vet ännu inte om jag klarade den 100%, det får jag reda på imorgon. Jag klarade den praktiska delen, men den teoretiska var ganska utmanande. Ca 40 frågor där man fick ringa in rätt svar, sedan tio fria frågor där man skulle rita och förklara sina svar. Det kändes bra, jag pluggade mycket. Jag kunde ha pluggat mer men jag kände ändå att jag hade en överblick på det mesta och stenkoll på grunderna. Har jag passat denna tentan blir jag överlycklig. Biokemin har varit ett stort berg att bestiga för mig, jag har lite att bevisa för mig själv.



På den teoretiska tentan fick vi frågor på allt ifrån olika reaktioner i Kreb's cycle, enzymer och reaktioner i glukoneogenesen och glykolysen till frågor om fetternas metabolism och oxidation, vi skulle rita strukturer (för tex ketoner) och kunna sjukdomar relaterade till olika ämnen i kroppen. Om man tex hittar för stora mängder av vissa sockerarter/fettsyror i cellerna i kroppen ska vi veta vad det är för enzym som fattas. Jag skriver inte så sammanhängande nu, har inte sovit på hela natten så jag kan knappt stava riktigt.

Mitt huvud är ett virrvarr av reaktioner, strukturer och enzymer just nu. Känns som att jag kommer spy bara jag pratar om mer kemiska reaktioner :)

Nästa tenta är på torsdag. Då är det dags för histologi. Sedan är tentaperioden över! Känns som att den har varat i flera år nu. Det ska bli SÅ skönt att inte ägna varje vaken minut av dygnet åt att tänka på att man måste plugga. Så fort jag gör något annat blir jag stressad och får dåligt samvete. Men efter denna veckan kan jag slappna av.

Tack för att ni tittade in. Sänd lite positiv energi till mig imorgon kl 12.00, då ska jag få mitt tentaresultat! Krams

Häromdagen fick jag en mycket bra kommentar på bloggen angående utbildningen här i Cluj-Napoca. Tyckte den förtjänade ett eget inlägg:


Den rumänska utbildningen (likt många andra öst-utbildningar) har ett annorlunda upplägg. Mycket fokus på, till synes, onödig korvstoppning av otroliga mängder information som går att läsa sig till när den väl behövs. Jag har svårt att tro att den svenska utbildningen uppfattas som helt felfri heller.

De praktiska momenten finns självklart i Rumänien också. De ligger dock senare i utbildningen. Att inte kunna ge injektioner efter de två, eller t.o.m. fyra, första terminerna är inte speciellt konstigt då det inte finns på schemat än. Tanken bakom är att först lär man sig bakomliggande teori - sedan lär man sig de praktiska momenten.

Vi som studerar här vet att det kommer bli tufft att vinna tillit i början p.g.a. fördomar. När man arbetat ett år eller två kommer det dock inte längre vara några problem. Det vet vi av erfarenhet. Att skillnaden mellan 18 och 20 i gymnasiesnitt skulle vara skillnaden mellan en bra eller dålig läkare är i alla fall inget jag tror på.

Tack för dessa kloka ord!

Om några månader har jag varit här i Rumänien i ett år. Känns som om det var flera år sedan jag var hemma. Det kommer bli konstigt att åka spårvagn igen, eller se på svensk TV. Bara att prata svenska överallt kommer kännas konstigt. Har skrivit innan att jag ogillar Sverige men på senare tid har jag börjat sakna mitt hemland mer och mer. Jag saknar de svenska sommarnätterna, allt det gröna som finns hemma. Jag saknar landskapet, sjöar och hav. Sverige är vackert.

Annars är det bara kemiplugg som gäller. Det var någon som tipsade om att jag skulle skriva och rita alla reaktioner/strukturer om och om igen tills informationen satte sig. Det hjälpte mycket. Jag har gjort det innan men inte så mycket med biokemin. Tack igen för tipset!