Igår var det halloween! Jag som älskar att klä ut mig såg fram emot lördagskvällen hela veckan. När jag var yngre kommer jag ihåg att vi klädde ut oss till spöken/häxor och knackade dörr i syfte att tigga godis av alla stackars människor i kvarteret. Sedan satt man hemma och åt godis i flera dagar. Nu är det lite annorlunda. Halloween har istället blivit någon form av maskerad där man kan vara utklädd till vad som helst. Men jag älskar det. Som sagt, jag är ett stort fan av maskerader.

Själv hade jag inga pengar att köpa kostym för så jag lånade till mig min utstyrsel. Det var Rebeckas idè att jag skulle klä ut mig till barbie, och det kändes också enklast. Alla i Cluj har verkligen gått in för detta med halloween och det var så roligt att titta på alla kostymer. Här kommer lite bilder:

Inte bara en heller utan tre stycken! Jag har sett mindre ingrepp såsom knä-operationer men detta var något helt annat.
Istället för att ha anatomilektion i morse tog läraren med oss elever till sjukhuset så att vi fick vara med och titta när hon och hennes kollegor opererade människor med olika typer av åkommor.
Jag var så orolig att jag skulle svimma. Det var allt jag kunde tänka på på vägen dit, att jag skulle svimma och välta något, eller stöta till någon av kirurgerna. Jag svimmade ju på praktiken bara av att se ett blodprov (jag är väldigt rädd för nålar, speciellt när de ska in i venerna i armvecket. En av mina största fobier).
Som tur var gick det jättebra. Jag hade inga som helst problem med att se blod eller tarmar. Det var en stor lättnad. Eller jag ska inte säga att jag inte hade några som helst problem, jag var lite knäsvag några gånger. Det var mycket att ta in på så kort tid.

Första patienten hade fått kystor på äggstockarna vilka kirurgerna skar bort. Kystorna var lite större än ett ägg. Läraren förklarade att kystor på äggstockarna är vanliga och de skär bara bort dem när de blir en viss storlek och börjar göra ont.

Den andra patienten hade Hepatocellulär cancer (cancer i levern). Han var dessutom alkoholist vilket gjorde det svårt för kirurgen att skära bort tumören. Vid kraftig alkoholism blir levern nämligen väldigt hård och svår att skära i. Dessutom var den knottrig vilket inte är normalt. (såg väldigt läskigt ut)

Det var värre med den tredje patienten. De var inte säkra på om han skulle överleva. Om jag förstod det hela rätt (vilket jag inte är säker på) så hade han en trombos (blodpropp) i aortan. Han hade dessutom fel på bukspottkörteln (jag tror det var cancer). Att söva en patient med en blodpropp av den storleken som han hade är extremt riskabelt och risken var stor att han aldrig skulle vakna igen. Jag började dock må illa i mitten av operationen och fick gå hem så jag vet inte hur det gick för honom. Jag hoppas verkligen att han överlevde.

Vi hann också se hur de skar bort bråck från tarmarna på en patient. Det är väldigt vanligt bland äldre och vi ska få studera fler operationer av bråck nästa anatomilektion.


Här är sjukhuset vi var på. Det är inte den högsta standarden på sjukhusen men kirurgerna kan sina grejer. De är jätteduktiga, det är bara synd att de jobbar under så dåliga förhållanden.

Det har varit en otroligt händelserik dag med andra ord. Jag har lärt mig massor och jag känner mig ett väldigt litet men betydelsefullt steg närmare mitt framtida yrke.

Nu ska jag plugga resten av kvällen och natten, på tisdag har vi nämligen prov i histologi och på onsdag är det fysiologiprov i vanlig ordning. Detta är så kallade "delprov" som ska utgöra 10% av vårat slutgiltiga betyg i ämnet så det är ganska skönt om man lyckas få höga betyg. Imorgon är det halloween och alla har köpt kostymer dagen till ära. Utom jag som inte hade råd och fick dra till med en nödlösning (som jag inte känner mig riktigt nöjd med) Vad det blev får ni se på kort mot helgens slut. Hade jag haft råd hade jag varit en night elf (från world of warcraft) eller en vault dweller som i mitt favoritspel fallout. vault-suit 13 för att vara mer exakt. Men vad är väl en bal på slottet....

Många kramar! Hoppas alla får en trevlig halloween!

Ack vad underbart det är att kunna lägga sig relativt tidigt och ha hunnit med allt man ville under dagen. Dessutom kan jag somna gott med vetskapen om att jag får sova ut imorgon. I alla fall så länge som min hund tillåter. Han brukar ställa sig vid sidan om sängen och gnälla på morgonen när han vill ut. När jag ignorerar honom biter han tag i täcket och börjar dra av mig det. När det inte funkar hoppar han upp i sängen bredvid mig och gnäller och slickar mig i örat. Då brukar jag dra täcket över huvudet och putta ner honom från sängen. Då åker silkesvantarna av och han hoppar upp i sängen igen och börjar boxa på mig med sin tass tills jag går upp. Detta händer nästan alltid kl 07.00 och även om jag förbannar mitt beslut att ha skaffat hund i de ögonblicken är jag alltid lika lycklig att jag har honom resten av dagen. Speciellt när jag kommer hem och han kommer och hälsar på mig vid dörren alldeles till sig av lycka över att se mig.

Mitt lilla hjärta.
Jag har äntligen, efter mycket om och men fått ut mitt betyg från skolan så att jag kan skicka in det till CSN. Bättre sent än aldrig! Nu kan jag äntligen andas ut och slippa tänka på min tighta ekonomi. Och alla mina vänner slipper bjuda mig på allt. Mitt enda och sista problem just nu är årskostnaden som ska betalas till skolan. Första året då jag började låg den på 25 000 och det blev tight med ekonomin. Nu ligger den på 50 000 och jag vågar inte tänka på hur jag ska få ihop alla kostnader. Men finns det en vilja....
Här kommer lite bilder som jag tog i skolan denna veckan. Lite blandat från olika lektioner:

Här är skolkomplexet. Här har vi ungefär 50% av våra lektioner.
Om man går ner för victor babes, ifrån skolkomplexet, ser det ut så här. Den stora byggnaden till vänster som det står UMF på är vårat bibliotek och på undervåningen ligger dekanatet där jag spenderar största delen av min tid, eller har gjort denna månaden. Ett evigt spring och tjat om alla papper man behöver som dom tar flera år på sig att fixa... Byrakratin är ett spindelnät här som sagt.

Längst ner på victor babes ligger anatomikomplexet. Här finns också många sjukhus och akutmottagningar. Det var här jag gick fel min första dag i skolan och hamnade på bårhuset istället för i anatomisalen. Det blev mitt första möte med döden. Långt ifrån mitt sista dock.



Här är Dr. Bob på en av våra anatomilabbar. Det var mitt favoritämne förra året men jag kan inte påstå att jag är överförtjust i neuroanatomi. Alla läkare har fortfarande morgonrockar här i Cluj. Fråga mig inte varför...


Lite bilder från bla kemilabben och mikrobiologi coursen. (Några av bilderna är tagna av vackra Sadie)
Det var allt gott folk. Hoppas ni har haft en rolig vecka och att ni njuter utav eran helg!
Många kramar!

Jag har fått massor av mail om att jag ska skriva om mina kläder/ min sminkning osv osv. Jag är tyvärr inte så intresserad av att skriva om sådant så om ni läser bloggen i hopp om den typen av inlägg så måste jag tyvärr göra er besvikna. Jag har varit kluven i frågan om vad jag ska och inte ska skriva om här på bloggen och jag har många gånger känt att jag inte vill att bloggen ska bli en dokumentation av hur utbildningen och skolan är här i Rumänien. Dels är det ett stort ansvar som jag inte känner att jag vill ha och dels vill jag att mina anhöriga ska följa vad jag gör och vad som händer i mitt liv och skolan är en väldigt stor del av mitt liv just nu. Man kan nog säga att skolan är mitt liv så det skulle vara svårt att inte skriva om den i bloggen. Jag känner också att jag vill hjälpa dem som är nya i Cluj med lite info om hur det går till här i Rumänien/på universitetet för det är väldigt många som undrar. Plus att jag vill ge skolan ett rättvist intryck på ett sätt samtidigt som jag inte riktigt känner mig som rätt person att göra det. Nog om det.

Det blev en riktig rivstart i skolan. Jag har redan väldigt mycket att studera och jag hoppas att jag ska kunna organisera mig nu under helgen. Det känns som att det är viktigt att prioritera anatomin och fysiologin. De är båda väldigt tunga, speciellt neuroanatomin. Men samtidigt känns det skönt att vara igång med skolan igen.

Nu blir detta ett långt inlägg men det är ganska intressant fakta om Rumänien här nedan.

Igår fick jag reda på lite upprörande fakta. Vi hade anatomilektion och jag vet inte hur vi kom in på det men vi började prata om löner för läkare i Sverige med våran anatomilärare. Hon kunde inte tro sina öron när vi berättade om hur läkare har det hemma och efter att ha diskuterat fram och tillbaka berättade hon om sitt jobb och vad hon tjänar. Jag har hört talas om rumänernas dåliga löner innan men jag har aldrig fått det svart på vitt att det är så här illa. Våran lärare är också läkare, utbildad kirurg för att vara exakt. Vi kommer få närvara vid hennes operationer denna terminen och jag kan inte uttrycka hur tacksam jag är att hon vill ta med oss på dessa.
I vilket fall berättade hon att hon tjänar ca 2000 kr i månaden på att jobba som kirurg. Bara det är chockerande nog. Jag vet inte om jag förstod detta helt rätt men hon förklarade att hon inte får ut lön för sitt arbete för att staten inte ger ut pengar för två jobb. Hon måste alltså välja vilket yrke hon vill få lön för, lärare eller läkare. I hennes fall var tydligen lärarlönen lite högre så hon valde att få ut den istället för läkarlönen vilket innebär att hon jobbar som kirurg gratis! Det är ju hennes yrke och hon vill inte/kan inte bara sluta jobba med det. Jag höll på att tappa hakan. Kvinnan har två barn och drar in något över 2000 kr månaden (jag vågar inte ens tänka på hur många timmar hon arbetar) dessutom får hon inte ut barnbidraget hon är berättigad till eftersom hon inte orkar ta upp den kampen som krävs för att hon ska få ut pengarna. Visst det är billigt här i Rumänien men inte SÅ billigt. En lunch ute går på minst 30 kr och sedan har vi bussresor och allt som hör vardagen till PLUS räkningar och hyran. Det konstigaste av allt är att hon får stå för utbildningsmaterial själv, som pennor till whiteboarden eller böcker. Jag vet inte hur hon fixar det med tanke på att den boken hon undervisar ifrån kostar mer än halva hennes månadslön. Min fråga är, vad gör skolan med våra pengar om lärarna inte ens får whiteboardpennor. Jag frågade henne hur hon får det att gå runt och hon suckade bara och sa: "det får jag inte". Jag har aldrig kunnat leva på mindre än 5000 kr i månaden (då jag har haft egen lägenhet) Helt otroligt...

Jag har hittat de finaste bilderna jag någonsin sett på Cluj. Så här kommer fler bilder på staden i mitt hjärta:

Det går inte att ta miste på att hösten är här när man ser dessa bilderna tagna från kullarna som omger Cluj.

Hittills har detta varit en otroligt stressig och dränerande vecka för mig. Till att börja med är jag fortfarande inte frisk. Jag känner mig trött och orkeslös och tidiga morgnar och jag går inte så bra ihop just nu. Schemat vi har fått är ganska mastigt, idag tex hade vi lektion från 08.00 till 20.00 med en timmas rast: Biokemi kurs 08.00- 11.00 Biokemi labb 11.00-14.00 Rumänska 15.00- 17.00 Fysiologi 17.00-20.00. Mitt huvud känns som potatismos.

Eftersom jag har varit sjuk gick det inte heller speciellt bra för mig på vårat första fysiologiprov. I vissa ämnen har vi ett mindre prov varje vecka som sedan utgör 10% av vårat slutresultat i ämnet. Det blev ingen jättebra start men jag hoppas på att jag kan använda helgen till att organisera mig och ladda så att jag är piggare nästa vecka och kan ge mitt allt. När CSN kommer vill jag väldigt gärna börja gymma!

Det värsta som har hänt under veckan och som antagligen dragit ner min energi och mitt humör mest har varit att jag har tvingats ställa in resan till Sverige. Jag skulle åka upp för att fira min bästa vän på hennes tjugofemårsdag denna veckan och jag fick till och med resan betald av henne. Dessutom hade jag lovat henne dyrt och heligt att jag skulle komma och vara med henne på hennes dag. Men i måndags började det bli klart för mig att det skulle bli omöjligt för mig att åka. Dels skulle jag missa ca tretton lektioner och dels körde det ihop sig med skolavgiften och jag vågar helt enkelt inte riskera att sätta min utbildning på spel hur mycket jag än vill åka till Sverige. Känner mig som en riktig skit men dessa första veckorna i skolan är så avgörande. Det känns som att jag måste bygga en bra grund att stå på nu i början. Hoppas du kan förlåta mig Veronica.

Jag är så arg! Varför varför varför är jag sjuk!? Jag har inte råd med att vara sjuk! Det började i onsdags och i fredags eskalerade det totalt. Jag låg klubbad i sängen hela helgen och jag är fortfarande inte kvitt febern. Mitt huvud känns som om det har svällt upp till dubbel storlek och att ta sig från sängen till badrummet känns som en resa på flera mil. I öknen. Halvdöd....
Jag dör! Imorgon är det måndag och jag måste komma iväg till skolan. Frånvaro så här tidigt ser inte alls bra ut. Och kommer jag inte till skolan måste jag till sjuksköterskan och få intyg och jag vet inte hur det ska gå till om jag mår så här imorgon. Febernedsättande hjälper inte speciellt mycket heller. Dessutom ska jag flyga hem till sverige på torsdag. Hade varit så typiskt om jag fortfarande var sjuk då.

Som om det inte var nog så har vi prov i fysiologi på tisdag.... Jag blir så arg! Jaja nu är det färdigklagat. Håll tummarna för att jag vaknar upp imorgon utan feber!

Här kommer lite fina bilder på Cluj i brist på annat (Min kamera fungerar som sagt inte):

Då var den första veckan år två snart avklarad. Jag har blivit positivt överraskad av de lektioner vi hittills haft måste jag säga. Jag tycker lärarna känns seriösare detta året och kurserna mer relevanta. Som vanligt är det viktigt att komma på ALLA lektioner vilket jag tycker är lite synd då man blir mindre flexibel med sina självstudier.

I förrgår hade jag panik. Jag fick veta att halva klassen hade fått åka hem pga otillräckliga betyg och många som trott att de kommit vidare stod inte med på skolans listor. Jag blev livrädd att samma sak som hände förra året skulle hända igen, då jag stod där på dekanatet och läste listorna om och om igen bara för att märka att jag inte var med. Har aldrig haft sådan panik i hela mitt liv som jag hade den dagen. Men som tur var stod jag med på listan och allt var helt lugnt. Livet var bra igen. Så nu är allt 100% klart, jag går andra året på läkarlinjen i Rumänien! Detta hade aldrig varit möjligt utan min mormor, morfar, mamma, pappa och alla de som har lånat oss pengar tex min morbror Mats. Tusen tack till er! Jag ska göra det bästa av denna andra chans som jag äntligen har fått.

Jag förstår inte varför det går rykten om att denna utbildningen ska vara så lätt. Det stämmer ju inte alls. Som sagt, halva klassen fick åka hem, vi är bara ca 80 kvar av de ca 160 som började förra året och jag kommer aldrig glömma hur jag slet tills jag grät under de tentaperioder jag har haft. Jag blir nästan förolämpad när folk vågar säga att det skulle vara lätt att studera här. Ni skulle pröva en vecka ;)

Fick lite mail med frågor om vilka kurser jag läser nu. Här kommer de:

Detta är ämnena vi kommer läsa denna terminen:

Genetik - Ärftlighetslära. Ämnet fokuserar på hur arvsmassan är uppbyggd och fungerar. Lite av en fortsättning på det vi läste år ett i biokemi.

Mikrobiologi - Läran om mikroorganismer så som svampar, bakterier och virus. Här får vi lära oss vilka bakterier/virus som orsakar vilken sjukdom och vi får lära oss hur virus och bakterier fungerar för att bättre förstå sjukdomarna de orsakar.

Neuroanatomi - Läran om nervsystemets uppbyggnad. En fortsättning på en del av det vi läste i både anatomi och fysiologi förra året.

Fysiologi - Studerar funktionen i människokroppens organ och organsystem. Jag vet inte vad vi kommer fokusera på i detta ämne. Förra lektionen pratade vi en del om blodet och dess beståndsdelar.

Biokemi - Detta året ska vi läsa om de olika metaboliska reaktionerna som sker i kroppen så som glykolysen. Tror att detta kan bli ett av mina favoritämnen men jag är inte säker ännu. Beror på hur svårt det blir.

Histologi - Läran om biologisk vävnad. Vi får titta på tex vävnad från levern i ljusmikroskop eller elektronmikroskop och lära oss fixera och känna igen dessa vävnader.

Vi läser också rumänska och gymnastik men det känns mindre viktigt =)




Förövrigt håller jag på att bli sjuk som så många andra nu när det börjar bli riktigt kallt. När CSN behagar komma blir mössa och vantar det första jag köper! Håller tummarna för att jag slipper vara sjuk nästa vecka. Vill absolut inte missa mycket nu i början.


Dagens roliga: Idag när våran anatomilektion precis skulle köra igång behövde jag slinka in på toa. Av någon anledning var dörren låst in till toaletten så jag sprang ner på nedervåningen och hittade till slut en toalett ganska avskild från resten av byggnaden. Till saken hör att rumänska toaletter inte liknar något annat jag sett när det gäller dålig standard. Toaring,toapapper och spolfunktion brukar saknas dessutom finns det oftast inga lås på toaletterna till min stora förskräckelse.

I vilket fall sprang jag in på toaletten och bråttom som jag hade smällde jag igen toadörren bakom mig. Vad händer då? Jo, toadörren går i lås!! Panik! Lektionen skulle börja inom några minuter och jag var inlåst på toaletten. Låset var omöjligt att lirka upp och tillslut började jag sparka på dörren men utan resultat. Kakelväggarna på toan var ca 2,5 m höga vilket inte låter så högt men att klättra över en 2,5 m hög mycket hal kakelvägg är inte det lättaste kan jag lova. Jag försökte klättra ut genom att ställa mig på toastolen och klättra med ena foten på toalettrullebehållaren. Det resulterade i att jag slant och slog i bakhuvudet i kakelgolvet. Aj! Försök nummer två misslyckades också totalt och jag slog i huvudet ännu en gång.

Naturligtvis hade jag inte heller mobil med mig och eftersom toaletten låg ganska avlägset tänkte jag att ingen skulle hitta mig på ett bra tag. När jag slutade klättra och började skrika på hjälp hade jag varit instängd i femtio minuter. Då ÄNTLIGEN lyckades jag sparka upp dörren och kunde gå hem. Det ska alltid hända mig! Kände mig lagom hjälplös när jag inte ens kunde klättra ut ur ett toabås haha.


På lördag är det tydligen nollning för de nya ettorna. Är det någon som undrar om det så kontakta mig. Hade varit kul om det kom många =)

Den 14:e oktober kommer jag till Sverige för att fira min fina bästa vän Veronica som fyller 25 år. Hon betalade till och med resan upp för att hon så gärna vill att jag ska vara där. Jag åker tillbaka hit till Rumänien den 17:e så jag hoppas att jag hinner träffa alla mina nära och kära en snabbis!

Nu ska jag sova och hoppas på att förkylningen inte blommar ut så att jag kan gå på anatomin imorgon. Kram till er alla!