Usch vad jag är nere ofta. Idag är det lördag och jag vill inte ens gå utanför dörren. Jag vill inte göra något. Bara sitta här och läsa. Dessutom har datorn kraschat så nu är jag datorlös.
Jag hade förberett mig för att gå på halloweenpartyt igår men jag var för trött och seg och nere. Och till råga på allt ska
Sandra åka hem på måndag. Vi började samtidigt här nere, hon på tandläkarlinjen och jag på läkarlinjen. Vi ska ha en avskedsmiddag ikväll för henne. Jag hoppas att hon kommer tillbaka ner hit snart igen.
Jag antar att det finns bättre tider runt hörnet.....
Nästa månad ska jag börja läsa kardiologi, en mindre tillvalskurs. Annars fokuserar jag mest på genetiken som jag alltid gillat väldigt mycket.
Här kommer lite bilder som gör håret mer rättvisa:
Dagens låt:
http://www.youtube.com/watch?v=LdCIsMeA8eY
I helgen har det varit födelsedagskalas för tre av mina kära vänner. Och vi har firat både fredag och lördag. Jag är helt slut, har pluggat, simmat och firat hela helgen.
Först ut var våran vackra sångfågel Sadie
På lördagen var det dags för Luzmilla och Alexandra.
Vi hade jätteroligt och det var skönt att komma ut bland folk igen. Annars sitter jag mest hemma och pluggar. Jag har mått så dåligt dessa veckorna att jag inte velat ta mig ut speciellt mycket.
Jag har passat på att färga håret:
Rumänien är lite som Italien, folk blir galna när de ser blondiner och jag tycker det är ganska jobbigt. Jag trivdes bra i blont men det är mycket skönare att ha en mörkare ton. Speciellt när jag är typ två meter lång och redan syns som det är. Det skulle bli brunt med en hint av rött men som vanligt blev det något helt annat. Det kostar för mycket att färga igen så jag ska försöka låta min egna mörkbruna hårfärg växa ut nu.
Tänkte skriva lite om det som händer nu för tandläkarna här nere. Jag tycker det är så sorgligt och jag vet inte vad jag hade gjort om det hade hänt mig. Nu i fjärde året blir hela deras undervisning på rumänska. Utan undantag. Allt material och alla genomgångar ska vara på rumänska och vad jag har hört får man inte ens ställa frågor på engelska. Jag tycker det är idiotiskt! Visst att man ska lära sig rumänska så att man kan prata med patienterna här nere men kom igen! Lektioner på avancerad medicinsk rumänska för folk som knappt kan hålla en vardaglig konversation på rumänska. Det är tyvärr så att rumänskalektionerna ofta hamnar i skuggan av andra stora ämnen vi läser som tex anatomi och fysiologi. Jag hoppas innerligt att denna bestämmelsen tas tillbaka. Jag kan hyfsad rumänska men jag hade aldrig kunnat studera alla ämnen på rumänska i vilket fall. Det är svårt nog på engelska.
Eftersom jag vet att många utav er som läser bloggen är intresserade av att komma ner hit till Rumänien och studera så tänkte jag då och då länka till andra bloggar där folk skriver om utbildningar runt om i landet. Igår hittade jag en tjej som studerar i Bukarest:
http://bucharestmedicine.blogspot.com/Annars kan jag berätta att jag är positivt överraskad av informatiken detta året.När jag läste informatik för tre år sedan var allt väldigt annorlunda. Men kursen har utvecklats och jag lärde mig mycket som var användbart förra gången. Jag har en bra hjälpsam lärare också så labbarna känns riktigt roliga. I genetiken har jag fått den läraren jag ville ha. Så mycket hänger på vad man får för lärare. Första terminen vi läste genetik hade jag en labblärare som pratade sluddrig engelska i två timmar medan vi fick stirra på en skärm under hela lektionen. Lärarinnan jag har nu håller en aktiv diskussion där vi får prata och diskutera allihopa och det ger mig mycket mer. Jag älskar henne. När det gäller history of medicine har jag inte mycket att skriva om. Det är en kurs som inte väger så tungt kan man kanske säga :)
Nu ska jag iväg och simma. Det är helt otroligt vad det ger mig mycket. Jag orkar så mycket mer. Jag känner mig stark och uthållig och på bara två veckor har kärlekshandtagen jag la på mig under allt tentaplugg försvunnit. Nästan helt. Jag hatar all form av träning annars men simma kan jag stå ut med. Det känns lite som att alla problem rinner av en i det kalla vattnet också.
Och om ni är lika beroende av kaffe som jag, kolla in detta och drick med gott samvete!
http://www.youtube.com/watch?v=OTVE5iPMKLgHoppas ni får en bra dag!
Nu är jag inne på tredje veckan i skolan och allt är klart och jag har kommit in i rutinen. Informatik, som jag läser om för tredje gången nu, är lika fruktansvärt som vanligt. Jag hatar det ämnet av hela mitt hjärta. Men denna gången går jag slaviskt på varje minut av varje lektion så att jag är säker på att jag får göra sluttentan för en gångs skull. Ska bli skönt att komma in i trean utan några resttentor, även om det känns som att det är ljusår kvar...
Allt känns lite lättare nu när chocken äntligen lagt sig och jag har kommit på fötter igen. När jag inte är i skolan är jag i biblioteket eller så simmar jag. Ett mål detta året är att bli riktigt vältränad för en gångs skull. Jag vill! Jag märker redan hur jag orkar mer och jag känner mig klarare i huvudet, även tidigt på morgonen.
Jag har inte så mycket nytt att rapportera så jag tänkte lägga upp lite bilder ifrån vistelsen i Sverige nu senast:
ÄNTLIGEN fick jag träffa min älskade vovve! Han har blivit så stor min fina Yodakorv. Och mammas kille är finast i världen!
Här ser han inte så lycklig ut men han var jätteglad att se mig, han kom in och tittade på mig så fort jag bytte rum för att kolla så att jag var kvar :)
Han har det bättre än någonsin nu i Sverige. Han går på både hundkurs och hunddagis och får långa skogspromenader varje dag. På bilden är Yoda tillsammans med schäfern Ester, mammas kusins hund. De leker tillsammans och har roligt och jag är så glad att Yoda har fått en vän då han annars kan vara lite svår. Jag hade inte riktigt tid att socialisera honom här och barn har han nästan aldrig sett innan så han har mycket att öva på. Men hittills går allt bra.
Jag bodde mest hos lilla mamma som tog hand om mig som skämde bort mig som vanligt. Jag hann hälsa på pappa, bröderna och Veronica också men eftersom jag stannade så kort tid blev det många jag inte hann träffa. Jag hoppas att det blir till jul.
Den sista kvällen jag var hemma hade vi en liten kräftskiva. GUD vad jag njöt av att äta kräftor! Det finns inget godare på hela jorden enligt mig. Det var över tre år sedan jag senast åt kräftor.
Mycket fin bild på morfar (som också älskar kräftor) Jag har sparat den i jpg format morfar så det är bara att högerklicka och ta "spara som"!
Jag fick massor av fina presenter också. Jag har det så bra på hemmaplan som ni ser. Längtar redan till jul när jag får träffa alla jag inte hann med.
Sist men inte minst, en av mina absoluta favoritlåtar med Ella Fitzgerald
http://www.youtube.com/watch?v=8WP1p3mUKDwJag är fast i musik från trettio till femtiotalet. DET är riktig musik! VARFÖR kan man inte ladda ner "best of the 30's 40's and 50's" någonstans!?
Kram!
Har inte haft någon tid att skriva nu denna veckan. Jag har haft fullt upp med att springa på dekanatet och försöka få ordning på ett schema för året. Jag hade hoppats att jag skulle kunna vänta med att betala skolan tills min första våg av CSN pengar kommer men jag fick reda på idag att min närvaro på lektionerna inte räknas innan jag betalat och jag måste därför hosta upp pengarna snarast.
Det blir som vanligt min stackars familj som får hjälpa mig. Utan dem hade jag aldrig kunnat studera här. Jag har en sådan otrolig tur.
Imorgon ska jag betala och då är alla kostnader täckta för skolan. Jag läser väldigt få kurser detta året och ska därför försöka mig på att hitta något jobb, barnflicka eller liknande. Jag hade åkt hem och jobbat om jag kunde men även om man kan säga att jag läser på distans nu detta året är det fortfarande obligatorisk närvaro på lektionerna. Missar man fler än två labbtillfällen riskerar man tex att inte få göra sluttentan så jag måste stanna här och sköta min närvaro till hundra procent
Det är just därför jag sitter i denna sitsen nu och får läsa om kurser, jag gick inte på alla lektioner och fick inte göra sluttentorna. Jag har lärt mig den bittra läxan att man aldrig ska skjuta upp saker, även om man kan "klara av dem utan problem senare".
Så detta året läser jag de ämnena jag inte fått tenta av från tvåan pga frånvaro (och ett ämne från ettan). Termin ett läser jag
informatik, medicinsk historia och
genetik. Eftersom varje ämne har en praktisk och en teoretisk del blir det sex lektioner i veckan. Nästa termin läser jag
epidemiologi, genetik och
MCS (en fortsättningskurs på informatik). Genetiken blir det jag kommer studera mest på fritiden. Jag ser fram emot att fördjupa mig på biblioteket nu när jag har tid.
Jag klamrar mig fast vid min utbildning för livet och jag tänker inte släppa i första taget. Efter detta året börjar jag trean med ett fullständigt betyg utan resttentor bakom mig.
Tack underbara morföräldrar för att ni har gjort detta möjligt för mig
Jag tänkte först inte skriva om vad som har hänt med skolan men nu när det har gått några dagar känns det som att det är bättre om jag kan förklara vad som hänt istället för att folk spekulerar. Det blir också en varning till er andra som ska börja studera här i Cluj så att ni inte gör om samma misstag som jag gjort.
Jag har återigen gått på samma mina som jag gjorde i slutet på år ett, jag har inte kollat upp vad som gäller till hundra procent och nu får jag betala för det. Big time.
I början av sommaren la jag upp en plan med sekreteraren på dekanatet. Vi tittade på mitt betyg från tvåan och la upp en plan för septembersessionen. Hela sommaren jobbade jag sedan på att få upp mitt betyg till 45 credits vilket inte var några problem. Det spelade dock ingen roll eftersom jag HELT hade missat hur creditsystemet fungerar. Jag trodde att de femton creditsen man får ha över gäller per år, att man varje år kan lämna femton credits om man vill vilket var min plan i början av sommaren. Det hade fungerat om det inte var så att jag hade informatiken kvar från ettan. Femton credits är nämligen det man får ha över sammanlagt från de åren man studerat totalt. Det vet jag nu.... Hade jag bara hört mig för exakt hur systemet fungerade i början av sommaren hade det inte varit några problem. Jag känner mig som den största idioten i världshistorien just nu.
I torsdags när jag skulle lämna in mina praktikpapper tittade sekreteraren förvånat på mig och sa att mitt namn inte fanns på listorna över dem som var vidare i trean. Jag var övertygad om att något var fel och bad henne ta fram mina betyg och dubbelkolla. Då visade hon i datorn hur de räknar med creditsen och insikten om att jag hade uppfattat allt fel kändes som en rak höger. Jag tappade andan, vad ska man säga i en sådan situation när allt man byggt upp under månaders tid bara rasar framför ögonen på en? Första tanken var att skita i allt. Att släppa utbildningen och åka hem och börja på nytt i Sverige.
Men nu några dagar senare känner jag att jag inte vill ge upp. Jag måste fortsätta kämpa trots att dessa åren har känts som att trampa vatten i motvind. Mitt problem är inte studierna, jag kan läsa och lära mig utan problem, mitt problem är min totala avsaknad av struktur och känsla för planering. Att det ska vara så fruktansvärt svårt! Jag är så arg och besviken på mig själv.
Så, nu är det dags för complementary year för ANDRA gången! Skammen och förnedringen är total men så måste det bli. Efter detta året börjar jag trean helt utan resttentor så det känns som att det inte är en helt dum ide att få gjort alla de tentor jag lämnat inför trean som ska vara det mest utmanande året på hela utbildningen.
Jag förlorar två år av CSN lån nu vilket innebär att jag måste jobba varje minut av varje sommarlov jag har för att kunna försörja mina sista två år på utbildningen. Detta året får jag hjälp av min familj samt en liten summa från CSN om jag har tur. Jag vet inte hur jag ska få ekonomin att gå ihop detta året men det måste gå. Så enkelt är det.
Det är så fruktansvärt pinsamt. Och det är ingen annans fel än mitt!
