Sista dagen i skolan
I torsdags var det min sista skoldag. Det känns så konstigt. Nästan tomt. Jag har gått i skolan sedan 2008! Om man räknar i runda slängar så har jag spenderat över 10 000 timmar i skolan! Ändå känns det som om det inte alls var längesedan jag steg av "dödsbussen" i mitten av Cluj-Napoca och såg mig om för första gången. Jag visste att min tid här nere skulle förändra mig men jag visste inte hur mycket. Att läsa mina blogginlägg från de första månaderna här nere känns lite som att läsa boken "flowers for algernon" (handlar om en hjärnskadad man som efter en operation sakta men säkert börjar tänka normalt). Jag var så väldigt ung. Nästan en helt annan person. Jag har lärt mig vikten av att inte ta något för givet, att inte skjuta upp åtaganden, att ta vara på de fina stunderna emellan kaoset i livet och att jag själv inte är centrum av universum.
Det är lätt att tro på någon sorts mening med allt i livet efter allt jag gått igenom. Allt har liksom lett mig i rätt riktning till slut. Som om det finns en plan med allt. Hur svårt det än har känts i vissa stunder så har jag alltid hittat en väg upp ur mörkret och kaoset och lärt mig något av motgångarna som ibland verkligen slagit omkull mig.
Framtiden känns spännande. Jag har ingen aning om vart jag kommer hamna inom ett år. Jag vet inte ens vart jag ska bo. Jag har ett möjligt jobberbjudande men jag skriver mer om det om det om det blir något utav det.
Något jag vet med säkerhet är att jag kommer sakna Cluj så otroligt mycket. Sverige och Göteborg i all ära men Cluj är något helt fantastiskt. En stad som ingen annan jag tidigare varit i. Det är så mycket liv här, Ett löfte om att framtiden är ljus ligger i luften. Det är en stad som växer, en stad med så mycket unga människor som uppfyller sina drömmar. Jag hör sällan något om brott eller slagsmål. Jag känner mig trygg och hemma här. Det blir svårt att åka här ifrån permanent och inte bara tillfälligt denna sommaren.
Något annat som verkligen gnager i mig är min hundsituation. Jag håller på att kolla upp sätt att få med mig Titan till Sverige. Jag ska ha med honom om jag så ska bära honom hem själv. Vi har byggt ett band som inte kan brytas efter alla månader tillsammans. Jag kan inte föreställa mig att vara utan honom.
På fredag tentar jag av mitt sista ämne någonsin. Infektion. Sedan är det fullt fokus på examensdagen. Familjen kommer snart hit och det ska bli så himla roligt att fira tillsammans med dem! Efter det kommer jag plugga intensivt fram tills licenstentan den 18e juli där vi tentar av allt vi läst dessa åren. Det kommer vara otroligt nervöst! Jag ska försvara min tes igen i samma veva framför massa professorer. Det är något jag inte kommer sakna. Stressen och pressen inför att bli förhörd framför massa folk. Jag avskyr verkligen det. Och detta blir det största testet jag gjort någonsin. 18 juli blir ingen rolig dag.. Men efter det är det dags för balen. Det ska verkligen bli roligt! Att fira allt vi gått igenom tillsammans för sista gången. I juli månad får ni hålla tummarna!
Tack för att ni kikade in!
Det är lätt att tro på någon sorts mening med allt i livet efter allt jag gått igenom. Allt har liksom lett mig i rätt riktning till slut. Som om det finns en plan med allt. Hur svårt det än har känts i vissa stunder så har jag alltid hittat en väg upp ur mörkret och kaoset och lärt mig något av motgångarna som ibland verkligen slagit omkull mig.
Framtiden känns spännande. Jag har ingen aning om vart jag kommer hamna inom ett år. Jag vet inte ens vart jag ska bo. Jag har ett möjligt jobberbjudande men jag skriver mer om det om det om det blir något utav det.
Något jag vet med säkerhet är att jag kommer sakna Cluj så otroligt mycket. Sverige och Göteborg i all ära men Cluj är något helt fantastiskt. En stad som ingen annan jag tidigare varit i. Det är så mycket liv här, Ett löfte om att framtiden är ljus ligger i luften. Det är en stad som växer, en stad med så mycket unga människor som uppfyller sina drömmar. Jag hör sällan något om brott eller slagsmål. Jag känner mig trygg och hemma här. Det blir svårt att åka här ifrån permanent och inte bara tillfälligt denna sommaren.
Något annat som verkligen gnager i mig är min hundsituation. Jag håller på att kolla upp sätt att få med mig Titan till Sverige. Jag ska ha med honom om jag så ska bära honom hem själv. Vi har byggt ett band som inte kan brytas efter alla månader tillsammans. Jag kan inte föreställa mig att vara utan honom.
På fredag tentar jag av mitt sista ämne någonsin. Infektion. Sedan är det fullt fokus på examensdagen. Familjen kommer snart hit och det ska bli så himla roligt att fira tillsammans med dem! Efter det kommer jag plugga intensivt fram tills licenstentan den 18e juli där vi tentar av allt vi läst dessa åren. Det kommer vara otroligt nervöst! Jag ska försvara min tes igen i samma veva framför massa professorer. Det är något jag inte kommer sakna. Stressen och pressen inför att bli förhörd framför massa folk. Jag avskyr verkligen det. Och detta blir det största testet jag gjort någonsin. 18 juli blir ingen rolig dag.. Men efter det är det dags för balen. Det ska verkligen bli roligt! Att fira allt vi gått igenom tillsammans för sista gången. I juli månad får ni hålla tummarna!
Tack för att ni kikade in!
